- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) /
42

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 21 Oktober 1906 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’ FRÅN WILLUMSEN-UTSTÄLLNINGEN I GÖTEBORG.

MED UTTALANDEN OM DEN DANSKE KONSTNÄREN AF ARTISTEN CARL WILHELMSOA.

När vi i vårt senaste häfte till porträttet af den danske målaren Willumsen och det korta
omnämnandet af hans utställning i Göteborg icke återgåfvo något af hans arbeten var det närmast
med hänsyn till den färglösa reproduktionens oförmåga att på ett tillfredsställande sätt återge origi
nålen. Och då publiken i allmänhet till en början stod helt främmande inför originalen, syntes
det oss att reproduktioner som på grund af originalens egenart måste bli bristfälliga snarare skulle
försvåra än underlätta förståelsen. Emellertid, sedan nu kritiken talat, intresseradt och ingående,
men först och främst sedan konstverken själfva haft tid att tala till de konstintresserade, hafva
många hårda omdömen hos publiken tystats som förhastade. Man ser nu med andra ögon, och
känner sig i tacksamhetsskuld för denna vidgade syn. Man har fått något af den andakt, hvarmed
konstnären stått inför sina monumentala uppgifter. Och äfven om man i mångt och mycket står
undrande och spörjande, betviflar man aldrig det allvar hvarmed konstnären griper efter det aldrig
helt gripbara.

Då vi togo för gifvet att det skulle vara af största intresse att i den allmänna diskussionen få
höra äfven en utöfvande konstnär uttala sig, hafva vi vändt oss till den framstående målaren Carl
Wilhelmson i Göteborg, hvilken samtalsvis yttrade ungefär följande:

Willumsen har under lång tid, hvar jag mött ett verk af hans hand, i högsta grad tagit mitt
intresse i anspråk, och jag har aldrig glömt det djupa intryck han första gången gjorde på mig.
Det är länge sén, om jag minnes rätt i början af mina studieår i Paris, som jag första gången såg
ett arbete af honom. Om det var på Rose-Croix eller Les Indépendants, skall jag ej kunna säga.
Några franska bondkvinnor enkelt hållna i svart, brunt och hvitt voro framställda gående i stark
rörelse. Taflan shockerade mig egentligen då, och jag fann den besynnerlig, ovan som jag var att
| se så häftig rörelse framställd i målning, och jag tyckte nästan att figurerna föllo — men glömt
^ den har jag aldrig kunnat, och jag ville nu gärna se den åter någon gång.

w Då danskarne för ett par år sen hade sin stora utställning i Göteborg, blef man besviken öfver
| att ej finna Willumsen med dem. Desto mer glädjande var det derför, då han nu kom och visade
en så rik och mångsidig utställning af sina arbeten.

Bergbestigerskan såg jag redan förra våren i Köpenhamn och ehuruväl den äfven der grep mig
som ett storslaget verk kommer den ändå mer till sin rätt här, antagligen beroende på bättre
belysning. Det är sällan en konstnär med medel och framställningssätt hvilkas enkelhet nära tangera
det konventionella, lyckats nå en så kraftig verkan.

Men hvad som mest gripit mig af Willumsens arbeten är i alla fall hans "Efter stormen". Där
har han hunnit längst i sin sträfvan efter denna djupa verklighet, som ligger bakom den reella
detalj-verkligheten, — den verklighet man vanligtvis räknar med — och uppnått:detta just genom det vi
kalla osanna färger, som verka harmoniskt genom de oerhördt starka motsättningarna. Se på den
kullstjälpta båten med karaktär af ett människoverk hvad som helst, som på några sekunder förstörts
af elementernas raseri — och det lilla barnet som följer kvinnan. Det är en underbar symbol för
tröst, hopp och lifvets framtid. Det sväfvar något öfver jorden och dess hela rörelse är Ijuflig,
lugnande.

I behandling af barn och just förmågan att få fram det verkligt barnsliga är Willumsen för öfrigt
alltid öfverlägsen — det finnes fler prof därpå på utställningen både i skulptur och målning.

Besynnerlig blir han någon gång, då han utställer sina hvad jag vill kalla materialteckningar, som
ehuru mycket intressanta för en konstutöfvare att studera knappast kunna göra anspråk på att
förstås af eller intressera en större allmänhet.

Willumsen kommer säkerligen att ännu mer uppskattas af en senare tid som tacksamt skall
nämna honom banbrytare.

2





Foto. Jonason. Ghg. Kliehis Bengt Sttfvertpam

GRAFMONUMENT ÖFVER KONSTNÄRENS FÖRÄLDRAR.
Inköpt af Göteborgs museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:41:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/8/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free