Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 20 Januari 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR PEHRSON I TÖRNERYD.
TILL PORTRÄTTET Å
Då A. P. Danielsson dog, lämnade han efter sig
två parlamentariska förtroendeposter, till hvilka ingen
gifven arftagare stod redo. Bägge stannade emellertid
inom det parti, som i Danielsson en tid hade sin
ledare, och äfven om den förnämligaste af dem, vice
talmansskapet, gafs åt en af landtmannapartiets
stadsbor, konsul Svartling, så ådagalade dock valet, att man,
sådan den poliska situationen då var, icke ansåg sig
kunna gå utanför partiet. Det andra honnörsuppdraget
i A. P. Danielssons politiska kvarlåtenskap var vice
ordförandeposten i statsutskottet. Till detta fanns två
konkurrenter, i skåningarne Ivar Månsson i Trää och
Hans Andersson i Nöbbelöf, men man .undvek dem
bägge genom att välja den till tjänsteåren äldste
landt-mannen inom utskottet, Pehr Pehrson i Törneryd.
Valet var emellertid icke en nödfallsutväg eller endast
hyllning åt ancienniteten, utan snarare ett
aktningsbevis mot den lugna säkerhet, som man skattar så
högt här i landet. Medan Ivar Månsson var en
parti-gängare i den konservativa regeringens tjänst och
Hans Andersson ännu var omgifven af ett rödt
skimmer från forna dagar, stod Pehr Pehrson som en
moderat man i partiets center. Han hade aldrig gått för
långt hvarken åt höger eller vänster, men däremot
utmärkt sig för de dygder, som landtmännen skatta
högt: försiktighet och framför allt sparsamhet.
Dessutom besatt han en ihärdighet, som dock stundom föreföll
något ytlig, men som gjorde sig rätt bra i debatten, där
han för öfrigt rent formellt sedt redde sig förträffligt.
Valet till vice ordförande i statsutskottet har sedan
alltid blifvit gjordt om igen, och när konsul Svartling
efter grefve de la Gardies afgång flyttade upp i
talmansstolen, blef Pehr Pehrson alldeles själfklart hans
efterträdare som vice talman.
På den platsen har han nu suttit sedan 1903 års
riksdag, och man kan nästan säga att han burit upp
värdigheten som en riktig excellens. Ingen af våra
bondriksdagsmän har förmågan att i det yttre verka
securitas i så hög grad som Pehr Pehrson, och när
man ser honom skulle man tro honom vara från
FÖREGÅENDE SIDA.
Skåne, och ändå tillhör han endast annexet Blekinge.
Han kom till riksdagen första gången 1879,
invaldes i statsutskottet 1885 och har utom ett par år, då
han hade strafftransport till lagutskottet, haft sin plats
därstädes. Inom landtmannapartiet intager han en
ledande ställning, men det känns nog för honom något
egendomligt, att sitta som ordförande på dess
sammankomster nu för tiden, sedan medlemmarnes antal
reducerats från hundra till mindre än hälften. Liksom
tullfrågan en gång splittrade landtmännen, så har
rösträttsfrågan gjort det, men då Pehr Pehrson, fastän han var
protektionist, 1888 stannade i gamla landtmannapartiet,
så blef han kvar i landtmannapartiet 1905, oaktadt
hans proportionalistiska uppfattning kanske snarast
borde ha föranledt honom att öfvergå till nationella
framstegspartiet. Detta är emellertid icke i något
hänseende underligt. För Pehr Pehrson ha nämligen
icke de rent politiska frågorna den dominerande
betydelse, som folk i allmänhet tillmäter desamma.
Han vet och förstår att riksdagens förnämsta
uppgift är att sköta statens ekonomi, och då sluter han
sig till dem, som hafva sparsamhet till sin
lefnads-regel. Själf vet han hur långt man kan komma med
den dygden, och han inser vikten af att äfven staten
har goda affärer. Detta gör honom dock icke till en
smulgråt, och han har alltid, när det visat sig
nödvändigt, varit med om att lösa på statens pung. Hos
honom ligger något kvar af den anda som behärskade
landtmannapartiet på den tiden Carl Ifvarsson var
dess chef, och äfven om han icke kan mäta sig med
denne i statsmannablick, erinrar han om honom ej
endast i sparsamhetsnit, utan äfven i den solida
redbarhet, som var den mannens högsta prydnad.
