Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49. Den 2 September 1906 - Till Frödings Värmlandsdiktning. Af K. Ville - Sverige och utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÖDINGS VÄRMLANDSDIKTNING. — SVERIGE OCH UTLANDET.
FÖR HVAR 8 DAG.
En skald af guds nåde, en banbrytare och
nydanare. — Frödings skaldskap i sin helhet har redan
gjorts till ämne för så många essayer att jag här
nöjer mig med några korta anföranden till en
illustration, nu tagen af prästgården, där Fröding skref
sina vackra "Värmländska låtar". Aldrig har en skald
tolkat naturens tysta språk innerligare än Fröding.
Det går en sjungande, vaggande och stigande ton
genom hans dikter. Många gånger, som t. ex. i hans
"Vid myren röjes ett hemlöst svårmod", som dock på
sitt sätt tjusar i all sin ödslighet. Det är mig
motbjudande att citera, ty det är som att rycka vackra
plantor ur deras blombäddar, och det är för öfrigt
öfverflödigt. Dock kan jag omöjligen låta bli hans
mästerverk i de Värmländska låtarna: —
"Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,
öfver näjden gick låten af spelet och skratten".
Denna dikt tolkar allt hvad mänskliga ord kunna forma
öfver ämnet. Man ser personerna och platsen, och man
är med och leker, och när man hunnit till orden:
"öfver bygden låg tindrande stjärnfager natten"
då älskar man och drömmer, då känner man doften
af barrskog och ser stjärnornas blinkljus glimma.
Bifogade fotografi är en ypperlig illustration
belysande en bit äkta Frödingsstämning. Där ser man
först det hvita huset nere vid sjön, som är prästgården
där Fröding skref sina Värmländska låtar. Som en
lefvande illustration till hans dikt "Vackert väder" är
också denna tafla. Här ser vi den omsjungna sjön
Värmeln med sina holmar, och på andra sidan sjön
Brunskogs kyrka, om hvilken det i dikten heter:
Brunskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
Rundt omkring stå de skogklädda höjderna, som han
liknade vid "jättelika nämdemän, samlade till häradsting".
Frödings närvarande känna vi ju till. Det är den
stora själens alltför djupa forskande i det
outgrundligas dimtrakter, som lockat honom längre än vanliga
dödliga att pejla de farliga evighetsdjupen. För
närvarande lär han vistas på badorten L—holm, där han
sysslar med djupa funderingar, bland annat i
matematik. Heidenstam lär vara hans favoritskald. Själf
diktar han ej mera nu, men att döma af hans sista
skaldestycken kunna vi kanske ännu vänta något från
honom. Huru djupt gripen känner män sig icke vid
genomläsningen af hans sista dikt. Hvilket oändligt
sökande och på samma gång hvilken resignerande
eftergift röjer sig icke i orden:
Alltför branta stupa stigar ned,
På den mörka, dimomhöljda djupets nedåtled.
Efter porträtt. Kliehi • Bengt supvnparr*.
MISS BUTLIN,. som tagit initiativet till de pågående engelska
kurserna i Stockholm.
Den 28 aug.—7 sept. äga i Stockholm engelska
kurser rum, omfattande föredrag af framstående svenska
personer rörande vårt lands förhållanden. Liknande
kurser har varit anordnade i Danmark och Holland.
Det är engelskan miss Butlin, som är upphofvet tilf
kurserna och H. 8. D. presenterar härmed hennes
porträtt, taget på Centralföreningens för socialt arbete
byrå i hufvudstaden.
Till kurserna hitväntades den ryktbare
nationalekonomen d:r William Cunnigham från Cambridge.
Och så till sist då han beder till sin långifvare:
–— Gudomsgnista,
Du som nu mig flyr,
Gif mig ännu några sista
Lifvets äfventyr!
K. Ville.
Efter fotografi.
BRUNSKOGS PRÄSTGÅRD VID VÄRMELN: "Brunskogs kyrka stod och lyste....."
— 780 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
