Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wild war fröjden efter wilda plågor:
Men den lilla satt der lugn och log,
Log och sade: ”Månens sken bedrog mig;
Hur jag föll, mins jag icke mer.
Trädgårdsmästaren i fallet tog mig,
Satte mig i gräset ner.”
Modren re’n i fönstret öppnar famnen —
Denna stund är wärd en ewighet —
Och der wexlas nu de skönsta namnen,
Som en dödlig tunga nämna wet.
Wägen, som till modershjertat leder,
Går man icke, nej! man flyger den,
Lilla Johan föll som gosse neder,
Flög som Engel opp igen.
Trädgårdsmästarn wisste, hwilken planta
Han ur dödens öppna urna drog.
Snart på Ärans klippor, mera branta,
Såsom Solros hon sitt fäste tog.
I den största Swea-Kungens lära
Johan Baner blef som yngling närd.
Bar och brukade, som man, med ära
Swea Rikes segerswärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
