Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 28 April 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UDDO LECHARD ULLMAN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Den vördade biskopen öfver Strängnäs’ stift, seniorn
bland rikets biskopar Uddo Lechard Ullman fyller
instundande 1 maj 70 år. På högtidsdagen kommer
stiftets prästerskap att vid allmän uppvaktning å
domkapitlets sessionssal till jubilaren öfverlämna hans
porträtt i olja, utfördt af artisten Bernhard Österman.
Det är en betydelsefull lifsgärning, på hvilken
biskopen kan se tillbaka, och hans namn är kändt
och värderadt i vida kretsar äfven utanför det honom
ombetrodda stiftet och dess prästerskap.
U. L. Ullman föddes i Göteborg såsom den 5:te i
ordningen af 7 syskon. Föräldrarne voro dåvarande
domkyrkoadjunkten och stadskateketen • i Göteborg,
sedermera kyrkoherden i Uddevalla Magnus Ullman och
Magdalena Hegardt. Efter erhållen förberedande
undervisning, under ledning af dåvarande
komministeradjunkten, sedermera kyrkoherden i Morlanda Karl Aug.
Heu-man — hvarunder han inhämtade ett för hans år
förvånande kunskapsmått — intogs den unge Ullman
1850 i Göteborgs gymnasium, som han med utmärkta
vitsord lämnade 1855 för att inskrifvas såsom
akademisk medborgare i Uppsala. Sin andlige lärofader
fann han redan i den tidiga ungdomen i
kyrkoherden i Uddevalla, sedermera biskopen i Göteborg G. D.
Björck, af hvilken han konfirmerades.’ I Uppsala, där
till hans förtroliga vänkrets hörde en Ernst Daniel Björck,
en Pontus Wikner, m. fl., studerade han företrädesvis
klassisk filologi och estetik samt promoverades 1863
till fil. doktor. Gradualaf handlingen bar titeln
"Försök till genetisk framställning af den götiska
byggnadskonstens . karaktär". Redan dessförinnan, eller
1860, hade han företagit sin första studieresa till
Tyskland. Höstterminen 1863 innehade han ett
adjunktsvikariat vid Nya elementarskolan i Stockholm.
Åren 1864—66 studerade U. vid universitetet i
Erlangen (Bayern) under ledning af dåtidens yppersta
teologiska lärare, sådana som Thomasius, v. Hoffman,
Delikisch, Teodosius Harnack, Frank och Heinrich
Schmid. Vistelsen i Erlangen blef, icke minst genom
där knutna vänskapsförbindelser, af djup och
fruktbärande betydelse för Ullmans personliga utveckling
och kommande verksamhet. Tre år efter hemkomsten
(1869) af lade han teol. kandidatexamen i Uppsala och
kallades omedelbart till docent därstädes i praktisk
teologi, sedan han afböjt samtidig kallelse till
docentur i dogmatik. Samma år blef han af biskop Björck
prästvigd för Göteborgs stift. 1872 utnämndes U. till
teol. lektor vid läroverket i sin födelsestad, hvilken
befattning han tillträdde följande år. Under tiden hade
han ånyo besökt Tyskland, denna gång såsom
Helm-feltsk stipendiat med uppdrag att studera de kyrkliga
förhållandena i de af Preussen annekterade provinserna,
speciellt Hannover, Hessen och Elsass. Mot slutet af
denna resa firade han den 9 december 1872 i Erlangen
sitt bröllop med Anna Friederike von Pieverling, dotter
af assessorn Ludwig von P. och Anna Bavetta Koch.
Biskopinnan Ullman afled den 28 sept. 1905.
Under de omkring 16 år, Ullman verkade såsom
lektor i Göteborg, var han tvenne gånger i tillfälle
att erhålla teol. professur, ena gingen då han stod
såsom ensam sökande till e. o. professuren i praktisk
teologi i- Uppsala (ansökan återtogs i sista stund),
andra, då han kallades till professor vid
Augustana-synodens seminarium i Rock-Island, hvilken kallelse
lian af böj de. — Efter att två gånger ha varit uppförd på
biskopsförslag, nämligen i Göteborgs och Hernösands
.stift, utnämndes han 1889 efter Adam Teodor
Strömberg till biskop öfver Strängnäs* stift — den 49:e i
ordningen af detta stifts namngifna biskopar.
