Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 11 Augusti 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
EMELIE FLYGARE-CARLÉN.
ETT HUNDRAÅRSMINNE.
Under
1800-ialets tre första
årtionden fanns
här i Sverige
nästan ingen
värdefull
prosadiktning. Släktet som skref
var ett släkte
.af lyriker och
dikten var vars,
än i klingande
•och manlig
durton, än
musikaliskt återgifvan-de det inre
lif-vets mystik. Det
var en vårtid
af bländande
blomning,
Tegnérs, Geijers,
Atterboms,
Stagnelii, den
romantiska
idealismens tid.
Poesien var
oborgerlig och
högtflygande,
var.ren, stor, i
viss mening
*klassisk«konst.
Omkring 1830
ebbade så på
sätt och vis
denna flodvåg,
och ett nytt
släktled
framträdde. Tiden
återfick
1700-talets verklighetsintressen, blef
ånyo mera
utåtvänd och
praktisk, sysslade
med liberal
politik och sociala
sträfvanden.
1830 är
julirevolutionens år,
då
"borgar-kungadömet"
skapas i
Frankrike. Den nya
tidsandan
märktes också inom
Sveriges
vitterhet. Ofvanpå lyriken kom romanen, borgarståndets mest
skattade konstform som förut endast rent undantagsvis
hade idkats och ej kommit till riktigt anseende. Men nu
framträdde en rad skribenter som skildrade lifvet
omkring dem, visserligen icke med den verklighetsskärpa
som vår tid är van vid utan vederbörligen
romanti-seradt för det mesta, men i alla fall. Och
betecknande nog, blef det i främsta rummet med tre
kvinnor, som dikten lämnade lyrikens himlar och
återvände till jorden, till det praktiskt hvardagliga och
verklighetens tusen små detaljer.
Dessa kvinnor voro den förnäma salongsromanens
idkarinna friherrinnan v. Knorring, den betydande
personligheten Fredrika Bremer och den, hvars
hundraårsminne går in nu den 8 augusti, den mest lästa
och populära af dem alla — Emelie Flygare-Carlén.
I Strömstad fanns för hundra år sedan en handlande
Efler ett äldre porträtt.
EMELIE FLYGARE-CARLÉN.
Smith,som hade
en stor
barnskara — yngst
bland dem
flickan Emelie.
Under sina
uppväxtår insöp hon
grundligt den
lilla
västkuststadens miljö, var
jämt nere i
faderns butik
eller hos sjömän
och fiskare i
deras tillhåll och
bodar och
slukade med
förtjusning deras
skrock, sägner
och
skepparhistorier. Hon
lärde äfven
att känna
skärgården, dit hon
sedan förlade
sin yppersta
berättelse. Tjugu
år gammal,
rycktes hon
emellertid från
hemtrakten
genom giftermålet
med d:r Axel
Flygare och
tillbringade nu
några år i
Småland. Men
mannen dog och fru
Emelie
återvände till Bohuslän.
Rätt hvad det
var återigen
för-lofvad, nu med
juristen Dalen,.
miste hon äfven
honom, och från
denna tid sökte
hon tröst i
författarskapets
glädje. Hennes
första roman
"Valdemar
Klein" utkom
1838 och snart
därpå i rask följd
åtskilliga andra,
som ändå näppeligen lofvade hvad hon sedan blef,
väl beskedliga och konventionella som de äro.
1839 hade fru Emelie flyttat till Stockholm och gift
sig där med skriftställaren Johan Gabriel Carlén, den på
sin tid kände storordige och beskedlige "republikanen".
Nu höll hon litterär salong; det var det unga släktledet,
de liberala och "borgerliga" stockholmsförfattarne,
Aftonbladskretsen, som samlades där, om än icke exldusivt.
Så inföll fru Carléns bästa tid. Med ett lyckligt
grepp flyttade hon sin diktnings skådeplats till sin
hembygd. 1842 utkom skärgårds- och
brottmålsromanen "Rosen på Tistelön", som eröfrade ett nytt
område åt prosaskildringen med en bestämd
omgif-nings verkliga lif och människor. 1844 följde "Pål
Varning" med sina förträffliga genrebilder och sin
delvis icke mindre utmärkta personskildring; man på-
-minne sig "gudmor på Knäppen". Hit hör äfven
Klichg.; Hengt Mlfvergparrt.
713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
