Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
»Gud har fogat det så. Ni vet själv, hur trofast
vi hålla av varandra, och att vi inte kunna leva
utan varandra.»
»Gärna för mig må du hänga dig i ett träd,
men min dotter skall du inte kollra bort. Gå ge¬
nast hem!» upprepade hon lill Nastia.
Nastia grät. Gumman ville fatta henne LÄArmen;
men Hnat ställde sig i vägen.
»Jag släpper inte Nastia», sade han allvarsamil.
»Släpper ni henne inte?»
» Nej.»
Javdocha rusade mot Hnat med mangelstocken
i vädret, men denne gav henne en så hotfull blick,
alt hon insåg sin vanmakt.
Men hon skulle i stället draga dem inför dom¬
stolen och läsa lagen för dem. Lika skyndsamt
som hon kommit, försvann hon ur stugan med
mangelstocken i handen. Först vid grinden lade
hon märke till tillhygget och slängde det långt ifrån
sig. Hon sprang direkt till popen för att klaga.
Samma afton kom kyrkvaktaren och kallade
Hnat och Nastia till prästen.
De sutlo länge i popens väntrum, tills de blevo
inkallade av en tjänsteflicka. De kysste herden på
handen, likaså prästmor, och stannade vid tröskeln.
>å det runda bordet rykte en samovar, och runt
omkring sutto fyra barnungar jämte modern. Alla
tiltade nyfiket på Hnat och Nastia. Själasörjaren
var en medelålders man. Hans svarta hårtestar,
varur ett och annat vitt hårstrå glänste fram, föllo
ned på axlarna. Hans långa figur, iklädd en kaftan
av lärft, var något framåtlutad. Han vred sillavs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
