Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 21 Maj 1905 - »Saf» af Sti Hög - Veckans porträttgalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTRÄTTGALLERI
A. HAGLUND. †
Den 23 april afled f.
tjänstemannen hos stora Kopparbergs Bergsl.
A. B. Arvid Haglund, 35 år gammal.
H var en intresserad botanist och
väl känd bland in- och utländska
botanister från den tid han ledde
Botaniska bytesföreningen 1 Falun.
R. HOLMBERG. †
En af Lunds stifts mest bekante
prästmän, kyrkoherden i Borlunda
och Skeglinge, Rudolf Holmberg,
afled den maj. F. 23, prästvigd
48, kyrkoherde 80, verkst dir. för
prästerskapets byggnadskas«-a 75
—93. Innehade en mängd
förtroendeuppdrag. Utgifvit en del tal
och predikningar.
I. WALLBERG. †
Den 11 maj afled i Stockholm f.
fabriksidkaren Isak Wallberg i
Halmstad, f. 25. Betydande
industriman, var W. 76—84 samt 88
—95 led. af riksdagens Första
kammare och 85—87 i Andra
kammaren. Led. af banko- och
bevillningsutskotten. Inneh. af bl. a. Pro Patrias
stora guldmedalj. Hög frimurare.
N. G. ER CSSON. †
Handl. Nils Qustaf Ericsson i
Malung afled därstädes den 5 maj. F.
35, dref E. under åren 62—91 handel
i Malung samtidigt med
vidtomfattande skogsaffärer. Inom sin ort
högt betrodd man, innehade E. en
mängd kommunala och andra
förtroendeuppdrag.
L. G. S. PANTZERHIELM. †
D. 9 maj afled i Stockholm f. d.
kommendören vid k. flottan Ludvig
Gustaf Sigfrid Pantzerhielm, 85 år g.
Kadett34,sek -löjtn.41, anst.i dansk
örlogstj. 49. Chef å postångf.
"Svenska Lejonet" 53—54, åångkorvetten
•Orädd" 63, för styrmansdepart 70
—74, å freg. "Vanadis" 75, kom. vid
Karlskrona 78—83. Kom. 61,afsk.84.
H. GUSTAFSSON. †
Disponenten för Vulcans
tändsticksfabrik i Tidaholm Hans
Gustafsson afled d. 5 maj. Född 47
i Bohuslän, sedan 74 disponent vid
Vulcan. Inom Tidaholms samhälle
mycket framstående, var G. lifligt
intresserad i köpingens utveckling
och kommunala angelägenheter.
T. THORSELIUS. †
Domkyrkoorganisten i Linköping,
musikdir. Fredrik Thorselius alled
den 30 april 60 år gammal. F. i
Ransbergs förs., slud.-ex. 63, afl. 79
organist- och musikdir.-ex utn. s å.
till domk.-org, 84 musiklär. vid h.
allm. läroverket i Västervik och 86 i
Linköping. Sedan 95 led. af
musikaliska akademien.
A. R. LYZELL. †
Tullförvaltaren Axel Robert Lyzell
i Lysekil afled den 23 april. Född
53, stud.-ex. 73, inskrefs vid
tullverket s. å. Öfveruppsyningsman
i Åhus 85, tullinspektor i Lysekil
89, tullförv. 03.
har en känsla af att orden surra kring hennes öron
som ilskna flugor. Gråten nyss, den förstod hon,
men icke detta. Den svartklädda kvinnans ögon
äro hårda, och hon har fått röda fläckar på kinderna.
Men det är, som om han, som kom liflös hem till
sin stuga på helgdagskvällen redan skulle vara giömd,
och som om all hennes oro och ängslan skulle gälla
dessa några hundra kronor, som finnas på banken,
och som hon fruktar att mannens släkt skall ta ifrån
henne.
Prästens lilla dotter, hon, som har drömt om
lysande fjärilar på natten, och som hänryckt har tryckt
de första gröna hjärtbladen mot sin mjuka kind,
förstår ännu så litet af lifvets strid, och därför vill hon
nästan med motvilja vända sig bort från denna sorg,
som hon först tänkt vara så stor, men som hon i
stället finner vara så liten och lumpen.
Hon står kvar och ser den svartklädda kvinnan
gå bort igen med sina af tungt arbete böjda axlar
och sin neddragna hufvudduk.
Älfven flyter lika blå mellan de bruna stränderna,
och skyarna segla lika silfverbleka nere i dess djup,
safven strömmar i alla kvistar och blandar sig
med luftens svalka, änderna snattra, och där solen
sjunker växa glimmande skära sagoöar fram ur
luftens haf.
Men prästens lilla dotter har utan att tänka på
det kramat sönder de gröna bladen i sin hand, och
låtit dem falla till marken. När hon nyss gick fram
efter stranden, tyckte hon sig nästan vara nära det
underbara. Så röd sjönk solen, så starkt doftade
safven, och så ljust smälte allt det hon kände
tillsammans till en enda sjungande ton.
Men hon kan inte mer komma tillbaka till samma
stämning. Hon vet inte hvarför, men sången glider
ur hennes sinne, och där kommer i stället en plötslig
beklämning. Hon tänker på hästskon, som hon hängt
öfver dörren. Den skulle bjuda lyckan välkommen,
och lyckan måste väl komma en gång. Men
människorna äro så underliga.
Så sjunker solen, och änderna simma med svarta
ögon, och som på lek dyka de undan för hvarandra och
försvinna i vattnets iskyla. Och färgerna blekna till
grått nere i djupet, men safven doftar kring
stränderna och stiger ut i alla kvistar som ungt och
lifs-törstande blod.
— 549 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
