Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
och fatet länsades allt mer och mer. Oleksandra
for upp och ville rycka åt sig fatet, ty hon hade
själv fått matlust efter supen.
»Hjälp! Rädda mig! Vasil har fått feber och
äter, som om han vore tokig», skrek hon och höll
händerna över fatet med en komisk åtbörd.
Vasil morrade som en hund och rusade på
henne. Han morrade och skällde och visade sina
vita tänder. Men Oleksandra släppte icke fatet,
utan bara skrattade. Vasil gick nu henne rakt in
på näsan och nafsade efter henne som en ilsken,
retad hund. Hon skrek till och tappade fatet, men
Vasil hann uppfånga det och började sluka åter¬
stoden, under det han skämtsamt visade tänderna.
»Ve mig, olyckliga!» suckade Oleksandra i
komisk förtviflan. »Om mitt herrskap får veta, att
någon är i köket, får jag nog mina fiskar varma.»
Hon sprang ut i förstugan och lyssnade vid dörren,
om det var tyst i de andra rummen. - Därpå åter¬
vände hon till köket, hängde skynken för fönsterna
och reglade dörren. Vasil smög sig närmare till
henne, och nu glömde hon för stunden sin tunga
lott och sitt svåra arbete, då hon blickade in i
Vasils glada gråa ögon.
Nästa morgon måste husbondens moder väcka
henne nästan med våld. I köket stod allting odi¬
skat, huller om buller. Gumman gav Oleksandra
duktigt på pelsen. Fast solen redan stod högt på
himlen, sov hon ännu som en prinsessa på ejder¬
dun! Och tallrikarna hade hon låtit stå odiskade
under natten, den judeslamsan!
Oleksandra härdade nu inte ut längre:
»Herre jesses, hon fräter min själ som en gna¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
