Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 24 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¾¾ PORTRÄTTOAU.HRI l¾¾aaaaas¾
*5
BmÊ
^
fcf^v
** 111
1 mr
1 ^ 1
;5¾*
!*sP¾y ■
< ........_.._
^’■v-
s& *C
J. G. ANREP. †
Den 12 mars afled i en ålder af
85 år utgifvaren af Svenska
Adelskalendern Johan Gabriel Anrep.
Ütgaf äfven Svenska Adelns
Attar-taflor 58—61 och Svenska
Släktboken 71—82.
C. G. STERNER. †
Den 3 mars afled i Malmö lektor
Carl Gustaf Sterner. På 5«>-talet
antagen till lärare i kemi och fysik ■
vid Malmö Tekniska skola och
utnämndes till lektor i kemi och
kemisk teknologi jämte laborationer
vid denna skolas omorganisering
år 77. Afgick med pension 96.
B. A. ROSENTVIST. †
F. d. majoren, kammarherre Bror
Adolf Rosentvist afled den 4 mars
65 ar gammal. U -löjtn vi skånska
dragonreg 61, major 90,
kammarherre s. å, afsked från regementet
98. Ledamot af direktionen för
Kristianstads Ensk Bank,
verkställande direktör i Kristianstads spar-
A. HÖGLUND. †
Den 10 mars afled i Stockholm
grosshandlaren, f d. konsuln Anton
hredrik Höglund, 58 år gammal.
Under 10 år italiensk konsul i
Stockholm. Styrelseled. i
liftörsäkrings-A.B. Nordstjernan.
(Forts. fr. sid. 403)
Följande morgon vaknade han med bultande
tinningar och feberhett glödande kinder. En svår
febersjukdom hade gripit honom.
Han måste stanna i sängen. Det var
överansträngning, sade läkaren, han måste hålla sig lugn och
hvila sig grundligt och isolera sig fullständigt. Han
måste akta sig för sinnesrörelser, hans nervsystem
var angripet. Absolut stillhet. Han låg till sängs i fyra
dagar. Tiden var honom oändligt lång. På den
femte steg han upp och klädde sig, trots läkarens
föreskrifter. Inga sinnesrörelser, hade doktorn sagt.
Men han måste se henne trots allt. De hade ej
träffats på snart fjorton dar. Han kände sig matt och
sönderbråkad och satte sig i gungstolen för att hvila
en stund. Han slöt ögonen, en angenäm domning
bemäktigade sig hans leder.
Han kom pá en lång ändlös väg, på hvilken
solens sken föll med hvitt, bländhvitt ljus. Det gjorde
ondt i ögonen. Men borta vid målet stod hon, hans
älskade, cch vinkade och nickade med glänsande
ögon och röda rosor i barmen. Han påskyndade sina
steg och sträfvade med fördubblade krafter framåt,
men den leende kvinnan därborta var alltjämt lika
långt borta, hur han än sträfvade. Han sjönk
utmattad ned på den brännheta vägen, kallsvetten sprang
fram på hans panna, det svindlade för hans ögon, —
han föll cch föll alltjämt, tills det snurrade rundt för
honom cch han vaknade med kallsvett på pannan.
Satt han icke i sin egen gungstol i sin egen
kammare. Jovisst. Men gungstolen gungade upp och
ned, fram och tillbaka liksom förd af någon osynlig
hand. Han slöt sina svidande ögon — rödt i rödt,
eldslågor cch flammande svärd i det röda, och
gungstolen fördes fram och tillbaka, flyttade sig, snurrade
rundt i svindlande tempo, i helvetiskt kretslopp, nu
var han ute på en brant, föll och föll och hamnade
slutligen sönderbråkad och blödande på en
utskjutande klippbrant. Då kommer där någon långt
bort-ifrån, en hvit skinande skepnad, det är en ängel, det
ar hon, hans älskade. Hon smeker hans panna med
sin mjuka kvinnliga hand, hen kysser hans kinder
gång på gång, men, då han längtansfullt öppnar sin
famn för henne, upplöser hon sig i dimma och är
försvunnen. Och rymden är full at rosor, men bland
rosorna skymta flammande eldslågor likt hemska
förgörande vidunder.––––––––––
Den unge studenten vaknar åter och ser sig om-
kring. Å, han är sjuk, mycket sjuk, hans hjärna är
öfverretad och fylld af hemska marsyner. —–––-
Slutligen öfvervinner han sin sjukdom. Fem veckor
ha passerat sedan studentexamen. Och nu först skall
han resa till sitt föräldrahem på landet för att riktigt
hvila ut. Och henne, sin älskade har han ej sett på
så länge.
Han sitter uppe för första gången efter sin sjukdom.
Han sitter i sin gungstol och stirrar fjärrskådande ut
genom rutan. Nu skall han resa! Packningen är
undanstökad, allt är färdigt. Hans mor är ute i staden
för att skaffa en bärare. Han är ensam hemma. En
underlig beklämmande stillhet i rummet. Tankarna
komma och gå.
Hvarför har hon ej skrifvit till honom? Herre Gud,
han har ej fått tacka för rosorna ännu. Hon tror
kanske, att han rest utan ett ord till tack och farväl, hon
vet kanske ej att han varit sjuk ens. Och i dag skall
han resa. Nej, det får ej ske, han måste träffa henne,
säga henne allt, allt.
Men hvarför har han ej fått någon underrättelse från
henne?
Den tanken återkommer utan afbrott.
Hon har kanske betraktat det hela som en tillfällig
förströelse, en tillfällig flirt, ingenting annat. Och när
han försvunnit från hennes synkrets, har hon glömt
honom, flirtat med någon annan. Hvem vet? Han hade
aldrig riktigt förstått sig på hennes känslor. Hennes
ögon hade lekt och spelat som sökte de alltjämt nya rof,
nya eröfringar. Kunde det vara möjligt? Åh, Gud!
Eller ocksi–––––-
Han vågar ej tänka den tanken till slut.
Hans mor kommer in. Hon räcker honom ett bref.
— Det låg i breflådan, säger hon.
Han kastar en hastig blick därpå. Det är ett
sorg-bref. Det är från Kurt, hennes bror.
Han sliter upp konvolutet. Brefvet glider ur hans
skälfvande händer. Han är askgrå, och hans läppar
röra sig mödosamt.
— Min älskade gosse, hur är det? säger modern.
— Allt är förloradt, säger han doft, mor hör du,
allt är förloradt . . . hon är död, hen som jag älskade,
. . . död, mor, — död i lunginflammation.
Den stackars modern bäfvar för denna häftiga smärta.
Hon sluter sin son i sina armar.
Och vid sin moders bröst gråter han ut sin första
stora omätliga ungdomssorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
