Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 7 April 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UT–––-
FÖR HVAR 8 DAG AF OÖSTA ADRIAN NILSSON.
Landskapen flyga förbi. Hvita och fyllda af sol
och blå luft, och som jag ser dem genom
kupéfönstret p¾minna de mig om en resa vi gjorde för flera
år tillbaka, du och jag — vår bröllopsresa.
Våreri hade nog kommit tidigare det året, ty jag
mins att vi talade om lärksång och gröna knoppar,
och jag mins att du vid en hillstation köpte en
bukett af årets första violer cch fäste vid mitt hjärta.
Violer hvars doft är som doften af hälft. förgäten
kärlek.–––-
Men strax söder om Stockholm låg snö äfven då,
hvit, soldrucken snö, som bländade våra ögon — så
länge sedan det är.
Eller förefaller det mig blott så.
Landskapen flyga förbi som minnena i min hjärna
och jag tänker på dig, din kärlek, hvilken varit som
ett hvitt landskap, så hvit, så ren och så kall. -
Dig, som jag nu går att lämna och aldrig mer
skall se.
Aldrig. Det ordet är hårdt och oförsonligt,, hur
många fast knutna band ha ej dessa sex bokstäfver
afskurit.
Under dagar och nätter har jag våndats inför
tanken att handla så som jag nu handlar, jag har vägt
och lagt till och tagit bort och åter lagt till, jag har
letat i min själs innersta gömslen för att finna den
gyllene vikt, som skulle bringa våra jags vågskålar i
jämnviktsläge — jag fann den aldrig.
Och så visste jag att vi måste skiljas.
Det har icke varit lätt för mig att säga dig allt
detta, men jag måste, jag måste.
I natt låg jag vaken, så som jag så ofta gjort, ditt
hufvud hvilade mot min arm och din hand låg tätt
mot mitt hjärta, jag lyssnade till dina lugna, jämna
andetag, lugna’ som hos ett barn; och jag grät, stilla
och tyst för att icke väcka dig, jag grät öfver mitt
lif och ditt.
Hos mig brast tron på tillvaron för år tillbaka,
hos dig kommer den ätt brista — nu.
Du har alltid varit god mot mig, och vissheten om
att jag kommer att vålla dig lidande och sorg gör
mitt hjärta tungt.
Du skall vänta mig i dag och gå ner till stationen
för att möta mig, och när jag, så icke kommer skall
du blifva litet orolig — först kanske, men så tänker
du.— åh, hon har väl stannat i Norrköping hos
systern tills i morgon.
Men i morgon är jag långt ut öfver Sveriges
gränser och alla de gränser, som utstakat området inom
hvilket vår värld, din och min, rört sig.
Jag vet att din sorg blir stor, och jag har
ingenting annat att -göra än att med böjdt hufvud bedja
dig om förlåtelse–––-
Jag är ensam i kupén. och kan därför ostörd tala
till dig.
När jag blef din — detta blir det svåraste att säga
dig — när jag blef din, så blef jag det aldrig af
kärlek.
Du var den ende verklige man, som kom i vårt
hus, jag mins den första kvällen jag hörde din,röst
och dina ords innehåll - det var som om en lucka
blifvit borttagen från ett högt fönster, om hvilket jag
ingenting .vetat, och från hvilken utsikten var större
och rikare än mina sinnen någonsin kunnat ana.
Du kom från de vida perspektivens och de ändlösa
horisonternas land, du förde med dig n’got af
uppgående sol och klar luft, du hade sett allt och visste
allt det, hvartill min själ hungrade och törstade med
hvarje skälfvandé fiber.
Då du talade om främmande städer så som mare
talar om husen på den gata där man bor, och nämnde
store mäns namn så som man nämner namnen på
dagliga umgängesvänner, di kände jag din egen
storhet resa sig inför mig som ett tämpel, där alla lifvets
skatter lågo fördolda, de skatter jag åtrådde, och så
förväxlade jag åtrin efter dem med åtrån efter de
murar inom hvilka de förvarades.
Det första året vi lefde samman upptäckte jag icke;
bedrägeriet, men efter hand mistade skatterna sin
ursprungliga glans, och då de ej längre kunde locka
mina ögon, lockade ej häller tämpletmig, och jag
gick ut därifrån, gick ut från dig, för att själf samla
och bygga.
Men när jag kom ut var det vinter och mörkt och
min famlande hand fann intet, som kunde gifva mig
ledningen.
Då först kände ja^ hur ensam jag var.
Så letade jag mig dock själf fram, mycket fann
jag väl ej i början, men där du gått likgiltig förbi
samlade jag de kostbaraste klenoder, platser hvars
skönhet lämnat dig oberörd skänkte mig stunder af
^outsäglig lycka, där du talat om förfall såg jag
upp-höjelse, där du hånlett grät jag af medlidande.
Med växande förtviflan ins°g jag hur vidt olika vi
bida voro — att min fortsatta vandring, mitt
samlande och mitt byggande’skulle föra mig allt längre
och längre, bort frin dig och fnn den vrå af världen
vi kallade v irt hem. Och när så till sist trots allt
en ny sommar föddes i min själ, var i den
sommarens värme och ljus din bild ej mer–––-
Då visste jag hvad jag hade att göra.
Och i går fattade jag mitt beslut.
Utan att du anade det gick jag hela dagen igår
och blott tänkte på detta: i morgon, i morgon–––
Det har blifvit skumt därute, i rutan ser jag mitt
ansikte otydligt, svagt, blott ögonen lysa.
Och som jag ser"pi detta ansikte, i hvilket jag
knappt förnTr urskilja eller igenkäma’ett enda drag,
tänker jag åter pl mitt lif och ditt, vårt äktenskap,
hvilket har varit som spegelbilden af ett ansikte sedd
i en ruta mot en skum kväll — —", -
I morgon reser jag söderut från Köpenhamn,
därifrån afsänder jag detta bref. . k .
Farväl!
VIII ÅRG. 27:E HAFT. INNEHÅLLER:
I Albert Engström. — Det nya landtbruksmiiNeet. — Det
frivilliga skytteväsendet. — Nyutnämndt iustitieråd. — Olyckor
till lands och sjöss. — Carl Gustaf Styffe. — Fredrika
Bre-merförbundet. — De senaste händelserna i Marocko. — Det
nya svenska" ministerhotellet i London. — Spansk diplomat
som föreläsare. — Brokigt utomlandsnytt. — Veckans
porträttgalleri. — "Ut–––– af Gösta Adrian Nilsson.
f Återgifvande af täxt eller illustrationer ur H.
• 8. D. utan sårskildt medgifvande förbjudes.
I F A. B HVAR 8 DAGS TRYCKERI, GÖTEBORG, 1907. j
^____________________________________;_______J
— 432 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
