Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela hjordar av havsdjur: de simma mot
Vajgatj och Novaja Zemlja och följa
Golfströmmens varma vatten. Där tillbringa de förnöjsamt
polarvåren på de oerhörda isvidderna i den
starka solens strålar, och där föda de sina ungar.
De flesta finna också sin död där. Vid den tiden
komma dussintals sälfångarfartyg från England,
Norge och hamnarna vid Murmankusten och
fara till de platser, där sälarna ligga. De vita
fångstfartygen med harpunerna krypa sakta
fram mellan isflaken.
Från andra sidan komma andra fiender till
dessa sälfält: isbjörnarna. Oceanens ljudlösa
tystnad avbrytes endast av skotten och skriken
från de dödligt träffade djuren. Blodet flyter i
strömmar.
Som ensam jägare kunde William i sin båt
icke fara långt ut på havet på sådana jakter. Han
jagade med nät i närheten av ön. Sälarna, som
varje dag kommo simmande i täta svärmar längs
kusten på jakt efter fisk, råkade i hans nät...
— Vera, gå inte någonstans! Jag kommer
strax tillbaka, sade William, innan han gick för
att undersöka sina nät.
Han var mycket orolig för henne. Hon kunde
lämna huset och det kunde hända henne och
barnet något.
— Jag tror inte jag får stort byte i dag.
Vädret är dåligt.
— Jag stannar hemma och lagar din rock,
lugnade hustrun honom.
William stapplade med de tunga sjöstövlarna
ut genom dörren. Han var klädd i en kort
sälskinnspäls, läderbyxor, på axeln bar han sitt
gevär och i gördelremmen sin trogna kniv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
