Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 19 Maj 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ländska forskare, som hyrt sig in i bondgårdarne för
nätterna men säkerligen tillbragte de flesta af dagens
timmar på Hammarby.
År 1774 i början af maj kom första dödsvarningen,
ett slaganfall, hvarifrån Linné aldrig fullt repade sig.
Sedan lefde han ett aftynande vegeterande lif, blef
allt mer slö och slapp, förlorade minnet och omdömet
och blef som ett barn. Han afled i Uppsala den 10
jan. 1778. Ingen af hans egna stod vid hans
dödsbädd och lyckte igen hans ögon, endast två
främlingar, en lärjunge och en vän i huset, trolcfvad med
ena dottern, mera pietetsfulla mot mästaren än hans
hustru och ba n, voro närvarande i hans dödsstund.
Detta kastar ett egendomligt ljus öfver hans närmaste
omgifning, och hvad som sedan följde gör
misstankarna ännu starkare, att Linné ej var uppskattad och
vårdad af hustru och barn så som vederbort, och att
de ej nog hedrade det stora namn, de buro. Fru
Linné var en mycket härsklysten, mer än lofligt
ekonomisk, men praktiskt dugande kvinna; hon älskade
döttrarne och hatade den ende sonen, hvilken fadern
nog hade skämt bort och som ej utvecklade sig till
något framstående. Han hade för tidigt och utan
eget arbete fått allt genom sin faders inflytande:
de-monstratorssysslan vid 18, professuren vid 22 års
ålder, med. doktorsgraden, honoris causa, vid 24 år
o. s. v. Han lär också ha varit en karaktärssvag och
lättsinnig ung man. Linnés stora enastående dyrbara
naturaliesamlingar och bibliotek såldes af sterbhuset
till England för 18,000 kronor, och till på köpet
stoppades gratis alla Linnés manuskript i lårarne såsom
fyllnadspackning. Det gick till så, att en svensk
ännu rodnar af skam, när han får veta det. Lyck-
NY GENERALPOSTDIREKTÖR.
R. E. OSSBAHR.
Till generalpostdirektör har den 7 ds utnämnts öfversten i
armén Richard Emanuel Ossbahr, f. 1853. Underlöjtnant 1872, 95
major vid generalstaben, 1901 öfverste och chef för Andra Svea
Artilleriregemente. Efter 903 be^iljadt afsked har O. varit
direktör för Härnösands Ensk. banks afdelningskontor i Stockholm
samt v. ordf. i styrelsen för Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag.
ligtvis ha samlingarne bevarats och vårdats väl i
London af den s. k. Linnean Society. O Sverige, hvad
du måtte vara rikt, som kan slösa så med dina
härligheter och ändå ha något kvar!
Hvari ligger nu Linnés storhet? Den ligger i
mycket. För den internationella vetenskapen däri, att han
ordnade och upplyste det kaos, hvari
naturvetenskapen och särskildt botaniken befann sig och visade
forskningen väg för ett helt sekel framåt. Att hans
artificiella system — sexualsystemet — nu ersatts af
ett naturligare, förutsåg och önskade ingen mera än
Linné själf, men det artificiella måste för ordnandets
skull först göra sin tjänst. För Sverige står han som
skaparen af en entusiastisk lärjungeskola, som
utvecklat svensk naturforskning och svensk
läkarevetenskap till hvad den är: jämlike med de bästa. Han
sökte väcka och fostra sitt folk ur dåsighet och laster
till arbete, nykterhet och enkelt allvar. Han lärde
oss, hvad vårt land gömmer af allt efter provinserna
skiftande naturliga rikedomar och hjälpkällor.
Slutligen må sägas ett ord om Linné som
prosakonstnär. Oskar Levertin har kraftigare än andra
framhållit det: Linné var en prosaskald, jämförlig
med lyrikern Bellman. I 1700-talets förfranskade stela
skriftspråk slungade han in sin enkla, naiva, brokiga
landsmålssvenska. Men hur ursprunglig, hur liflig
och skiftande, hur sannt skildrande är den icke!
Språkvännen får som en stöt vid något härligt
kraftord hos Linné och står som betagen inför denna
omedvetna höga konst. Skaffa er, kära landsmän och
landsmaninnor, skaffa er nu, då de komma ut, några
af hans svenska skrifter och läs-dem, läs dem. Ni
ångra er inte.
SVERIGES STÖRSTE DONATOR. †
w»«. wahxdm J. O. EKMAN. †
Vårt lands störste donator, konsul Johan Oscar Ekman till
hvilken så många af vå»t lands bildningsanstalter och
filantropiska företag stå i outplånlig tacksamhetsskuld, har den 14 maj
aflidit i Stockholm nära 95 år gammal. Vi hänvisa till hvad
H. 8. D. vid föregående tillfällen meddelat om den bortgångne i
II: 18 oc¾ V: 42.
526 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
