Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
DEN HELIGE MIKAELS DAG
hand, som är i vägen, är honom till förförelse. En annan hindras
af kamratlif och sällskapslif. Han vill gå än hit än dit, fastän
han vet, att det är farligt för hans inre människa. Då är hans
fot honom till förförelse. Den tredje vill se det och det, läsa det
och det, fastän han vet, att det kan föra honom bort från Gud.
Då blir hans öga honom till förförelse.»
Nu svider det kanske såsom eld, om du skall offra det eller
det, som står dig särskildt i vägen. Eller det svider såsom salt i
öppna sår. Jesus sammanför, såsom det synes, båda bilderna,
hämtade från den judiska offerkulten, i sitt ord: »Hvar
människa måste saltas med eld». Men »saltet är en god sak». Det
säger han också. Och elden är likaså en god sak.
Det synes väl, såsom skulle du icke kunna lefva utan det
eller det, som särskildt är din snara. Men man kan ju lefva äfven
med en hand och en fot och ett öga. Och var viss på, att de
offermärken, som blifva dina på sådana offers väg, då du sliter det
ifrån dig, som du vet spärra vägen för dig till det eviga lifvet, de
förvandlas till eviga äretecken, som skola lysa med särskild
härlighetsglans i Guds eviga rike. Behåll vid ditt eviga väl ingen
Delila i din famn, som tager kraften från dig!
Nu ett ord också om vårt ansvar för andra!
Förförd och förförande, förvillad och förvillande — de båda
höra med nödvändighet tillsamman. Vi öfva inflytande på andra
redan genom den ande, som utgår ifrån oss. Kännes icke mången
gång förförelsens ande i luften? Vi inverka naturligtvis ännu mera
på andra genom ord och handling, för öfrigt icke blott genom vårt
görande, utan också genom vårt låtande, genom hvad vi icke göra.
Och detta inflytande öfva vi ofta omärkligt för oss själfva, och
det går mycket vidare och djupare än vi någonsin ana. Utan att
vi veta det, lägga vi ut stötestenar för andra och orsaka deras fall.
Och den som så ledes vilse af oss, han leder i sin ordning en
annan vilse. Och så förstoras och vidgas ansvaret på ett
fruktansvärdt sätt.
Har du läst Johannes Jörgensens gripande ord om författaren,
som får besök af en ung man, som blifvit förförd och ruinerad
genom hans böcker? Det är någonting märkligt skakande i det,
och det som tar djupast är, att det är ofrånkomlig sanning. Det
kunde lika väl vara en bild direkt ur lifvet som en dikt. Hvar
och en af oss får ju icke stå så ansikte mot ansikte med följderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
