Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29. Den 21 April 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIA HÅKANSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Foto. Flodin, Stockholm. *
Med detta spelar
upphör "Julia Håkanssons
teater" att finnas till och
dess energiska ledarinna
öfvergår till vår med stora
förväntningar emotsedda
Nationalteater — se där
ett meddelande, som
nyligen gjort sin rond
genom prässen och som
förvisso litet hvarstädes i den
svenska landsorten väckt
en viss förstämning. Midt
i allt det konstnärliga
mörker, hvari allsköns
kringresande teaterband hölja
våra landsortscener, ha
fru Håkansson och
hennes sällskap för de mera
konstförståndige varit en
ljuspunkt; hennes namn
på affischen har alltid
varit ett den höga o. sanna
konstens budskap till de
i landsortsstädernas långa
vintrar hungrande och
törstande. Allmänheten har
ock med sällspordt eniga
känslor omfattat denna
konstnärinna af Guds nåde,
som förvisso efter
afslu-tandet af sin mission ute
i Sveriges bygder
mången gång med
vemods-blandad glädje skall
minnas all den sympati där
strömmat emot henne. ’ *
• Julia Håkansson återvänder nu till hufvuästaden,
där hon tog sina första steg på tiljorna, men där hon
länge icke var på långt när så känd som hennes stora
konstnärliga egenskaper förtjänade. De verkliga
konstvännerna sågo dock, att hennes första försök
ingalunda voro så stapplande som unga sceniska
debutanters pläga vara. Tvärtom fanns genast hos henne ett
förståndets djup, en
känslornas mognad och en intelli- , ’ , - —
gensens säkerhet, som man
icke finner annat än hos
verkliga personligheter. Det
var således en angenäm och
oväntad öfverraskning som
bereddes parkettens
habi-tuéer, då Julia Håkansson
en afton i Oktober 1886
gaf sin tolkning åt Nora i
"Ett dockhem*. Man hade
nog närmast väntat sig en
efterbildning af fru
Hwas-sers berömda Nora, och
man fick i stället en fullt
själfständig prestation, en
med energi’och rik
nyansering utarbetad
karaktärsbild, som gaf de bästa
löf-, ten för framtiden. Man
förstod att här fanns i rikt
mått anläggningen till en
stor konstnärinna, särskildt
lämpad för fullt moderna
uppgifter, där det gällde
CIV1LPORTRÄTT,
Kliché: Bengt fHlfwr#f>arve.
Foto. Flodin, Stockholm.
att få fram det nervösa och
söndersprängda, alla de
starka motsatserna hos
mången nutidskvinna.
Det fattades heller icke
erkännande för debuten,
och man framhöll, att fru
Håkanssons Nora skilde
sig från fru Hwassers
därigenom att hon, i stället
för att framhålla
förvandlingen af barnet Nora, till
den själfmedve*tna kvinnan,
som går ut i lifvet för att
söka sig själf, lade an på
att framhålla och förklara
utvecklingen hos Nora.
Den lyckade debuten
följdes af ett par andra,
dock mindre betydande
roller under återstoden af’
vintersäsongen 1886—87,
och man väntade jämväl
att få se henne som
"Fran-cillon",men premiären blef
uppskjuten till hösten och
dá hade Dramatiska
teatern icke längre den
lof-vande konstnärinnan att
tillgå för rollen.
Vandringslusten hade bliivit
fru Håkansson för stark,
och hon hade tagit emot
ett erbjudande från
Svenska teatern i Helsingfors.
Den finska episodens
första roll blef Rebecka i
"Rosmersholm"; August Lindberg var Rosmer, och
föreställningen blef en betydande .konstnärlig seger,
som med ens gjorde fr,u Håkansson populär i den
finska hufvudstaden. Hon fortsatte med en af de
uppgifter, som vi minnas såsom en* af hennes största
och vackraste, Florizel i Edvard Brändes’ intressanta
"Ett besök", gaf .därefter en roll, som väl mindre
torde ha legat för henne,
nämligen Kristina i
Strindbergs "Mäster Olof" och
af-slutade så den finska
verksamheten med Thaleas
kräf-vande roll i Arthur Fitgers
storstilade skådespel
"Häxan" efter sakkunniges
omdöme en framställning, som
utom stor teknisk
skicklighet lade i dagen en styrka
och entusiasm, sorn kommo
f nländárnes jubel att svalla
öfver alla bräddar.
När fru Håkansson 1888
återvände till sitt
fädernesland, var det i den
makt-påliggande egenskapen af
primadonna vid August
Lindbergs sällskap, en
sannskyldig hemort för den
högsta konstnärliga anda,
för hänfördt arbete och
samvetsgrannt studium. En
bättre skola och en mera
yälgörande miljö, för en
I »SOLFJÄDERN». *«<**.• Bengt Silfvertparrt.
* Porträttet af skådespelaren Emil Hillberg som "Gustaf Vasa" i förra veckans nummer var taget af fotograf F. Flodin, Stockholm.
— 450 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
