Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Hill
119
112
professorn väljer oss modeller. Allt möjligt bosch
passerar förbi öfver bordet, och det luktar som i
en anatomisal. Gud vete, hvilket kadaver man
härnäst måste bereda sig på att måla! Men pro-
fessorn tänker kanske som så: i gödselstacken
utvecklar fröet sig fort och blir till den mest
doftande blomman. Men nej! Jag gitter icke
här kasta ryska smällare på den akademiska
fotografirealismen, jag ämnade skrifva om mitt
eget elände.
Hökarekroppen fick vara i fred för mig. Ut-
tråkad och nervös satte jag mig bakom skärmen
i skrubben, där ynglingen Neros gipshufvud grubb-
lade, och där Voltaire grinade ansiktet snedt.
På bordet låg några fyrkanter mjuk lera.
Jag satte mig, letade rätt på en liten sockel och
knådade, ville gifva form och bild åt det stora
ordet kärlek.
i
i
I
•8
i
I]
nin
i
i
11;
Se!
[.Jf
En man och en kvinna.
Den unga kvinnan söker förgäfves att fly
från mannen, söker slingra sig ur hans famntag.
Hon vänder bort sitt ansikte, för att han icke
skall se hennes drag, vill väl icke, att han skall
märka, hur upprörd hon är. Det ligger äfven-
ledes en attitud af vacker och naturlig behag-
sjuka i denna hennes ställning, i dessa hennes
små försök att befria sig.
Mannen, som från sidan, något bakom, sluter
sig intill henne, har slagit den ena starka armen
I
i
l
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
