Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grosshandlarn frågade kusken, om fröknarna an-
ländt, och fick frågan jakande besvarad — det var
allt som yttrades under vägen. Han, kusken, hade
föregående kväll hämtat de unga damerna vid statio-
nen, där de kommo direkt från pensionen, som de nu
lämnade för alltid, och nu satt mannen i livréet och
gjorde den reflexionen, att föräldrarne voro lika dy-
stra och allvarsamma som döttrarna varit glada och
uppspelta.
Så var man då framme. När vagnen körde npp
framför den hvita herrgårdsbyggningen stode in-
spektoren och gårdsfolket vid trappan för att taga
emot herrskapet. Men uppe i andra våningen slogs
ett fönster upp med fart, och ut tittade ett förtju-
sande flickhufvud med omorgnade mörka ögon och
ljust okammadt hår, just som vagnen rullade fram
och höll efter en ståtlig sväng.
”Kerstin”, ropade hon ifrigt inåt rummet, ”vi
ha i alla fall försofvit oss! De äro redan här.”
Ännu ett, lika intagande fickhufvud kom ögon-
blickligen till synes. Det blef ett hälsande och vif-
tande med armarna, så att spetsarna, som kantade
det hvita nattlinnet, fladdrade och glänste som fjärils-
vingar i morgonsolen.
”Slarfvor — vill ni stänga fönstret, hvasa! Ni
förkyla lifvet ur er”, ropade grosshandlarn, upplifvad
och förtjust vid den vackra anblicken.
Fru Vaberg nickade förströdt uppåt fönstret och
hastade in. Men på öfversta trappsteget stannade
hon och slog ut med handen.
”Hu! hyilken förfärlig psalmlåt”, utbrast hon
klagande, då i detsamma orgeltoner och en sjun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