Utrustad med stor och mångsidig begåfning,
ora-f ittande såväl humanistisk som teologisk lärdom, djup
personlig fromhet, outtröttlig arbetsflit och liflig
öf-vertygelse om de stora kraf, som med rätta böra ställas
på en stiftschef, har biskop Ullman utfört en
lifsgärning af största innebörd och betydelse, icke blott för
Strängnäs’ stift, utan för hela den svenska kyrkan, till
hvars gagn och utveckling han varit verksam i
mångfaldiga riktningar. Sin uppfattning om den prästerliga
verksamheten, hvilken uppfattning varit och är
grundvalen för hans egen biskopliga verksamhet, angifver
han i sitt herdabref, och kan densamma i korthet så
uttryckas: prästens personliga lifsgemenskap med
kyrkans Herre är det nödvändiga villkoret för en
välsignelserik herdeverksamhet, och församlingslärarens
hufvuduppgift är att med- begagnande af alla till buds •
stående medel och särskildt genom ungdomens fostran
i äkta kristligt-kyrklig anda verka försam Ungsbildande.
Särskild vikt lägger biskopen därpå, att predikan är
biblisk, folklig, konkret och åskådligt undervisande. Själf
är han en af vår kyrkas mest framstående predikanter.
Biskop Ullmans måhända största betydelse ligger
dock på annat område än den biskopliga
ämbetsverksamhetens. Han har nämligen öfvat ett betydande
teologiskt och kyrkligt skriftställen, hvilket på grund
af tidsförhållandena kommit att få en företrädesvis
apologetisk riktning. Så redan i det första teologiska
arbetet af hans hand, utgifvet kort efter återkomsten
från Erlangen: "Den kritiska skolan och dess
påståenden rörande,Jesu lefnad och urkristendomen" (1867).
Såsom kristendomsförsvarare uppträder han äfven gent
emot d:r Carl v. Bergen i "Ett angrepp mot vår kristna
tro" (1881) och "Hvad vi veta om Bibeln" (1886),
båda skrifterna ursprungligen utgörande i
Göteborgsposten införda artiklar För denna sin verksamhet
erhöll han äfven offentligt erkännande i form af det
större GustafrAdolfs-premiet "för framstående
apologe-tiskt skriftställen". Äfven vid äldre år har biskop
Ullman orädd och med kraft kastat sig in i striden
för den sak, han en gång gjort till sin.
Utrymmet medgifver. icke en utförlig redogörelse
för Ullmans i hög grad produktiva
författareverksamhet. Här må blott erinras om hans "Evangelisk-luthersk
liturgik" (1874—76), i sitt slag ett standard work,
som ännu begagnas vid de teologiska
universitetsstudierna. Icke liten förtjänst har U. inlagt såsom
gemensamt med K. H. Gez. v. Schéele grundare och
utgifvare af den banérförande "Tidskrift för kristlig tro
och bildning", hvilken började utgifvas 1883 och
sedermera (1895) uppgått i "Kyrklig tidskrift".
Af lefvande öfvertygelse orubbligt fast och bestämd
i vår kyrkas bibliskt-lutherska trosåskådning, har
biskop Ullman vid hela sin officiella verksamhet både
muntligen och i talrika skrifter gjort den gällande och i
sitt apologetiska skriftställeri försvarat den. Tillika har
han uppmärksamt följt med nutidens teologiska arbete.
Själf sluter han sig till den teologiska riktning, som i
Tyskland är representerad af män sådana som Frank,
Zöch-ler, Grau, Volch, v. Oretti m. fl.;’ vill äfven
vetenskapligt behandla kristendomen, speciellt dess urkunder,
med hänsyn till vår, tids.kristnas andliga behof.
I åtskilliga kungl. kommittéer har U. varit verksam
ledamot. En afhandling för disputation 1871 "Om
den kyrkliga psalmboken , i hvilken han bl. a.
underkastar 1819 års psalmbok en ingående granskning,
föranledde tillsättandet af 1883 års psalmbokskommitté,
hvars arbete ännu icke kan anses slutfördt, och i
hvilken U. fick ledamotskap. Äfven var han jämte C.
Norrby och S. L. Bring ledamot af
handbokskommittén af år 1888, hvars arbete resulterade i vår nya
kyrkohandbok, stadfäst 1894. Sedan 1892 är biskopen
ordf. i Kyrkosångens vänners centralkommitté.
Många utmärkelser .hafva under lifvets gång
kommit den nu åldrige stiftsherden till del. Vid
jubelfästen i Uppsala 1877 promoverades han till teol.
doktor och åren 1882—84 fungerade han såsom
ordförande i Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälle.
C. L—th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
