Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Intuition i förhållande till empirisk, intelligibel och intellektuell åskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sig välja en annan term. Jag kallar den helst,
med Kant, intelligibel åskådning. Ni
känner er icke lika tillfreds med den termen?
Är det i alla fall just det ni menar med
intuition, så är naturligtvis termfrågan ganska
likgiltig, blott identiteten uttryckligen och bestämt
angives. Men antagligen tycker ni, att i
intuitionen som organ för tinget i sig dock ligger
något mer än i den intelligibla åskådningen. I
så fall böra vi närmare eftersinna vad detta
andra är och se till, om det ej ger skäl för att
låta intuitionen vara ett och åskådning av tinget
i sig ett annat.
Bergson representerar i våra dagar just
denna uppfattning av intuitionen som organ för
förnimmelsen av en sannare verklighet. Han
räknar med två kunskapsförmågor, intuitionen
och intelligensen. Medelst intelligensen uppfatta
vi endast relationer, alltså fenomen, med
intuitionen komma vi åt tillvarons innersta. Tinget
i sig? Ja, det kan man nog för enkelhetens skull
säga, men som Bergson fattar den riktiga
verklikheten blir den något mitt emellan det ting i
sig som enligt Kant skulle vara föremål för en
intelligibel åskådning, om vi varit mäktiga en
sådan, och den rena handling som enligt Fichte
är den intellektuella åskådningens
hemlighet. Intuitionens förhållande till dessa båda
begrepp kan därför lämpligen undersökas medelst
en prövning av Bergsons teori.
Bergson har givit sin intuitionsteori en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
