Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. Den 23 December 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN ALMQVIST.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den man, hvars bild vi ofvan framställa, nuvarande
verkställande direktören for Göteborgs Nya
Verkstadsaktiebolag, bör räknas som en af den svenska
industriens och särskildt maskinindustriens och
ångfar-tygsbyggeriets förnämste män. Hans flärdfrihet,
trofasthet och rättskänsla ha tillvunnit honom aktning
och tillgifvenhet hos alla med hvilka han haft affärer,
och gifvit honom förmåga att fredligt lösa mången
knut som förekommit under hans långa verksamhet
ej minst i arbetarefrågan. -Sven Almqvist har den
oskattbara förmågm att ej blifva ond vid en
beställares öfverdrifna fordringar eller i dylika fall, hvilka
stundom förekomma.
Han föddes den 12 dec. 1841 å Liljeholmen invid
Stockholm. Fadern var garfverifabrikören Olof
Almqvist af en prästsläkt från Småland. Efter nödtorftig
undervisning i Maria folkskola och därefter i Tyska
skolan antogs han vid 14 års ålder till elev vid
Stockholms slöjdskola. Den flitige och sträfsamme ynglingen
råddes af föreståndaren Baltzar Cionstrand att blifva
civilingeniör och bevistade fördenskull som extra elev
föreläsningar och ritöfningar 1856—57 vid
Teknologiska institutet. I likhet med alla ingeniörsämnen på
1850-talet sökte A. elevplats vid Motala hos kapten
Carlsund, då denne besökte Stockholm, och efter
grundligt förhör blef han antagen. En elev den tiden
vid Motala verkstad fick fritt logi, och full men mycket
enkel inackordering i speciell matsal i värdshuset för
18.75 pr månad. Men aflöningen var ringa, från 4
till högst 10 öre pr timma. Järnkontorets stipendium
(c:a 15 kr. pr månad, hur mången har ej blifvit hjälpt
häråt öfver den mödosamma början) söktes därför af
A.; han misslyckadts. men ett sådant erhölls senare,
helt visst genom Carlsunds åtgörande.
Den 1 aug. 1857 anlände den knappt 16 årige
eleven på hjulångfartyget Thomas Telford till Motala
verkstad, hvars chef han en gång skulle blifva. Han
arbetade i två år i gjuteriet och därpå två och ett hälft
år i maskinverkstaden och förflyttades så till
ritkontoret, där han stannade i sex år.
Längtande efter själfständig verksamhet tog A.
af-sked från Motala och fick anställning på flottans
konstruktionsbyrå, men efter ett par år erbjöds honom
ånyo plats vid Motala, som man tror på förslag af
Carlsund, som då dragit sig tillbaka och bodde i
Stockholm.
Almqvist öfvertog senare bestyret som
maskinkonstruktör och därefter som chef för såväl
maskin-som fartygskonstruktionen vid Motalas filial
Lindholmen och innehade denna plats 1870-77. Teknisk
direktör vid Motala verkstad 1877—92 och därpå
verkställande direktör vid Lindholmen 1892—1906,
då han den 1 juli antog anställning som verkställande
direktör för Göteborgs Nya Verkstadsaktiebolag, hvilket
bolag bedrifver * fartygs-, bro- och
järnvägsvagnsbyggnader i Lundby på Hisingen samt har
maskinverkstäder, gjuteri m. m i Göteborg.
Att uppräkna alla större arbeten, som han under
dessa 36 år utfört, vore tröttande. Själf anser han
verksamheten under åren 1870 — 77 som den
angenämaste, då fullt upp med beställningar vankades och
alla vid Lindholmen arbetade med sfort nit och
enighet. "Skulle jag beiömma mig öfver något så vore
det att hafva i samarbete med vår gemensamme vän
och gynnare Ludvig Nobel hafva utarbetat planen
för och sedan byggt söndertagbara större
petroleum-tankångare för Kaspiska hafvet, hvilka ångares
byggnad sedan blef en stor och lönande affär för flera
svenska verkstäder." Under 1892—1906 byggdes
många fartyg däribland pansarbatarne Njord,
Dristigheten och Åran samt Oscar II nära färdig, tvänne
stoia lastångare Iberia och Manja; 4 st.stora
petroleum-tankångare, Göfeborgs Isbrytare II, Torpedkryssaren
Örnen, ett större mudderxerk för Riga etc.
