Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36. Den 4 Juni 1905 - Ur de franska karmeliternunnornas lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DE FRANSKA KARMELITERNUNNORNAS LIF.
(Efter unika fotografier.)
1. GONG-GONGEN GÅR: DAGEN HAR GRYTT.
Klosterväsendet i våra dagar verkar kanske i
mångas ögon som en obegriplig anakronism. Men äfven
om vår tid verkligen är så "upplyst" som den gärna
vill vara, så erbjuder den många motsägelser, och
denna anakronism är en af de minst underliga. Det
kan icke behöfvas mer än att nämna ett enda litet
modärnt ord för att rättfärdiga ett dylikt påstående:
jäkt. Hur långt upplysningen än har hunnit, oron
har hållit jämna steg. Och efter som alltid den
ena ytterligheten är en förklaringsgrund för den
andra, så är intet mera naturligt, än att önskan att
söka en fristad undan världens böljegång icke dödt
ut ens hos de yttersta af dessa tiders barn.
Och denna önskan, detta behof kommer väl
aldrig att utplånas, äfven om det snart uteslutande
måste tillfredsställas i former som icke äro
medeltida. Snart, ty klosterväsendet i traditionell
mening förkväfves ju nu nästan öfverallt äfven i de
få länder där det hittills varit tolereradt.
"Undan världen" är lösen äfven för de unga
kvinnor, i hvilkas sällsamma lif dessa bilder lämna
oss en inblick. Somliga ha ryggat tillbaka redan
på tröskeln till det medvetna lifvet och med
barnets hela naiva innerlighet kastat sig vid korsets
fot. Andra ha lefvat lifvet med, men förfärats
af dess tomhet och sargats af dess grymhet. I
klostrets obeskrifliga stillhet, där aldrig ett hårdt
steg eller ett klingande skratt genljuder i gångarna,
där allt är stilla ^bön och försakelse finna de skydd.
Den kärlek, åt hvilken de icke kunde gifva uttryck
och för hvilken de icke funno förståelse därute,
samlas nu i brinnande tillbedjan framför den
himmelske brudgummens bild, och i känslan af egen
maktlöshet anropa de Guds moder om förbarmande
för den värld, som i blindhet rusar mot sin
undergång.
Karmeliternunnans lif sammanfattas
fullständigt i några få ord: mycken bön, mycket lidande,
mycket arbete och mycken kärlek. I all synnerhet
mycken bön: hvarje dag är det fyra till fem
timmars gudstjänst i klostret, och hvarje morgon och
EN MÅLTID I KARMELITERKLOSTRET: Det är långfredagen och måltiden består därför endast af vatten och bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
