Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURT.
Och det är?
INGRID.
Tanken att på ett eller annat vis ha bidragit till
din olycka.
KURT.
Åh — det! Aldrig, aldrig, älskade!
INGRID (tar hans hand och lägger
sin kind emot).
Nej, jag är för slö och dum i dag. Jag känner
inte livad du tänker. — Också måste jag få bli
klumpig . .. göra frågor. .. eller rättare bara en enda
fråga... Men först ska du veta — riktigt fullt och
säkert veta, att hur du än kommer att svara och handla,
så har du gjort mig rik och lycklig för hela mitt lif...
Jag kunde ju inte ens lida förut. (Hejdar sig och drar
djupt efter andan. Sedan:) Det är en så enkel fråga..,
en så oändligt enkel fråga. (Slår fullt upp blicken.) Kan
du undvara mig, Kurt?
Kurt vill tala.
INGRID (ifrigt).
Sanningen, hela, enkla sanningen. Kan du
undvara mig?
KURT (stadigt).
Nå väl då, hela, enkla sanningen är att jag inte
kan undvara dig, ty utan dig lefver jag inte.
INGRID (varnande).
Jag ser mig aldrig tillbaka, när jag en gång
summit ut. Till målet ska jag!.. . Men det måste
förefalla mig klart och ljust. . . eljes ... Jag är ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
