Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke utan en liten bitter bitanke. Tog Li-
sette sitt illamående till en förevändning?
Var det hennes mening, att också Aun-Beate
nu skulle draga sig tillbaka ? Lutade Lisette
åt det hållet, blefve det en hård strid emellan
dem. Ännu var icke gamla Ann-Beate färdig
med sitt lifsverk, ännu hade hon icke sagt
sitt sista ord — ännu satt hon inne med
sin fulla slagfärdighet och den försåtliga iro-
nien bakom den maskerande älskvärdheten.
Isynnerhet till i kväll hade hon beredt
sig på triumf. Det var ett par nya synpunk-
ter, som hon brunnit af begär att få delgifva
kotteriet. Lisettes illamående kom verkligen
bra olägligt. Ann-Beate fnyste till af otå-
lighet.
»Ja, det är trist», sade Lisette frånva-
rande, sättande Ann-Beates fnysning i sam-
band med sin egen tankegång. »Jag kunde
aldrig tro, att det skulle bli så tomt efter
Marion.»
Ann-Beate såg upp i begrepp att säga
något. Men ögonlocken föllo åter ned öfver
den skälmaktiga blicken, och tyst såsom
förut ordnar hon med sina kort. Kung —
dam — knekt... Ja, livem hade väl varit
så angelägen om att få Marion bortgift, om
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
