Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 11 November 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
kupa, nej visst inte, utan därför att där var ensamt,
mörkt och kallt. Med hem hade hon alltid förstått
kärlek, glädje, ljus och värme och–––-och honom,
ty det var ju han som förde med sig allt det andra.
När hon numera någon gång tänkte på hem brukade
det alltid blifva i samband med döden.
Elsa kände’en lätt frosskakning. Hvarför kom hon
att tänka på allt detta i kväll och hur kunde det
komma sig att hon liksom med en viss lättnad tänkt
att hon var hemma, då hon satte nyckeln i låset?
Hon måste sannerligen blifvit bra trött och klen på
sista tiden som föll offer för dylika tankar! — Med
ett raskt beslut öppnar hon dörren. I det samma
faller ett bref ned, det hade tydligen varit instucket
i dörrspringan. Elsa tar upp det och går in, kastar
ytterplaggen på en stol och tänder den lilla oputsade
lampan. "Nå, en stund räcker väl ännu oljan", säger
hon för sig själf, "och i morgon", hon af bryter sig,
"i morgon!" Hvad tänker hon egentligen på! Tror
hon att hon då skall kunna köpa mera fotogen, hon
som i kväll ej haft en slant till att gå på automaten
och äta sin vanliga lilla kvällsmat bestående af en
kopp té och en smörgås. Nåja, det var ofta på sista
tiden hon hade fått lägga sig hungrig, så det gick väl
i kväll också och i morgon, nej, på morgondagen
orkade hon ej tänka.
Men brefvet, brefvet, det var så rätt! Det är inte
ofta nu för tiden som Elsa Malm får bref. Hon
skjuter fram den bekväma hvilstolen till bordet, den enda
hon har kvar, ty tid efter annan har hon måst afyttra
sitt lilla, en gång så nätta bohag. I det hon trött
sätter sig, ta’r hon brefvet och betraktar det. Den
stilen känner hon ej, det var märkvärdigt, hon brukar
väl aldrig få bref från någon okänd? Försiktigt
rif-ver hon upp det och läser:
"Fröken Malm!
Förlåt jag besvärar Er, men då jag i dag var uppe
hos grosshandlare Weber för att få några
upplysningar om konstnären herr Carl Bjerne, jag visste
nämligen att han under sin lifstid varit en gärna sedd
gäst i det Weberska hemmet, påpekade herr Weber
att ni fröken Malm nog skulle kunna lämna de bästa
upplysningarna. Grosshandlaren motiverade detta med
att ni varit i hans hus som lärarinna den tid Carl
Bjerne umgicks hos dem, att Bjerne lifligt uppvaktat
er och att han visste att ni korresponderat, åtminstone
under hans studietid i MÜnchen, ty då var ni ännu
kvar hos Weber och han var säker på att ni ända till
Bjernes hastiga död stått i nära gemenskap med
hvar-andra, ty grosshandlaren trodde sig äfven med
säkerhet veta, att ni fröken Malm är den kvinna som spelat
så stor roll i, Bjernes lif och om hvilken han talar i
en af de små anteckningar man funnit efter hans död,
där det bland annat heter: "Utan henne hade jag
aldrig blifvit annat än en vanlig medelmåtta, ty det var
alltid hon som inspirerade mig och under hennes
inflytande jag skapade mina bästa verk". Som jag
håller på att skrifva Carl Bjernes lefnadsteckning skulle
det vara ovärderligt för mig att få en liten inblick i
hans privatlif och erfara hans tankar och reflektioner
under sina studier utomlands. Ni som kände
honom så väl, vet nog hur isoleradt han egentligen
lefde, och hur litet man därför känner om hans inre
och enskilda lif.
"Jag undrar därför om ni vill tillåta mig att läsa de
bref ni erhållit och sedan kanske få publicera en del
af dem? Jag betalar gärna hvad som hälst, ty för.
mig är det af allra största vikt att få denna lucka i"
min bok, rörande Carl Bjernes privata lif fylld. —
Jag skall i morgon vid 2-tiden hafva äran besöka
fröken och hoppas vi då skola till ömsesidig belåtenhet
kunna komma öfver ens. Med utmärkt högaktning
Nils Aurén (författare)".
Elsa flög igenom brefvet. Hon blef om möjligt
ännu blekare, det kändes som om hjärtat skulle stanna
och hon tryckte åter handen mot bröstet. Hvad var
meningen, hon förstod ingenting, hon var alldeles yr
i hufvudet. Hon måste läsa om brefvet igen, men
handen som höll det, darrade så häftigt, att hon måste
lägga brefvet framför sig på bordet för att kunna läsa.
Då hon slutat föll hon trött tillbaka i stolen, men då
hon samlat sina tankar några minuter reste hon sig
upp och knöt de magra händerna liksom i stumt
raseri. Hvad var meningen?
Skulle hon sälja hans — — Carl Bjernes bref,
det enda kära och dyrbara hon hade kvar?!’ Sälja
alla hans fina, vackra tankar, låta andras kalla
kritiska blickar få hvila på dessa bref som för henne
voro så heliga och som äfven för honom varit det,
ty de talade ju om det fina, skära förhållandet emellan
dem, om deras innersta, bästa tankar, tankar som han
ej hade yppat för någon mer än henne! Och dem
skulle hon förråda för andra — sälja!!? Nej,
nej och åter nej. Carl hade ju ej en gång velat att
de skulle eklatera sin förlofning. Det var en idé han
fått. Han hade tyckt det var deras egen stora
hemlighet, att deras förhållande var så mycket finare och
vackrare så, och att andra ej behöfde veta det förrän
han en dag kunde föra hem henne som sin hustru.
(Forts, å sid. 90).
SVERIGE i EN HOLLÄNDARES
ÖGON.
Lficr porträtt. Kliché: Bengt Silfversparre.
D:R J. H. GUNNING.
I Holland har i år utkommit en bok med titeln
*/ Sverige. Reseintryck" författad af en präst d:r J.
H. Gunning. Författaren som i Holland är bekant
som föreläsare och till sitt modersmål öfversatt en
del dikter från svenska och danska, har åstadkommit
en liflig och äfven i unions-politiska frågor
sympatiserande skildring. Efter att inledningsvis ha besökt
Danmark färdas författaren till Lund och Uppsala,
Stockholm och Visby, och får tillfälle att yttra sig
om en hel del företeelser.
— 87 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
