Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 25 Februari 1906 - N. H. Nilsson - Konung Kristian IX:s begrafning. Af Th. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N. H. NILSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Femtio år fyllde den 29 januari föreståndaren för
Sveriges Utsädesförening i Svalöf, professorn m. m.
N. Hjalmar Nilsson, ett namn väl bekant ej blott inom
vårt eget land utan ock långt utöfver dettas gränser.
Född i Asarum 1856 blef han student i
Kristianstad 1875. 10 år senare docent i botanik vid Lunds
universitet samt året därpå filosofie doktor. 1888 tog
han anställning vid Sveriges Utsädesförening, hvars
chef han 1890 blef, fortfarande är och, som vi alla
må önska och hoppas, länge må förblifva till gagn för
den sak, Utsädesföreningen gjort till sin.
Med förkärlek ägnande sig åt den speciella
botaniken gjorde han sig under sin lundatid känd som en
framstående florist med godt omdöme och skarp
iakttagelseförmåga, egenskaper som äfven sedermera
under arbetet på Svalöf kommit väl till pass. Detta
arbete, hvars ändamål är att förskaffa vårt jordbruk ett
bättre passande och mera gifvande odlingsmaterial af
de olika slagen kulturväxter, än som hittills stått
detsamma till buds, alltså, i korthet sagdt, en förädling
af kulturväxterna, är nämligen på grund af detta sitt
mål till en god del intet annat än tillämpad botanik.
Under talrika studieresor har professor Nilsson
haft tillfälle göra iakttagelser och hämta erfarenheter,
som sedan kunnat komma arbetet i det egna landets
tjänst till godo. I början på 1880-talet gjorde han
sålunda en studieresa till Spanien i rent botaniskt syfte
och sedan han kom till Svalöf, har han bl. a. besökt
världsutställningarne i Chicago 1893 och i Paris 1900
det förra med understöd af statsmedel.
Hvad hans verksamhet som ledare af Sveriges
Utsädesförening beträffar, så torde den så väl till sin
art som till sin betydelse vara så väl bekant, att den
här ej behöfver närmare belysas. Föreningen har
under hans chefsskap nått en betydande utveckling till
gagn för vårt svenska jordbruk och därmed för hela
vårt land.
Professor Nilssons ovanligt älskvärda och
vinnande väsen har öfverallt såväl bland höga som låga
förskaffat honom talrika vänner, och den enkla
hyllning, som på femtioårsdagen ägnades honom af
tjänstemännen vid Utsädesföreningen, var ock ett uttryck
för den aktning och tillgifvenhet han bland dem
förvärfvat.
KONUNG CHRISTIAN IX:s BEGRAFNING.
Köpenhamn den 16 febr. 06.
Bing! Bång!
Alla stadens klockor ringa landets sorg ut i djupa,
mäktiga malmtoner.
Solen står hög och klar öfver "Byen" och vinden
leker käckt i husens många sorgdekorationer och
röd-hvita flaggor.
Redan från klockan åtta i morgse ha stadens
sörjande invånare stått i tättpackade häckar längs vägen
den kungliga sorgprocessionen skulle taga.
Alla butiker och kontor äro stängda — men på
den "utstakade sorgevägen" hyra driftiga handlande
ut sina fönster mot fabelaktigt höga summor, och göra
på så sätt geschäft, trots de stängda butikerna.
På slaget tolf sätter processionen sig i rörelse
från Slotskirken.
Först i tåget kommer infanteriets musikkår
spelande Chopins sorgmarsch. Efter den följer
infanteriets fanor och en bataljon fotfolk. Så följer en
afdelning marinsoldater, husarer och dragoner, alla i
galauniformer med sorgflor om armen.
I långsamt tempo rulla så polisdirektörens och
hofmarskalkens ekipager tätt i hälarne på de militära
afdelningarne, följda af den baldakinprydda likvagnen,
hvarå kung Christians kista står endast omvecklad
med en dannebrogsflagga.
Efter likvagnen kommo de kungliga vagnarne
hvaruti kungarne Fredrik, Georg och Haakon samt
kronprinsen, prinsarne Waldemar, Gustaf, Carl af
Sverige och Hans tagit plats.
Steg för steg skrider den högtidliga processionen
framåt öfverallt hälsad af blottade hufvuden och
all-varsfulla ansikten.
Det är kung Christians sista färd genom sin kära
"Byes" gator.
Vid framkomsten till stationen mottages liktåget
af de kungliga damerna, hvilka åkt direkt från kyrkan
till stationen.
Under ljudlös tystnad bäres kistan af
hedersvakten från likvagnen ut till tåget och placeras där i en
med hvit atlas beklädd vagn.
Nu inträfrar något som säkert gör, att de
kungliga herrarne i ännu högre grad vinna de danska
borgarnes hjärtan.
I stället för de vakthafvande officerarne stiga
nämligen kung Fredrik, kung Georg, prins Waldemar och
kronprins Christian upp i den öppna likvagnen och
bilda på så sätt en sista hedersvakt kring den gamle
konungens kista.
Sakta sätter tåget sig i rörelse och tårarne ström-
ma från tusende ögon hvilka med saknad och stolthet
följa likvagnen på hvilken den enkla kistan står
omgifven af sin höga, stumma vakt.
* „ *
Roskilde den 18 febr. 06.
Vi stufvas in i tåget som skall föra oss till Roskilde
och efter en timmas resa äro vi framme vid målet.
Tung och mörk hvälfver vinterhimlen sig öfver
den lilla sorgprydda staden och en kall, bitande vind
stryker genom gatorna.
Utanför bangården står flera afdelningar soldater
uppställda med sorgprydda fanor.
På det s. k. hästtorget stå artilleristerna på post
vid kanonerna. Och på hela vägen ned till kyrkan
står nyfikna åskådare i täta klungor. Vid half
tvåtiden rullar kungatåget in på perrongen och fem
minuter senare voro alla de kungliga personerna
placerade i sina respektiva, florprydda ekipager och på
väg till kyrkan.
Det herrskar ljudlös tystnad i det stora rummet
då kyrkodörrarne slås upp och kung Fredrik åtföljd af
kejsar Wilhelm inträder.
Oändligt högtidlig ter sig den vackra kyrkan hvars
golf är helt betäckt med svart kläde och hvars
midtel-gång kantas af flammande sorgfacklor.
Framme i koret står kungens kista under en
baldakin och rundt om denna placerar sig nu det stora
likföljet. Bland de närvarande märkas:
Kungarne Fredrik, Georg och Haakon, kejsar
Wilhelm, erkehärtig Salvator af Österrike och infanten
af Spanien. Vidare kronprinsen, prinsarne Gustaf
Adolf, Carl, Harald samt prinsen af Siam, vidare prins
Hans, hertigen af Cumberland och tre ryska
storfurstar.
Bland damerna nämna vi:
Drottningen, kronprinsessan, änkekejsarinnan af
Ryssland och drottning Alexandra, hertiginnan af
Cumberland samt prinsessorna Thyra, Ingeborg, Dagmar,
Marie samt storfurstinnorna Zenia, Olga och Maria.
Så snart de kungliga och hela deras kollosala
följe tagit plats, tonade Bethovens storslagna
sorgmarsch genom tämplet.
Uppe i prässlogen komma ritarnes pännor i
rörelse och fotograferna stå färdiga att "knäppa" vid
sina apparater.
Så träder biskop Rördam fram till kistan och
håller ett vackert och stämningsfullt tal öfver den gamle
hänsofne monarken.
Då han tystnar tonar psalmen: "Sörg ej om og
du tynges af Sorg", genom kyrkan, sjunges af alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
