Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Eli hundstall - XXV. En natt i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaruti de vistas, ställa dem utom naturforskarnes
observationer, och de som sett deras städer, hafva
endast haft tillfälle att göra helt flyktiga
undersökningar. De äro mycket snarskrämda och lemna
jägaren knappt tillfälle att nalkas dem inom skotthåll.
Derföre skjutas de ganska sällan. Dessutom är det
mycket besvärligt att fånga dem genom gräfning, I
anseende till djupet af deras hålor, och som deras
skinn icke är mycket värdt och deras kött knappt
räcker till en munsbit, så störas de icke ofta af
jägaren.»
»Duga de att äta?» frågade François.
»Ja,» svarade Lucien, »indianerna tycka mycket
om deras kött och äta det så snart de äro i stånd
att komma åt det; men så göra de med snart sagdt
alla lefvande djur.»
»Hvad lefva murmeldjuren af under vintern, då
det icke finnes något gräs?» frågade François.
»Då ligga de i dvala. De hafva läger i sina
underjordiska kamrar. Dessa läger äro sammansatta af
gräs och rötter, samt runda som en glob, och så väl
sammanfogade, att man skulle kunna rulla dem öfver
prairien som en boll. När murmeldjuret går in deri,
betäcker det öppningen, med undantag af ett litet
hål, nätt och jemnt så stort att man skulle kunna
sticka in ett finger, och genom denna lilla öppning
erhåller djuret den luft det behöfver. I dessa
behändiga bäddar sofva de under hela den kalla
årstiden, och vid denna tid är det sällsynt att se dem
utom deras hålor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