Pehr Pehrson är född den 3 sept. 1845 i Hoby i
Blekinge. Sedan han genomgått Marielunds landtbruksskola,
slog han sig ner som landtbrukare i fädernebygden och
valdes 1874 till medlem af landstinget, hvilket han allt
sedan tillhört under åren 1899 1902 som v. ordf. och
därefter som ordf. Riksdagsman blef han, som sagdt, 1879
och hans bana har gått framåt och uppåt med god fart.
KVINNORIKSDAGEN I KARLSTAD.
" Kvinnoriksdagen" — eller med andra ord
årsmötet med centralstyrelsen för kvinnans politiska
rösträtt — i Karlstad tisdag och onsdag förliden vecka
bar ett vältaligt vittnesbörd om de framsteg, denna
kvinnornas stora reformfråga redan gjort, liksom om
det allvar och den växande energi, med hvilken den
alltjämt föres fram af de talangfulla förkämparne,
stödda af allt större kvinnoskaror öfver hela landet.
Vid årsmötet voro ej mindre än 44 ombud
närvarande; ännu mera vältaligt vittnande för omfattningen
i reformkrafvet är den siffra, 136,000, hvilken enligt
vid årsmötet lämnad uppgift den sjette januari i år
utgjorde antalet af de kvinnor, som underskrifvit den
kvinnliga rösträttspetitionens listor.
De beslut rörande val, organisationsfrågor o. s. v.
som fattades vid årsmötet äro redan bekanta genom
dagsprässen. Denna del af programmet genomgicks
för öfrigt vid strängt enskilda sammanträden, där inga
referenter fingo närvara. Däremot hölls på tisdagens
kväll i stora rådhussalen ett för allmänheten
tillgängligt diskussionsmöte öfver ämnet "För hvilka
samhälleliga mål är det antagligt, att kvinnorna komma
att använda sin rösträtt?" Detta möte, som var
besökt af-både män och kvinnor ur alla
samhällsklasser så långt den stora lokalen kunde rymma, blef af
synnerligen stort intresse. Man hade här tillfälle att
få höra flera af rörelsens främsta förmågor, och deras
innehållsrika och framsynta liksom formsäkra
anföranden måste gifva äfven en utomstående och
tvif-lande anledning att fråga sig, om det ej är stor skada
för vårt lands framåtgång specielt på det rent
sociala området, att den kvinnliga kraften fått och
alltjämt får ligga obrukad för våit politiska lif. —
Här talade fröken Jenny Wallerstedt från
Jönköping, som på ett ganska fyndigt sätt satiriserade den
gamla uppfattningen om "sann kvinnlighet", fröken
Sigrid Kruse, som visade, att kvinnan just för
barnens skull borde ha rösträtt, fröken Gertrud
Adelborg från Stockholm, som ansåg, att den
röstberättigade kvinnan skulle komma att arbeta för större
renhet i samhället i både yttre och inre hänseende, fru
Frigga Carlberg från Göteborg, som i sitt känsliga
anförande betonade, att ett samhälle, där kvir nan har
mera inflytande, bättre skall fylla humanitetens kraf,
fröken Anna Whitlock från Stockholm,
centralstyrelsens ordförande, som särskilt framhöll, att k annans
förmåga af sparsamhet i hemmet säkert också, när hon
blir röstberättigad, skall göra sig gällande i samhället.
Mesta uppmärksamheten och Ulligaste bifallei under
kvällen väckte dock fru Gerda Hellberg från
Karlstad med sin framtidstanke om ett "kvinnoår", under
hvilket den unga kvinnan på statens föranstaltande
särskildt skulle undervisas och utbildas med hänsyn
till sin naturliga uppgift som hemmets vårdarinna,
som maka och moder. — Fru Ann-Margret
Holmgren, en af kvinnorösträttens ifrigaste förkämpar, var
också anmäld att hålla föredrag. Hon hade äfven
infunnit sig i Karlstad, men var så sjuk redan vid
ankomsten och de närmaste dagarne, att hon tyvärr ej
kunde infinna sig vid något af årsmötets sammanträden.
Årsmötet pågick som nämndt i två dagar. Det var
dock knappt att tiden ville räcka till för alla frågor, och
för nästa årssammanträde, som skall hållas i Gäfle,
kommer nog förhandlingstiden att utsträckas till tre dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
