Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 31 December 1905 - Ett konstnärshem i Dalarne. Af J. O. - »Ur dansen» af Snösparf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
stell, "En
hemlighet, interiör
vid lampsken",
samt det lilla
delikata, om än i
färgen en smula
kyliga porträttet
af den bekante
tecknaren
Victor Andrén.
Till Dalarne
kom Nyberg år
1900. Efter
något sökande,
bestämde han sig
för att stanna i
Leksand, där
svenska och
utländska målare
förr hämtat
tilltalande motiv
och där ännu
ett flertal
konstnärer arbeta.
Han köpte den
gamla dalstuga,
våra
bilderfram-ställa.ochlätdär
inreda atelier.
Han
sammanförde hit en
betydande samling af
daldräkter och
husgeråd, så att stugan i sin helhet erhöll en karaktäristisk
inredning. Här är sålunda ett typiskt
dala-hvardags-rum med blyinfattade fönster, öppen spis, skåp och
hylla med gammalt tenn och porslin, moraklocka,
dalamålningar och en husets minnestafla m. m. En hel
vägg upptages af den egendomliga "tarr-sängen" i
två våningar, här dubbel äfven med afseende på
längden. Här är en dala-jungfrukammare och en
"ar-stuga" (andra stuga), använd äfven som bröllopsstuga,
hvarom en mängd brudparsinitialer å taket samt
uppgifter på antalet förtärda kannor brännvin vid hvarje
»SOCKENSKRÄDDAREN».
bröllop bära vittne. Stugan är i verkligheten mycket
gammal; det finnes byggnader på gården som äro ända
från 1600-talet. Öfre våningen har ett loft, ett
förtjusande ryggåsrum samt konstnärens atelier. Ett flertal
förträffliga dukar af konstnärens hand visas där, mest
interiörer, såsom brudklädsel, husandakt,
psalmodikon-spelare, sländspinnerska och kulla vid spinnrock m. fi.,
hvilka samtliga vittna om mästarens stora förmåga att
återgifva dagerns och eldens effekter samt om den
hängifna kärlek, hvarmed Nyberg gripit sig an
skildringen af Dalarnes folk. J. O.
»ur dansen».
FÖR HVAR 8 DAG AF SNÖ SPARF.
Chefen för den stora firman Bredström & C:i hade
anordnat den sedvanliga nyårsbalen för familjens yngre
umgängesvänner. Den var som alltid charmant —
ypperliga förfriskningar, god musik, glans och glam
öfver det hela. Det var för öfrigt den stora
helg-dagstiden, den nyss förrunna julveckan och det
intågande nya årets stämning af fest och högtid, som
gaf flykt och värme åt baljublet samt en viss
försonlighet äfven åt de äldres kritik öfver tillställningen.
Men därjämte hviskade man om någonting
alldeles särskildt, som skulle tilldraga sig litet senare.
Aftonens clou, den trumf en familj med fyra
oförsörjda döttrar mer än väl hade anledning briljera med,
skulle sannolikt utspelas vid supén i och med
tillkännagifvandet af förlofningen emellan husets äldsta
dotter, tjugosju år gammal förrästen, och notarien i
tullstyrelsen, en rätt prydlig herre, med goda
framtidsutsikter, sades det.
Det påstods vara barndomstycke, som för länge
sedan förenat deras hjärtan . . . och ja, suckade
mödrarna, där de garnerade balsalens väggar, på samma
gång de med skarpa och ömma ögon följde sina egna
valsande, tyllklädda älsklingar, i hopp om att äf;en
de, måhända just i afton, kunde komma öfver något
dylikt önskvärdt "tycke".
Men det såg inte lofvande ut. Vår tids
ungherrar voro så kallsinnade, så föga svärmiskt anlagda.
Så snart de hunnit långt nog på sina olika
ämbetsmannabanor för att kunna bilda eget bo och försörja
sin familj, hade de mestadels öfverlefvat de första
förälskelserna och styrt ini de lugna hamnar, där
värdshusflickorna lyste som blinkande, lagom aflägsna fyrtorn,
på vägen för de fria seglarna. Det ofta alltför
irriterande stadiga ljuset från en koja och ett hjärta
lockade dem då icke längre.
Inne i ett litet svagt belyst hörnrum hade tvänne
herrai slagit sig ned. En röd ampel i taket spred ett
mildt, ljumt sken öfver de i fönsternischerna stående
växternas mörkt glänsande blad, öfver ett litet bord
med skifva af ljus onyx, på hvilken en jardinière med
bleka hyacinter tycktes tindra i hvitt och skärt, samt
öfver de lätta möblernas siden, hvilket glimmade i
en svag metallglans. De bägge flyktingarne, som
osedda listat sig undan dansen och den högljudda
konversationen därute i salongerna, rökte under djup
tystnad på hvar sin bastanta bruna cigarr.
Rökblossen drefvo i vindlar och spiraler upp mot det
åttkantiga taket, de sänkte sig likt dimmor öfver dess
blomstermålningar, där klängväxterna och dess tunna
blommor svepte rankor af grönt med små färgstänk
rundt taklisten, de trefvade likt slöjor af en diskret
blågrå färg upp mot ampeln, omslöto den och
färgades svagt röda af skenet.
Den ena af de båda herrarna, en slank gestalt
KticM: Hengt sufKrtpam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
