Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare återvände till Sevilla. Och så hälsade han
artigt och gick.
Där sutto de helt nedslagna, de båda unga. Det
var ledsamt, inte bara för att de gått miste om
en utflykt som de glatt sig åt, utan också därför
att de andra säkerligen skulle vara oroliga och
ledsna över deras bortovaro.
»Det är bäst vi börja äta på våra apelsiner»
sade Greta med en suck.
Men inte ens det var till någon större tröst
»Jag ska säga dig vad som är det allra värsta»,
viskade Greta efter en stunds tystnad med en
tragisk uppsyn.
,>Vad då?»
»Jo, att de kanske tro att vi ha rymt
tillsammans !»
Torvald brast ut i skratt.
»Nej, vet du vad! Du är ju bara en
barnunge. »
Torvald var själv inte mer än några månader
äldre än Greta, men han tyckte att hon var så
barnslig och kände sig mycket mera stadgad och
allvarlig.
Greta såg indignerad ut.
»Romeos Julia var inte mer än fjorton år», sade
hon med värdighet. »Och det ska jag säga dig,
att om vi hade velat förlova oss, och om våra
föräldrar satt sig emot det, och om jag inte hade
principer — för det har jag — och det kan ju
hända att du också har sådana — så inte skulle
åldern hindrat oss att ge oss i väg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