Af Motala bolag och dess filial Lindholmen, har
utom ofvan nämnda utförts tjugotvå ångare däraf
många stora stockholmsångare, i hvilkas utförande
Sven Almqvist haft ledningen. Den plats han nu
tiilträdt är långt mindre nervskakande än att bygga
17 knops pansarfartyg, och vi skola önska honom all
framgång som fortsättning på de 65 åren.
C. A. L—L
BLAD UR ETT VILSEKOMMET BREF.
UPPHITTADT AF EVA.
— Min vän! Min lilla vän från ungdomens flydda
tider! Det har kommit öfver mig en sådan där stund,
"då alla minnen stiga upp från längst försvunna dar",
och då får jag alltid lust att skrifva till dig — det är
som om. jag då talade med den unga flickan, som
var jag för många, många år sedan.
Hur vi på den tiden funderade och resonnerade
och sladdrade om allt mellan himmel och jord — och
förstodo så litet däraf! — just så som unga flickor
förmodligen sladdrat alltifrån världens begynnelse och
komma att sladdra, så länge den består. Sá sutto
säkert medeltidens borgfröknar uppe i höganloftsbur
och undrade och diskuterade om den lilla bit af lifvet
som öppnats för dem — och om ändå mycket mer.
Och så komma förmodligen framtidens fria, högvisa
kvinnor att sitta på sina ämbetsrum och resonnera
om den stora bit af lifvet, som de öppnat åt sig själfva
— och om ändå mycket mer. Och dock trodde vi
naturligtvis på den tiden, att inga resonnerat och
diskuterat och dryftat lifvets frågor så djupt och så ifrigt
som vi.
Minns du en kväll i det lilla gästrummet på
vinden i ditt gamla hem? — Det var vår. Därute
började en skimrande, ljusgrön slöja viras kring trädens
kronor, och kvällarna voro långa, ljusa, underbara.
Hvad vi pratade! Räckte vårens långa, ljusa kvällar
verkligen till? Allt i hela vår herres skapelse väckte
178
intresse. Och ibland — nej, bäst att ärligt bekänna
det! - rätt ofta voro denna skapelses herrar föremål
för våra gemensamma funderingar.
Ja, minns du den kvällen? — Vi hade under
dagens lopp haft en liten erfarenhet af verkliga lifvet
— en stor erfarenhet kallade vi det då, en bitter,
hjärteupprörande erfarenhet! En ung man — han
hade ännu ej trampat ut barnskorna och var mer
vårligt ljusgrön än trädens unga grönska därutanför, men
för oss var han för ögonblicket det typiska exemplet
på hvad en skapelsens herre i sin prydno är —
nåväl, denne unge man hade börjat dagen med att
kurtisera den ena af oss och så under dess växlande
timmar ändrat smak och slutat att kurtisera den andra.
— Jag skall säga dig, hvad de äro, dessa otäcka
karlarna! utbrast du med dramatisk patos och en
gest så stor, som din urvuxna peignoiTe ville tillåta.
— Grymma, trolösa, falska odjur äro de! (Det var
dig, han kurtiserat först).
— Nej, sade jag, osäkra, trefvande, stapplande på
vägen mot sitt mål, det är hvad de äro! (Observera,
jag ber, att det var mig, han kurtiserat sist!)
Så fortforo vi en stund att häfva gräsliga injektiver
öfver deras skuldbelastade hufvuden.
Men plötsligt tittade din mamma in genom dörren
och sade:
— Flickor! Flickor! Om ni tjugu år härefter ha
Forts, å sid. 191.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
