Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad är det med honom? När var det?
— I morse. Jag vet inte, vad det är. Han har
kanske förkylt sig.
William drar pojken intill sig.
— Hans temperatur tycks vara normal.
— Pappse, spela tarr! föreslår den lille sonen.
Modern tar sonen från fadern.
— Mitt lilla barn, pappa har inte tid. Han
måste genast börja arbeta. När han kommer
tillbaka ska han spela gitarr för dig.
Utanför huset stå tre renar och stampa. Det
är tid att fodra dem. De båda renkorna titta med
sina veka, milda ögon mot grinden, som om de
tänkte: »Kommer inte matmor snart med
brödstycket?» Men tjuren står ett litet stycke
därifrån på en kulle. Hans ben äro seniga, hans
skinn som rökgrått siden. Han lyfter på huvudet
med den breda, greniga hornkronan och ser glatt
mot solen, liksom om han ville hälsa den.
Vera och Ssjoma gå ut på den öppna
verandan. Djuren sträcka bedjande sina huvuden mot
dem, de fuktiga, mjuka läpparna undersöka
deras händer. Tjuren närmar sig långsamt och
gravitetiskt utan att sänka på huvudet.
— Mischka! Mischka! Tag då!
Vera räcker honom ett stycke bröd.
Han tar det utan girighet, som om han endast
gör det av artighet, och går sedan sin väg lika
långsamt och gravitetiskt som han kommit.
Renarna beta i närheten av huset på de gröna
mossplättarna, vilka äro omgivna av klippor och
där jättelika block ligga.
Någon gång för miljoner år sedan, då
underjordiska krafter skakat jorden, ha dessa block
spytts ut från jordens inre och sedan ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
