Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Söndagen efter nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förbliva, han är den, som döper med den Helige Ande. Och jag har
sett och vittnat, att denne är Guds Son"; v. 32—34.
Gud hade lovat Johannes att giva ett klart och tydligt tecken
på vem som var Messias, på det han skulle kunna avlägga ett
kraftigt vittnesbörd om honom inför judarna. Och alla evangelisterna
berätta ock om huru Gud uppfyllde sitt löfte och gav Johannes
detta tecken. Härom läsa vi: ’ ’Och när Jesus var döpt, steg han
strax upp ur vattnet, och se, då vart himmelen öppnad, och han såg
Guds Ande nedfara såsom en duva och komma över honom. Och se,
en röst från himmelen sade: Denne är min älskade Son, i vilken
ja? har ett gott behag." Matt. 3:16, 17; Mark. 1: 9—11; Luk. 3: 21,
24; Joh. 1: 32.
Messie förelöpare kunde ock därför utan tvekan bedyra, såsom
han gör i sista versen av vår text: "Och jag har sett och vittnat, att
denne är Guds Son."
Omkring sex hundra år, innan han föddes, var det profeterat om
honom så: "En ropandes röst är i öknen: Bereden väg för Herren,
gören en jämn stig på marken för vår Gud. Alla dalar skola varda
upphöjda, och alla berg och högar skola varda förnedrade, och det
ojämt är, skall jämnas, och det oslätt är, skall slätt varda. Ty
Herrens härlighet skall varda uppenbarad; och allt kött skall
tillsammans se, att Herrens mun talar." Es. 40: 3—5.
Johannes var förelöpare för den store Konungen som sade:
"Mitt rike är icke av denna världen." Joh. 13: 36. Det var därför
ingen världslig utan en andlig vägröjning, som han skulle utföra;
det var kullar i andlig betydelse, som han skulle sänka, och dalar
i andligt avseende, som han skulle höja.
Dessa kullar bestå däri, att människor anse sig fromma, och
dalarna bestå däri, att människor anse sig så syndiga och
skuldbelastade, att det icke kan finnas frälsning för dem. Dessa båda olika
omdömen äro falska och bestå av människors okunnighet och
bedrägliga inbillningar. I verkligheten finnes på jorden, varken någon i sig
själv ren och rättfärdig människa, liksom det icke heller finnes
någon, som är hopplöst förlorad. Gud, som ser förhållandena sådana,
som de äro, säger: "Det är ingen åtskillnad" — varken kullar eller
dalar — "ty alla hava syndat och äro utan berömmelse inför Gud
och varda rättfärdiga utan förskyllan av hans nåd, genom
återlösningen i Kristus Jesus." Rom. 3: 22, 23.
Denna sanning predikade Johannes ovanligt kraftigt. Fastän
fariséerna och saducéerna voro mycket självbelåtna, synas de dock
önska, att Johannes skulle godkänna deras gudsfruktan genom att
döpa dem. Men detta dop innebar, att den döpte genom denna
handling avgav en offentlig bekännelse om att han var en syndare,
som behövde rening; och därför kunde ju icke Johannes giva
fariséerna dopet, då de hade tagit det såsom en bekräftelse på att de
voro rena. Han gjorde det icke heller utan sade till dem alla, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
