Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. För en folkets kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kondaya och meddelade honom att nu fick det vara slut på detta
uppträdande. Jnaneswar Keerti sade att han skulle ta upp frågan med
olika myndigheter och organisationer så att Kondaya skulle bli
tvungen att betala normal lön och uppträda anständigt mot de anställda
kvinnorna.
Natten mellan den 8 och 9 februari 1980 sover Jnaneswar Keerti
under bar himmel på sin gård så som man gör när sommaren har
börjat. Plötsligt vaknar han vid att det blir isande kallt. Han känner
lukten av bensin. Det tänds lågor och i tändstickslågans sken ser han
Kondayas ansikte. Kondaya och en man till kastar brinnande
tändstickor mot honom. Hans kropp flammar i ett bål. Han skriker och
försöker springa efter dem. Han rullar sig på marken. Grannarna
kommer och han förs till sjukhuset. Dit kommer hans vänner. De
vakar vid hans säng.
Han vittnar om vad som hänt inför den polisman som tillkallats.
Men polismannen vägrar skriva ned den döendes berättelse. Han
vägrar att på papperet fasta att den döende säger att det är en politisk
fråga.
— Du är ingen poet, säger polismannen till Jnaneswar Keerti. Du
är bara en skräddare.
Jnaneswar Keerti förklarar att han ingrep mot Kondaya just för att
poesien gjort honom politiskt medveten ty man far inte behandla
människor hur som helst. Men polisen går utan att ta upp Jnaneswar
Keertis vittnesmål ty Kondaya är en inflytelserik medlem i Congress
(I) och i polisens anteckningar ligger Jnaneswar Keerti därför och dör
i sviterna efter ett nattligt gurgel orsakat av privat groll. På så sätt kan
Kondaya komma undan lättast. Snart kan han komma ut igen och
fortsätta sin studentfabrik om han nu alls behöver sitta inne för denna
bagatell.
Men poeterna som samlats runt Jnaneswar Keerti skriver ner den
döendes ord.
Jag är poet och medlem av Revolutionära Författares Förbund.
Där har jag blivit medveten om hur samhället fungerar. Genom
att jag är socialt medveten reagerade jag mot det sätt på vilket
föreståndaren på studenthemmet uppträdde och utnyttjade sin
makt över de svagare. Jag talade om för honom att jag icke
stillatigande kunde bevittna de övergrepp han gjorde sig skyldig
till. I natt kom han då och hällde bensin på mig och tände på.
Det sista Jnaneswar Keerti sade innan han dog var:
– Jag vill inte dö. Jag vill leva. Jag har så mycket kvar att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
