Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i65
Men Torvald dolde icke för sig själv, att de
därför ingalunda voro utom all fara. Hade de
haft slät mark framför sig, så skulle de ju, beridna
som de voro, snart lämnat förföljarna långt bakom
sig. Men i denna terräng kunde de — åtminstone
bitvis — icke rida fortare än vad en man kunde
springa. Allt berodde på hur pass mycket
banditerna läto upptaga sig av att släcka elden.
Det tycktes som om de låtit sig ännu ett par
minuter hejdas härav — troligen föranledda av
gummans förtvivlade skrik, att också stugan
hotade att fatta eld. Antagligen kände de sig
absolut övertygade om att deras fångar i alla fall ej
skulle undgå dem. Hur skulle de väl kunna hitta
rätt i denna bergtrakt bland dess labyrintiska
dalar och pass!
De kunde icke veta, att en av de unga
flyktingarna var begåvad med ett ovanligt lokalsinne,
som uppövats under många strövtåg i skog
och mark. Åtskilliga gånger under vandringar i
Värmlands stora skogar, där Torvald brukat
tillbringa somrarna hos släktingar, hade han haft
tillfälle att pröva huru ett starkt minne eller en
egendomlig instinkt — han visste själv icke rätt
vilket-dera det var — kom honom att alltid känna på
sig åt vad håll han borde gå för att komma hem
— om han varit än så långt borta och i nejder
som han aldrig sett förr. Utan vetskapen om
detta sitt starka lokalsinne skulle han icke ha
vågat sig på denna flykt. Det var ju nämligen ett
företag som i händelse av misslyckande avgjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
