Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 14 Januari 1906 - En dag vid Tor di Quinto - Ett olycksdigert biljardparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dag vid tor di quinto.
EN SKILDRING FÖR H.8.D. FRÅN ITALIENSKA KAVALLERISKOLAN.
Kl. 7 på morgonen å Piazza di Spagna samlas
grupper af unga italienska kavalleriofficerare med sina
vackra ljusblå slängkappor elegant uppkastade öfver
vänstra axeln och i öfrigt ytterst soignerade. - Den
italienske kavalleriofficeren är särdeles väl klädd och
de enkla uniformerna äro mycket klädsamma:
mörkblå kolett med nedvikt krage af färgadt kläde och
under densamma stärkt, hvit ståndkrage, ljusblå
bree-ches med dubbla breda revärer i kragens färg, stöflar
med spännsporrar, mössan mörkblå, något högre än
den svenska och med en rätt stor skärm. — Nämnda
officerare äro alla unga elever vid den italienska
ridskolan vid Tor di Quinto. I tre fyrspända omnibusar,
hvars vänsterhästar ridas af soldater, bär det så af
från Piazza di Spagna, öfver Piazza del Popole, genom
Porta del Popole längs den raka landsvägen fram till
Ponte Mölle, hvilken bro passeras, man vänder sig
till höger och efter ytterligare blott några minuter
— hästarne trafva flott undan — är man uppe på
höjden Tor di Quinto där den numera beryktade
ridskolan är belägen.
Skolan är blott c:a 15 år gammal, och själfva
skolbyggnaderna äro om- och tillbyggnader af en
landtgård med tillhörande ladugårdar och uthus, som
inköptes af italienska staten, då det beslöts att på
grund af terrängens lämplighet en ridskola skulle
förläggas till Tor di Quinto. Skolan ligger högt och
friskt, men väl mycket utsatt för den genomträngande
"tramontanan", när den blåser. Nedanför Tor di
Qu-into-höjden och på densammas sluttningar har man
massor af hinder, koppelräck och murar. I söder och
sydväst synes Rom och kupolen af S:t Pietro höjer
sig majestätiskt; i öster synes Tibern med dess
förgreningar och i fonden afteckna sig Apeninnerna mot
horisonten, i norr och väster är utsikten skymd af
intill skolan liggande höjder. Det är en dag i midten
af december och solen skiner och värmer från en
himmel, sådan man blutt ser i Italien.
I dag ridas först egna tjänstehästar; hvarje elev
har en sådan. De äro alla irländska hunters, vackra,
magnifika 5-åringar, genom statens forsorg inköpta
till de unga officerarne. De galopperas och hoppas
på en stor galopp- och hinderbana i skolans
omedelbara närhet. Efter halfannan timme bytas hästar och
nu ridas skolans s. k. yngre jakthästar — hunters,
italienska halfblodshästar samt en del fullblod — alla
goda hoppare, men debutanter vid Tor di Quinto.
Med dessa företages en kortare ridt i terrängen.
Häromdagen
tilldrog sig i Florens en
högst säregen,
tragikomisk händelse.
Fyra skickliga
biljard-spelare enades om att
spela ett parti,
simmande i vattnet fullt
påklädda. Efter att
ha pågått nära en
timme slutade
partiet med förfäran.
Floden Arnos
strömfåror grepo plötsligt
spelarna och förde
dem till sin
undergång inför en stor
åskådaresk^ra som
intet kunde åtgöra
för att rädda de
drunknande.
Kl. V2 12 ljuder en stor vällingklocka vid skolan,
signalen till att lunchen serveras. Lunchens
hufvud-del utgöres naturligtvis af "maccheroni", som serveras
i öfverväldigande portioner, hvilka på otroligt kort tid
inmundigas; därefter serveras en kötträtt med massor
af grönsaker och vidare ost och frukt samt kaffe, till
hvilket rökes den långa italienska cigairen "Virginia".
Kl. 1 äro skolans äldre jakihästar — hunters och
en del italienska halfblod — samtliga gamla
veteraner vid Tor di Quintoskolan, sadlade och eleverna
lyftas i sadeln — man lyftes alltid i sadeln i Italien.
Eleverna, 40 till antalet, äro delade i tre afdelningar
under hvar sin instruktör. Hvarje lärare leder nu sin
afdelning själfständigt i en terrängridt; skolans chef,
major Coulant, följer dagligen nägon afdelning på
dessa ridter.
Vid half 4-tiden återkommer så småningom den
ena afdelningen efter den andra efter längre
terräng-ridter under hvilka galopperats mellan 30 à 40
minuter och ett tjugutal hinder tagits. Terrängen är
synnerligen omvexlande och, hinderfylld som den är,
en synnerligen lämplig terräng för den unge
kavalleristens u*bildning. Vid återkomsten rides utför den
beryktade branten — "discesa" — vid Tor di Quinto.
Denna brant, omkring 6 m. hög, är af fast lerjord
och hästarna "åka" utför densamma med en viss vana
och säkerhet; hela nedförsridten är ett ögonblicks
verk och gör onekligen på åskådaren ett visst intryck.
Kl. x/2 5 sker återfärd med omnibusarna in till
Rom och från Piazza del Popole hela via del Balbuino
fram till Piazza di Spagna följas omnibusarna af en
hel skara blomsteiflickor — "ciociare" — som kasta in
sina violbuketter i vagnarna och springande följa med
tills de fått hvar och en sin soldo (sou).
Två gånger i veckan deltaga eleverna i de stora
af "Società di caccia" å romerska campagnan efter
magnifika fox-hounds anordnade räfjakterna. Jakterna
omkring Rom äro säkerligen bland de största och
vackraste i Europa.
Tor di Quinto är afslutningen af och den
egentliga tillämpningskursen för den italienska ridskolan,
som har sitt hufvudsäte i Pinerolo, en liten stad i
norra Italien.
Den italienska kavalleriofficeren ser synnei ligen
elegant ut till häst, rider flott och käckt i all slags
terräng, en naturlig följd af utbildningen vid den i
terrängridning särdeles högt stående italienska
ridskolan.
*ft~ ETT OLYCKSDIGERT BILJARDPARTI. «?<■*<■■ Bmgt suj^p^r.
- 257 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
