Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 10 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
KATASTROFEN VID HOEK VAN HOLLAND.
(SE ILLUSTRATIONERNA I FÖREGÅENDE NUMMER).
Att på
hamnpiren taga sig ut till
"Berlin" var under
stormen omöjligt
på grund af de
störtsjöar som spolade
öfver densamma.
Hur man ändtligen
från båtar lyckades
sätta sig i
förbindelse med vraket,
få en
räddningsstege rest mot
detsamma och en
lina från land
fast-gjord i relingen, är
nästan obegripligt.
Våra tvänne
bilder belysa
katastrofen väl. Särskildt
den nedre, som
visar brottytan med
de blottade
ångpannorna o. s. v.
OLYCKAN VID HOEK VAN HOLLAND: Ångaren "Berlins" vrak (akterskeppet) vid ham^pire^T*""*
VRAKET OCH STEGEN, som räddningsmanskapet efter oerhörda svårigheter fick rest upp till detsamma.
För att åter komma in i den diktvärld, han höll på
att skildra, vände han långsamt några blad tillbaka
och läste igenom det skrifna. Den smala hvita
handen — en kvinnohand som bildade en
egendomlig kontrast mot det bredaxlade, storväxta i hans yttre
väsen, darrade lätt. Hans ljusa hår och skägg togo
guldskiftande strålknippen från lampljuset, läpparna
smålogo under den flyktiga genomläsningen. Han
var nöjd med hvad han skrifvit, innerligt i kontakt
med de skildrade stämningarna, deras orsaker och
verkningar.
o—Ja, — sade han lågt för sig själf, — det är
då ingen konst när man får skrifva om sådant.
Med en hastig rörelse strök han öfver några rader
af det sist nedskrifna, sökte ett ögonblick efter det
— 360 —
ord han behöfde för att koncentrera verkan af en
bild, pröfvade dess klang i sammanhanget och lät så
pennan raskt löpa. På några minuter var en ny sida
fylld. Då råkade han på nytt i tveksamhet om en
ordvändning, doppade pennan nervöst några gånger
i bläckhornet, villrådig, vägrande liksom en
kapplöpningshäst framför ett hinder, när han fallit ur det
rätta steget. Men då han ej genast fann det mot hans
önskan svarande uttrycket, kastade han pennan ifrån
sig, steg upp från skrifbordet och gick fram till ugnen,
rummets monumentala prydnad, där en jättebrasa
flammade. Med mässingstången makade han
tillsamman några tjocka, sprakande kubbar och slog sig ned
på braspallen med ryggen mot elden.
Tankarna kommo och gingo. Han reflekterade ett
(Forts, å sid. 365.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
