Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magnetism och elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnetism och elektricitet.
Med magnetism menas den egenskap, vissa kroppar hafva, att
draga till sig jern. De kroppar, hvilka redan i sitt naturliga
tillstånd förete denna attraktion eller magnetiska kraft, såsom
den i jorden förekommande magnetjern-stenen, kallas naturliga
magneter, de deremot, som först genom särskild behandling erhålla
denna kraft, kallas konstgjorda magneter. Magneten företer
icke på hela sin yta egenskapen att lika starkt draga till sig jern,
utan företrädesvis på två midt emot hvarandra belägna ställen,
som man kallar dess poler. Närmar man en magnets pol till en
annan magnet, så drager den till sig dess ena pol och stöter ifrån
sig dess andra. Som jorden sjelf är en stor magnet, hvars poler
nära nog sammanfalla med dess astronomiska poler, så verkar
den ock attraherande och repellerande på en magnets poler.
Hvarje fritt sväfvande magnetstång (magnetnål) intager för den
skull ett bestämdt läge, och det så, att den ena spetsen visar åt
norr, den andra åt söder. En magnets mot norr riktade pol
kallas för den skull dess nordpol, den andra dess sydpol.
Åtskilliga kroppar, i synnerhet harz, glas och svafvel, erhålla
genom gnidning förmågan att på något afstånd draga till sig lätta
kroppar, såsom papperslappar, eller små kulor af kork eller
flädermärg. Man kallar dem då elektriska och betecknar orsaken
till denna attraktion med benämningen elektricitet. Denna
elektriska attraktion skiljer sig från den magnetiska derigenom,
att en repulsion genast följer på densamma, så snart den attraherade
kroppen blifvit berörd, hvilket icke är fallet med den magnetiska
attraktionen. Elektriciteten meddelas andra kroppar medelst
beröring och fördelning; men under det att åtskilliga kroppar i detta
fall blott blifva elektriska på det vidrörda stället, sprider sig hos
andra elektriciteten genast öfver hela ytan. Man kallar för den
skull de senare goda elektricitetsledare, de förra dåliga
elektricitetsledare eller icke-ledare. Silke, glas och harz äro icke-ledare,
metaller goda elektricitetsledare. Berör man två på silkestrådar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvarfor/0163.html
