Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 3 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE.
FÖR HVAR 8 DAG AF STEN.
Häradshöfdingen sitter i sin länstol med
toddy-brickan framför sig. Det är skumt i rummet, endast
då och då flammar det till bland bränderna i
kakelugnen en liten skygg, blå låga, som strax åter slocknar.
Skenet faller matt på häradshöfdingens kala nacke och
glider liksom tvekande öfver hans ansikte. Det är ett
ansikte, som trots de femtio åren ännu skulle kunna
DET ENDA VERKLIGA PORTRÄTT AF TSCHERN1AK. TAGET I GRENOBLFS
LABORATORIUM UNDER HANS STUDIER FÖR DOKTORSGRADEN.
Endast genom tillmötesgående af den aflidnes släktingar har det lyckats vår Pariskorrespondent
att erhålla denna bild. den absolut enda autentiska, som finnes. Särskildt påpeka vi. att det
af Le Matin och därifrån på andra håll publicerade porträttet är falskt. Le Matins Tscherniak
är i sjálfva verket den polske socialisten Varynsky, "klippt" med vanlig smartness urKTribune
Pusse. Af Tscherniak i lifvet finns blott ett porträtt och H. 8. D. är ensam om att återgifva det.
Afven af Tscherniak som död föreligger ett porträtt liksom en bild från begrafningen å vår
redaktion men återgifva vi intet af dem.
Då via icke våga förutsätta att man nu mer än annars skall respektera vårt förbud om teckning
eller klichering efter våra bilder, begagna vi tillfället att uttryckligen anhålla att ursprungskällan
vid "lån" angifves.
kallas vackert, om ej det skarpa draget vid munnen
funnes, något på en gång cyniskt och bittert.
Han stirrar in i brasan, stirrar på glöden, som falna
allt mer och mer. Så ja, där föll det ståtliga palatset
samman med ett sakta prassel, snart skulle allt ligga
i en enda grå hög. Är det inte alldeles så med hans
eget lif? Det har haft många sådana där slott, som
skimrat en stund, men alla
ha de fallit samman. Han
börjar bli gammal nu; snart
skall han bli.till en sådan
där ful, grå hög. — Har
han någonsin mött något
äkta och bestående, har
inte allt varit endast sken?
Han ser tillbaka på sitt
lifs händelser. Hans
barndom nåja, nog hade den
varit full af sprakande lif,
men inte hade den gifvit
honom några minnen att
gömma på. Han hlde allt
för snart lärt sig se hvad
de gingo för, både far, som
endasr tänkte på sina
pangar, och mor, som lefde
för sina kläder och sin
kurtis — han kunde
tydligt se henne framför sig
med den kisande blicken
under de mjuka
ögonfransarna. Och systrarna! De
voro mors barn
allesammans, de lärde honom än
tydligare se hur allt är
oäkta, från den skära
rodnaden på kinden, till de
vackra och djupa känslorna.
— Så hade han gått ut i
världen med en
färdigbildad uppfattning af lifvet
och människorna. Han har
lefvat friskt om, pröfvat allt
— och funnit sin
uppfattning hålla streck. Nu står
han här så tröstlöst fattig.
Något sant och djupt
finnes ej. Allt har varit
ytlighet och sken.
Allt! Måste han ej tveka
att uttala det ordet? Det
finns en punkt, en enda,
där han ej känner sig så
oemotsägligt säker. Det är
underligt hur envist det
minnet dyker upp för
honom som något lervande och
verkligt bland allt det
overkliga — — Den rullas upp
för honom igenom, den
gamla synen, som han sett
så många gånger förr, de
kon ma öfver honom igen,
alla de gamla frågorna––-
Domkyrkans t,rn afteckna
sig skarpt mot den
molnfria sommarhimmelen.
Skiffertaket glänser i solen, och
däruppe spatsera några
duf-vor och kråma sig, så att
halsens metallglans ständigt
skiftar färg. Ingen lefvande
varelse synes till på torget.
— 349 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
