Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 13 Maj 1906 - Revolutionsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONSDAGEN. FRÅN HVAR 8 DAGS KORRESPONDENT I PARIS.
Den stora dagen är ett minne blott. Första maj passerade utan den beställda revolutionen
trots det att man kan ge Paris hatade polisprefekt det vittnesbördet att han gjorde hvad han
kunde för att åtminstone få ihop en liten revolutionsunge.
Dagen grydde mulen. Arbetarskarorna som vid 6-tiden skynda genom staden till sitt arbete,
hördes ej. Det var tyst, kväfvande tyst som jag aldrig förr hört Seine-staden. Stängda luckor,
halfstängda portar, inga lastvagnar, inte en droska. Öde, tyst öfverallt blott då och då en
spårvagn eller omnibus som rusade förbi och gaf eko mot de tomma gatorna. Inga trupper synliga
och vi visste ju ändå att staden rymde nittiofem tusen beväpnade män, militär och poliser. Blott
små afdelningar polis på velociped gledo ljudlöst fram och åter. Jag kände mig som konung för
en dag då jag ensam med ett tiotal Bædeckerklädda misser disponerade öfver den annars så lifliga
Luxembourg-parken som för resten såg ganska ogästvänlig ut med de flesta af sina järnportar
låsta och de fyra som lämnats öppna argt bevakade af små blårockar med bajonett på axeln och
revolver i bältet. Af den burgna medelklassen syntes ej ett spår. Antagligen hade den
promenerat sin Bon-Marchéköpta elegans till landsorten eller ock satt deri väl bakom sina stängda luckor och
gnagde på de tjugufemtusen skinkor som endast en stor matvaruaffär sålt dagarne före revolutionen.
Klockan ett börjar det plötsligt mullra längs öde boulevarder; kavalleriskvadronerna springa ut
för att besätta de tjueu mairierna och andra viktiga "strategiska punkter" och i och med
truppernas synliga uppträdande på skådeplatsen blir det i ett huj lif och rörelse på gatorna. De stora
magasinen som ej redan stängt släppa ut sina biträden till half fridag och de begagna sig af
tillfället att titta på all ståten. Det är som på karnevalen, hörde man förtjusta små modister
upprepa. Och soldaterna sågo så gemytliga ut i sin fältmundering, med kokkittlar och gevär och
tor-nistrar uppradade på trottoarerna och — cigarretten i mungipan. Och in öfver mairiets fridlysta
trösklar såg jag med egna ögon absintglasen på flitiga kyparehänder försvinna för att vända tomma
åter: det gällde väl att få upp stridsstämningen men les piou-pious voro så fredliga; de tycktes
inte ens ha lust att skingra sina talrika beundrare och beundrarinnor.
Ja, så såg idyllen ut på hela vänstra stranden och i de fina kvarteren på den högra. Men
skandalen af inkallandet af de nittiofemtusen, hade väl blifvit för stor om man ej fått någon som
hälst användning för dem och därför hade herr Lépine utsett sitt slagfält: omgifningarne af
arbetarkommunen framför allt Place de la République. Här fördes en sannskyldig polisorgie som blott
alltför väl hade passat för Rysslands kosacker och "svarta band", men som icke fick en så blodig
karaktär som på andra ändan Östersjön tack vare att polisens "motståndare" utgjordes af godt
folk som hälst af allt ville skynda sig helskinnade undan och i allmänhet inte alls tänkte på att
sätta sig till motvärn. Det var en del sträjkande arbetare som lämnade sina fackföreningsmöten
för att bege sig hem, det var nyfikna till största delen och det var människor som bodde i
kvarteret och voro på väg till sitt.
Och i dessa folkhopar rusade polismän som vansinniga fram och åter, utdelande sparkar och
slag åt höger och vänster och där icke detta räckte gjorde den ridande polisen schock på schock.
Bästa bevis för den brutala planlöshet hvarmed ordningens handhafvare gingo till väga är väl
att af de mellan åtta och nio hundra häktningar som gjordes femhundra annulerades emedan de
skett blo*t på grund däraf att vederbörande befunnit sig inom den Place de la République
omgifvande poliskordongen utan att så mycket som utslunga ett glåpord. Två hundra få ej vare sig
ransakning eller dnrø ty de äro utländingar och skickas som sådana utan vidare öfver gränsen.
Endast ett sjuttiotal komma att under diverse anklagelser ställas inför rätta! Men man behöfver
inte bli förvånad då man betänker att vid "viktigare tillfällen" varmt vin i litervis gratis utdelas
till manskapet. Men hvad som borde förvåna är den skarpa motsatsen mellan polisens och
mu-nicipalgardisternas bru*alitet och militärens sansade uppträdande. — Och så vardt det morgon och
afton på första mai 1906 men ingen revolution. Och antagligen tycka både hr Clémenceau och
hr Lépine att de kunde sparat de tio millioner francs som dagens fiasko kostade republiken.
Detsamma tycker nog det okända antalet af "civila" sårade (ett par hundra åtminstone) men de
tretton konstaplar som skadats tycka det nog inte: de få tapperhetmedaljen som plåster på såren.
ft/fer fotojirajua
1. TRUPPER BEVAKA PLACE DE LA RÉPUBLIQUE. —
2. PARIS HÖGSTE BEFÄLHAFVARE 1 MAJ,
POLISCHEFEN LÉPINE (X), ger sina order till generalerna.
3. TRUMHVIRFLAR VARNA
FOLKMASSAN för en annalkande
kavallerischock. — 4. ETT RYSKT
ANARKISTPAR HÄKTAS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
