Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 10 Juni 1906 - August Strindberg. Af C. D. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG.
Med detta häfte börjar en skildring "TAKLAGSÖL" af
AUGUST STRINDBERG. Den illustre författaren har därmed
tillmötesgått vår framställning om att få EN FÖR OSS
NYSKRIFVEN BERÄTTELSE. "Taklagsöl" är en äkta Strindbergsk
skildring, målad med alla för mästaren egna penseldrag.
Det är svårt att ge en ögonblicksbild af hvilken
människa som hälst, svårare att draga en kontur af
ett snille med sådana dimensioner som August
Strindberg. Det är att komma in i en värld, där facklorna
kasta rök och gnistor öfver vilda figurer från
hedenhös och där den sista kulturens människor ila förbi
i nervös jakt som elektriska flammor. Ty det brinner
i den värld som är Strindbergs, det har alltid brunnit
där, hela Strindberg är en enda stor flamma, eldad af
allt som rört upp människor under decennier, dömd
att evigt fladdra öfver djupen, som spegla både himlens
sköna blå och helvetets svarta hemisfär. Det är en
jäsning utan like i vår litteratur i den mannen och
det finns ingen garanti för att denna ständiga Sturm
und Dräng, hvars vågor aldrig nå hamnen, än i dag
skall slå ut i en ny eld och begynna striden för nya
gudar och ideal.
Eldens mission är att rena och rensa och
Strindberg har med verkligt berserkaraseri gått till storms
mot tid och samhälle och triumferande ropat ut från
sitt berg: mina gudar äro icke dina gudar, jag är
Loke och jag smädar!
Detta krig på lif och död med allt hvad samhälle
heter, det är den röda tråden i Strindbergs väsen och
han känner sig alltjämt som en lefvande anakronism
i ett tragiskt skådespel. Den store realisten får aldrig
helt och hållet fotfästet på jorden och denna
lidelsefulla kritik af det bestående måste ha siit ursprung
i en rent ideell drift, som längta efter tider, då lifvets
vidder äro ljusare och härligare och det finns mera
luft för individen att andas och röra sig i.
Det är tredje gången under loppet af hundra år,
som vårt land föder en dylik åt oppositionen vigd
ande, som röfvar elden från Olympen och sedan
smädar tidens gudar och människor, den förste var
Thorild, den andre var Almqvist, men Strindberg når
ut öfver dem i titanisk våldsamhet och denna gradvis
växande lidelse måste skjuta upp ur det allt mer
stegrade missnöjet med det egna landets skötsel och
vård. Ty det synes ligga något särskildt svenskt i denna
hetsighet, som då och då slår upp under sömnen och
askan och blir mera förtärande än i sydligare riken,
där solen och lifvet är rikare och mera harmonisk
än i Norden. Det säger sig själft att något mera
oharmoniskt än en dylik ande icke kan tänkas.
Strindberg är därför den mest oklassiska och ogrekiska
företeelse i vår litteratur. Som sina båda
föregångare är han mest i släkt med den modärna tidens
första stora predikant för känsla och individualitet,
Jean Jacques Rousseau. Han är i grund och botten
en naturmänniska och idealet af en vilde med vildens
primitiva instinkter och drifter, och hade han
förunnats lefva i vildens gamla goda tider skulle han ha
blifvit den störste kannibalhörding som någonsin
funnits. Nu blef han bara den störste satirikern i vårt
lands litteratur. Men han är i lika hög grad en genial
vilde och ser lika långt bakåt i tiden som framåt.
Det var därför naturen och kulturen drabbade
samman i Strindberg med lika ursprunglig kraft som
hunner och germaner på de katalauniska fälten. Den
ursprunglighetens titan som Strindberg framför allt är,
gjorde att sammandrabbningen fick en ännu djupare
nr AR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOORAF.
AUGUST STRINDBERG VID SITT ARBETE.
KlicM: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
