Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 16 December 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA JAPANSKA KONSTSLÖJDFÖREMÅL.
ETT APROPOS VID ÖPPNANDET AF DET RÖHSSKA KONSTSLÖJDMUSEETS JAPANSKA SAMLINGAR I GÖTEBORG.
andra ämnen. "Härtil nytjas ofta det fina slam, som
fås uti hoen under en slipsten; stundom brukas fint
stötte kol"–––-— säger vår landsman Carl Petter
Thunberg i sin "Resa" 1776. Själfva lackeringen är
en omständlig procedur med många på hvarandra
följande öfverlackenngar och afslipningar, tills den
åsyftade glansen och färgen ernåtts. De förnämsta
färgerna äro svart och guld. Den glänsande svarta ytan
ger en ypperlig färgverkan, särskildt mot en ornering
i guld i ytans plan. Fig. 1 är en s. k. Inro med
detta orneringssätt — "togidashi". Först är teckningen
(här Fuji-yama och tallkronor) anbragt på det
grund-lackerade, väl präparerade träet, därpå det hela
öfver-lackeradt och sedan har lackeringen varligt afslipats
till den genomskinlighet, som kräfdes för orneringens
framträdande. Inro’s äro små medicindosor,
sammanfogade af flera olika afdelningar (se de vågräta
strecken å fig.) öfver hvilka orneringen sträcker sig som
det sammanhållande momentet. Fig. 2 är ännu en
dylik "inro", guldlackerad, tillverkad efter ett annat
förfaringssätt, "takamakiye" (makiye = guldlackering).
Lacket är uppblandadt med pulver af guld eller
yaki-gani (en gul metall) och orneringen är i relief,
här framställande languster, ett slags stora kräftdjur.
Den beundransvärdt fina reliefen skulpteras ur ett
slaus lackkitt, uppblandadt med guldpulver.
Många äro de olika slagen af lackerade föremål,
från dessa små prydnadsdosor till kokkärl. Att de
konstnärligt utförda lackarbetena, särskildt de äldre
mästarnas sedan länge stått högt i rop i Japan,
intygas så tidigt som af Thunberg (1776), som säger om
dylika, att de "äro i mycket värde, sälsynte och
betalas ganska dyrt". Sålunda talar han om, hur "et
litet skåp, at nytias vid en Japansk Toilet, .med flere
lådor, en half aln långt och föga mer än et qvarter
högt utaf gamal lackering, tilböds åt Ambassadeuren
til salu. Men &t handla det var at upväga det emot
guld. För detta äskades 70 Kobangs eller 420
Riksdaler." Thunberg, hvilken som läkare åtföljie den
årliga holländska handelsexpeditionen, var en mycket
noggrann och god iakttagare och hans "Resa uti
Europa, Africa, Asia 1770—1779" är ännu idag enx
värdefull källa för bl. a. Japanforskare.
De gamla japanska adelssläkterna bevara ännu ofta
som sina största klenoder lackarbeten, som
förfärdigats af konstnärer, hvilka en gång verkat vid deras
förfäders hof. Ty vid feodalhofven var det, som
konsten blomstrade och sköt fart. Den berömde Ritsuo,
som föddes i Yeddo 1663 och var lärjunge till den
store Korin, vistades sålunda hos dáimion (fursten) af
Tsugaru och de nu lefvande medlemmarne af
Tsugaru-familjen innehafva fortfarande många alster af hans
hand. En doiter af nämnda dáimio giftes in i
Arima-familjen och de ceremoniföremål, som Ritsuo
förfärdigade till brölloppet äro ännu i behåll i denna
familj. Den mest berömda lackeringskonstnär i nyare
tid är Shibata Zeshin (1807 — 1891), hvars arbeten äro
att ställa i jämbredd med de förnämsta arbeten den
japanska konsten frambragt. Man får dock ej
föreställa sig att sådana mästare voro enbart
lackkonstnärer. Ritsuo var sålunda en framstående skulptör
och målare och Zeshin var lika mycket målare. Men
detta blir själfklart, då man går deras verk in på
lif-vet. Det är en konstnärlighet i uppfattning, en fant
i-siens rikedom och en framställningens friskhet, som
endast de gudabegåfvade kunna tänkas innehafva,
endast en fullödig konstnär kan bringa till uttryck. En
framstående japankännare, M. Gonse, säger äfven:
"De japanska lackarbetena äro de mest fulländade
verk, som utgått från människohänder".
Från lackeringskonsten vända vi oss till skulpturen,
sådan den framträder i de s. k. netsukerna. Dessa
Foto A. Har’man. Gbg.
Fig. 1—2 »INRO’S», japanska
medicin-lådor, tillhörande det nyöppnade
Röhsska konstslöjdmuseets samlingar.
Konstslöjdens uppgift är i
våra dagar att gentemot de olika
handtverken och industrierna
verka uppfostrande, att förmå
dem att lämna de praktiskt sedt
yppersta och samtidigt ur
skönhetssynpunkt mest tilltalande
alster. De praktiskt sedt
yppersta, det vill säga de mest
ändamålsenliga och samtidigt i
tekniskt hänseende absolut
fulländade alstren. Idealet är fulländning från alla
synpunkter. Tyvärr måste vi européer många gånger
gå utanför våra egna råmärken för att finna de
förebilder, som i detta fall äro af nöden.
Ingen tid och intet land har väl kommit närmare
ofvan-nämnda ideal än Japan undertiden från omkring 1600
till våra dagar. Där i morgonsolens land har
blommat och blommar en arbetets kultur, ett arbetets
raf-finement, mot hvilka vi för att åtminstone ej känna
oss underlägsna, måste sätta våra vetenskapers mest
lysande resultat.
Ansatser till en blomstrande och fulländad
konstslöjd ha ju icke saknats i Europa, vi taga såsom
exempel vissa tiders och vissa trakters smide,
glasindustri, bokhandtverk, men inför Japans allsidiga och
med det japanska kynnet så innerligt sammanvuxna
och enhetliga arbetskultur komma vi afgjordt till korta.
Vi betrakta till en början ett af dessa lackarbeten,
som ännu efter flera hundra år se ut som om de nyss
lämnat konstnärens händer och allt framgent
bibehålla sin ursprungliga fraichhet. Det är ett
konstverk, som föreligger, ett fulländadt alster af teknisk
färdighet och konstnärlig uppfattning. Och samtidigt
är det fullt nationellt, hvilket gäller i allra högsta grad
just om lackarbetena. Huruvida lackeringskonsten
ursprungligen är kinesisk eller japansk, därom må
tvistas hur mycket som hälst, faktum är eme lertid
att på detta område står Japan absolut utan
konkurrens och att Japan här skapat något, som (jämte
träsnittet) ger det bästa uttrycket för begreppet japansk.
Förfaringssätten vid lackeringen äro mångahanda
och på dem kan ej här ingås. Materialet är en
produkt, som fås färdig från naturen. Det är nämligen
safven af ett slags sumakträd (Rhus vernicifera) och
tages från unga stammar. I sig själf är den mörk,
men genomskinlig. De olikaf färgnyanserna å
lackarbetena åstadkommas genom uppblandningar med
- 164 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
