Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 31 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÄGNER OM PÅSKÄGGEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF LOUISE HAGBERG.
En urgammal sed, som allt fortfarande hos oss är
ganska allmänt utbredd, är den att påskaftonen
begåfva hvarandra med grannt sirade påskägg. I många
länder t. ex. Österrike och Tyskland äro äggen ofta
konstnärligt målade, men äfven i Sverige, isynnerhet
i södra delen af landet är det ännu vanligt att till
påsken, på olika sätt färga ägg, med hvilka sedermera
hvarjehanda lekar företagas. Den röda färgen
är den vanligaste, men ofta gå alla påskägg under
benämningen “röda ägg“, oafsedt med hvilken färg
eller färger de än må hafva prydts.
Många äro de sägner som under tidernas längd
uppstått om påskäggen och deras ursprung, ehuru äfven
de finnas, som vilja fråntaga denna sed all betydelse
och påstå, att den blott uppkommit till följd däraf,
att påsken sammanfaller med äggläggningstiden, och
hönsen vid denna tid börja att värpa. En af de allra
vanligaste förklaringarna är emellertid att påskäggen
skulle utgöra ett minne af Kristi uppståndelse, och att
de färgades röda till minne af Kristi blod. Vid de
under medeltiden så vanliga matringningarna, välsignades
äfven påskägget. I en af påfven Paul V
utfärdad ritual heter det sålunda: “O Herre, vi bedja dig
välsigna denna din skapelse ägget, att det måtte blifva
till hälsosam föda för dina trogna tjänare, på det de
må äta det i tacksam åminnelse af vår Herre Jesu
Kristi uppståndelse“. Liksom Kristus bräckte grafvens
insegel, bräcker kycklingen sitt skal. Såsom
uppståndelsens tecken användes ju än i dag t. ex. i
Ryssland det röda ägget vid den därstädes brukliga
påskhälsningen: Kristus är uppstånden, hvarpå svaras: gå,
han är sannerligen uppstånden.
En bland de vackraste legenderna om påskäggens
uppkomst är följande ifrån Österrike: Då frälsaren
tillfångatagits af sina fiender och öfverlämnats till
korsets död, beslöt den af smärta uppfyllda Guds
moder att göra ett försök till hans räddning. Hon
färgade särskildt utvalda ägg med en gyllene pänsel
och lade dem i en liten förgylld korg. Därpå tog hon
en vacker höna och bar så alltsammans till Pilatus.
Inför honom sjönk hon ned på sina knän och bad för
sin son. “Gråt icke“, svarade henne Pilatus, “din son
har upphört att lida, man har just nyss marterat
honom till döds“. Liksom träffad af blixten sjönk Guds
moder ned till marken. Men påskäggen rullade om
hvarandra ut i världen. — En rumänsk sägen åter
förtäljer, att äggen färgas röda till minne af Israels
barns uttåg ur
Egypten, då de beströko
dörrposterna med
påskalammets blod.
— Den röda färgen
har äfven tydts såsom
glädjens färg, äggen
skulle nämligen hafva
målats så i glädje
öfver att det efter
fastan åter var tillåtet
att äta ägg. Äfven
så sägs det hafva
skett till firandet af
det nya årets
ankomst. Hos vissa
folkslag, såsom t. ex.
hos slaverna, firades
nämligen nyåret vid
påsktiden, och hos
perserna användas
röda ägg till
nyårsgåfva. Att skänka
ett rödt ägg skulle
sålunda vara ett uttryck för öfverbringarens önskan att
det nya året måtte blifva lyckobringande. — Enligt en
i Tyskland gängse tro skall påskägget återigen
utgöra ett minne af vår gudinna Ostara, till hvilken
ägget, lifvets och uppståndelsens symbol, skulle hafva
hälgats. Och skulle påsken, hvilken till sin tidpunkt
sammanfaller med den hedniska vårofferhögtiden,
härleda sitt namn, som på tyska ju “Ostern“, från
gudinnan Ostaras namn. De röda äggen sägas också
utgöra en kvarlefva af solkulten såsoln sinnebild af
den återvändande solen. Ytterligare en förklaring är
den, att påskäggen skulle utgöra ett minne af ägget
såsom världens upphof. Denna skapelsehistoria med
ägget såsom världens ursprung hade hos de gamla
folken tidigt gjorts till föremål för en mängd
allegoriska fabler och sånger, cch skulle minnet däraf
bibehållits i de allmänt "brukliga röda äggen. Ett par
dylika fabler må här anföras: “Jorden var öde och tom.
Då förbarmade sig Gud och sände ned sin tupp för
att befrukta jorden. Tuppen satte sig i en bergsklyfta
och hade ett ägg af utomordenlig storlek. Ägget
brast itu, och ur detsamma flöto sju floder. Floderna
vattnade hela trakten, så att den inom kort vardt grön
och bar blommor och frukt, och på fälten sköt hvete
upp, och träden buro ej endast äpplen och fikon utan
äfven det finaste hvita bröd“. Den andra fabeln
lyder sålunda: “I begynnelsen fanns blott Gudomen.
Allt det som nu belyses af dagens ljus var natt, och
natten rådde i universum. Omsider synes ett ägg,
natten öfverskyggar det med sina vingar och Amor
äldste sonen till alltings upphofsman, bistår med sina
omsorger. Ägget befruktas, det öppnar sig, sol och måne
träda ut och gå att härska uppe i den högsta
him-melen. De tyngre kropparne sänka sig ned och bilda
jorden och allt hvad därtill hörer. Då viker den eviga
natten för ljuset och drar sig tillbaka från ljusets rike,
men återkommer hvarje afton för att med sina vingar
öfverskygga allt lefvande, för att skänka de dödliga
nya krafter och gifva upphof till nya generationer“.
Här har i korthet anförts en del befintliga sägner
om påskäggens uppkomst. Seden att begåfva
hvarandra med färgade ägg har emellertid urgamla anor
och är en rast från hedendomens dagar, då äggen
tilltroddes gudomlig kraft och såsom kraftmedel
offrades till vårens, väderlekens och växtlighetens makter
för att stämma dem gynnsamma och tillförsäkra sig
deras hjälp och skydd.
**er***«*■ ICUcMt «uv« »v*****».
PETITE ROSSELLE, den grufva vid Forbach, Elsass, där nyligen 80 arbetare blefvo kvafaa.
— 405 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
