Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 17 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN OTTO PETTERSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Vegamedaljen, hvilken instiftades efter prot. A. E.
Nordenskiölds återkomst från sin färd med Vega rundt
Gamla Världen och i ändamål att hugfästa denna för
Sverige så ärofulla bragd, har, en för hvarje år,
tilldelats en eller annan af de mest berömda
forskningsresande, och den anses med rätta som en synnerligen
hedrande utmärkelse.
1 år har den emellertid ej tilldelats en resande till
fjärran trakter, utan en man som gjort till sin uppgift
att på ett grundligt och vetenskapligt sätt undersöka
oss nära liggande studiefält, de nordiska hafven. Jag
tror att detta det Svenska Sällskapets för Antropologi
och Geografi beslut af hela den allmänhet, som
intresserar sig för dylika ting, hälsats med glädje, då den
väl ej utan skäl håller före, att det kan vara en
gärning som fordrar lika stor begåfning och energi, den
att grundligt undersöka hvad som ligger oss nära och
är för oss af stor vikt, som den att uppdaga nya
förhållanden i mer eller mindre okända och aflägsna trakter.
Den man hvars jgirning S. S. för A. & G. i år
hedrat med sin Vegamedalj, är professor Otto Pettersson
hvars bild vi skåda på föregående sida.
Jag vill nu blott i största korthet meddela några
uppgifter om hans verk och om Öfriga omständigheter,
som gjort det till hans öde att utföra detta.
Sven Otto Pettersson föddes i Göteborg 12 febr.
1848, men härstammade från en bohuslänsk släkt.
Sina skolstudier gjorde han i Göteborgs
Realgymna-sium (rektor A. L. Schiller) och aflade studentexamen
i senare delen af 1860-talet. Universitetsstudierna
gjorde han i Uppsala utom ett år, under hvilket han
arbetade vid prof. Fresenii analytiska institut i
Wies-baden, och erhöll i förra delen af 70-talet den
filosofiska graden efter att hafva försvarat en afhandling
om atomvolumina. Ungefär samtidigt utnämndes han
till docent i fysikalisk kemi och verkade i Uppsala
som sådan och tidtals som amanuens vid kemiska
laboratoriet till början af 80-talet, då han utnämndes
till professor i kemi vid Stockholms Högskola, hvilken
tjänst han ännu innehar.
Under 70- och 80-talen sysselsatte sig Pettersson dels
ensam, dels i förbindelse med andra forskare med
vetenskapliga arbeten inom kemiens och angränsande
områden. De äro för många ah här uppräkna och
torde ej häller intressera flertalet läsare. Många af
dem äro dock af mycket stor betydelse.
Pettersson hyste frln barndomen stor kärlek för
Bohuskusten, där han vanligen vistades under sommaren,
och där han roade sig med segling, hvilken sport han
be-dref med ifver och en ovanlig grad af djärfhet.
Förmodlingen var denna hans kärlek till hafvet
anledningen till, att han beslöt sig för att äfven studera
detsamma
Hydrografiska undersökningar af de haf som
om-gifva Sverige hade under 70-talet bedrifvits af F. L.
Ekman, Gustaf Ekman, A. W. Cronander, m. fl. men
under 80-talet lågo dessa undersökningar nere. 1890
föreslog Otto Pettersson, att, man ånyo skulle börja
att i hydrografiskt och biologiskt hänseende undersöka
våra haf, i detta fall Skagerak och norra Kattegat.
Med användande af stor energi och stora uppoffringar
och efter att med sig ha förbundit ett flertal andra
forskare, kom i februari 1890 expeditionen till stånd
och medförde, tack vare sin goda planläggning, ett
mycket godt resultat. Vid alla föregående
expeditioner hade arbetet utförts med ett fartyg under en
längre tidrymd. 1890 däremot gjordes observationerna
från fem fartyg och medhunnos på få dagar,
hvarige-nom man så att säga fick en ögonblicksfotografi af
hafvets tillstånd. Detta arbetssätt var Petterssons idé,
och den har i det efter 1890 oafbrutet fortgående
arbetet visat sig vara af mycket stor betydelse. Men
.arbetet har icke endast fortgått, det har, beständigt
pådrifvet af Pettersson, kolossalt utvecklat sig. Vid
naturforskarmötet i Köpenhamn 1892 sökte han få till
stånd samarbete med Norge och Danmark, hvilket
äfven lyckades, och hvilket samarbete gaf utmärkta
resultat under åren 1893 till slutet af århundradet. Af
dessa resultat framgick dock, att fölhållandena i våra
farvatten ej kunde utredas och förklaras utan att
observationerna utsträcktes till alla de nordiska hafven
på Atlanter-halfklotet. Och en sådan undersökning
kunde ej. åstadkommas utan samverkan af alla
Nord-och Östersjö-makterna. På förslag af Pettersson
hemställde därför den Svenska Hydrografiska
Kommissionen, hvilken då hade ledningen af arbetena, till Hans
Maj:t Konungen, att han måtte kalla cfvannämnda
makter till en internationell konferens i Stockholm,
hvilket Hans Maj:t med sitt kända intresse för all
vetenskap, äfven gjorde. Konferensen sammanträdde i
Stockholm i juni 1899 och där voro, mest genom
berömda forskare, representerade, utom de skandinaviska
länderna, Ryssland, Tyskland, England (och Skottland),
Holland och Bel-ien. En plan till samarbete
uppgjordes, cch sedan hvarje land för sig behandlat
densamma, fastställdes den på en ny konferens i
Kristiania år 1901, och 1902 börjades arbetet i enlighet
med densamma. Arbetet ledes af ett internationellt
råd, i hvilket tysken d:r Herwig är president och Otto
Pettersson vice president. Det svenska arbetet ledes af
Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionen,
hvil-kens medlemmar från början voro landshöfding
Lager-bring, ordf., prof. Pettersson, vice ordf. och
föreståndare, d:r Trybom, prof. Cleve, prof. Wijkander och ing.
Gustaf Ekman. Under de gångna åren har tyvärr
prof. Cleve aflidit, en nästan oersättlig förlust, och
prof. Wijkander af brist på tid lämnat kommissionen.
Prof. Petterssons betydelse för gången af arbetena,
både de internationella och de svenska kan
svårligen öfverskattas. Hvad ledningen af de förstnämnda
beträffar har han gjort mer än kanske någon annan
för att få arbetsplanen utförd och för att
sammanhålla de ofta stridiga viljorna. Stor nytta har häri
därvid haft af sin lätthet att uttrycka sig, och detta
på flera språk. Och beträffande det svenska
arbetet, har han begripligtvis, åtminstone på det
hydrografiska området varit både den drifvande och ledande
kraf:en. Han har med en aldrig slocknande ifver varit
outtömlig, i förslag till arbeten, till apparater cch till
publikationsformer, af hvilka förslag de flesta med
goda resultat blifvit utförda, ehuruväl kanske ett eller
annat icke vunnit understöd hos hans möjligen alltför
betänksamma medarbetare. De vunna observationerna
hafva lämnat honom material till ett omfattande, både
vetenskapligt (t. ex. hans teori om issmàltningens
inflytande) och populärt författarskap. Att här närmare
ingå på detta skulle föra oss för långt.
Många läsare torde nu fråga hvad det är för några
arbeten som Prof. Pettersson och hans medarbetare
förehafva. Att framlägga detta för läsaren af H. 8. D.
är nu omöjligt, kanske kan det göras en annan
gång. Jag vill blott nämna att föremålet är hafvet,
dess egenskaper, såsom temperatur, salthalt,
gas-halt, strömförhållanden m. m., dess växelverkan
med och förhållande till atmosfären, dess djur- och
växtvärld (fiskar, ostron samt lägre rörliga djur och
växter) och vilkoren för deras existens, och af dessa
studier kan vinnas resultat som äro af den största
betydelse ej blott för vetenskapen, utan äfven för det
praktiska lifvet, t. ex. för sjöfarten och fisket.
Alla dessa frågor äro långt ifrån lösta, endast början
är gjord och för fortgången vänta vi mycket af
inne-hafvåren af årets Vegamedalj.
Och vi tro äfven, att hvarje för saken intresserad
svensk gärna vill förena sig med Otto Petterssons
medarbetare för att tacka honom för hvad han gjort
och för att med glad förväntan motse hvad han
kommer att göra. . G. E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
