Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29. Den 16 April 1905 - Carl Leonard Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LEONARD DANIELSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Det är visst August Strindberg som en gång
framkastat ett påstående, att Sveriges egentliga färger icke
voro gult och blått, utan rödt och grönt, därmed
syftande på våra tvenne förnämsta handteringar, järnets
och skogens.
Med de representanter, som detta Sverige kan
uppställa, för ögonen, har man häller icke mycket att
invända mot en sådan sats. Våra gröna skogars
inslag i duken har kanske något bleknat i färgen,
emedan vi icke varit aktsamma nog, vår järnhandtering är
kanske icke så blomstrande som förr, men de traditioner
som lämnats oss i arf af för vår bergsindustri så
betydande män som Urban Hjärne, Christoffer Polhem
och Emanuel Swedenborg hållas alltjämt uppe, och
svenska stålet "biter" ännu i dag s na utländska medtäflare.
En af de förnämsta representanterna för den röda
och gröna fanans Sverige äro de stora värmländska
Uddeholmsverken. Säteriet Uddeholm bil lades och
den första stångjärnshammaren byggdes 1668. Af en
ringa början, en "hammarpatrons" lilla nybygge i en
aflägsen obygd, har så småningom framvuxit ett bruk,
eller snarare ett brukskomplex som nu till storlek och
betydelse är nummer två i landet, hvars område
bildar medelpunkten "för flora häraders materiella odling
och andliga förkofran" (Almquist: Uddeholmsverken).
Hagfors, Munkfors, Stjärnfors o. a., det är idel namn med
klang, och det är allt delar af Uddeholmsverken.
Uddeholms bolag räknar sina anor från 1746, då
Bengt Gustaf Geijer ombildade rörelsen till ett
släktbolag. Senare ha andra intressenter dragits in i
verksamheten, och denna har längesedan mist sin karaktär
af släktbolag.
Man kan icke räkna så synnerligen många
decennier tillbaka till en tid, då man med onda aningar
lyddes till hammarslagen däruppe i de värmländska
skogarna liksom i pinsam väntan på att de plötsligt
skulle upphöra. Efter några år af ovanligt gynnsamma
förhållanden följde hastigt försämrade konjukturer, och
då samtidigt alla den moderna tidens kraf på
utvidgningar, förbättrade kommunikationer etc. växte fram,
var det en ganska kritisk tid för de väldiga
anläyg-ningarn.i. Men krisen blef endast till nytta. E. J.
Danielson satt i mer än ett kvarts sekel som
aff.irs-disponent för verken, delvis under mycket svåra år,
och ingen gång sviktade han under den tunga bördan.
Hans efterträdare blef A. G. J. Svedelius, hvilken
visserligen icke länge kvarstod på sin post, men
ändock hann att göra en betydande insats af
klar-tänkthet och kraft. Då han kallades till
landshöfdinge-stolen i Örebro län, föll valet af efterträdare på
dåvarande disponenten för Bofors, Carl Leonard Danielsson,
E. G. Danielssons brorson, hvilken nu sedan 11 år är
verksam i sin ansvarsfulla befattning och undei hvilkens
ledning verkens utveckling efter krisen såväl tekniskt
som ekonomiskt sedt varit högst afs.värd.
När disponenten Danielsson kallades till Uddeholm
innehade han som nämndt disponentplats vid Bofors.
Född i Kärrbo socken af Västmanlands län den 30
mars 1845 och alltså i dagarna 60 år kom han efter
slutade studier som ingeniör till Munkfors under
Uddeholm och hade där tillfälle att grundligt sätta sig
in i järnhandteringen vid ett verk som redan på den
tiden ansågs som ett af de förnämsta i Sverige.
Därifrån kom han till Stjernsund under Klosters
Aktiebolag för att sedan i jan. 1874 tillträda platsen som
öfveringeniör vid Bofors. Härmed började i stort sedt
hans själfständiga verksamhet, en verksamhet som
måhända är allt för litet känd och uppskattad inom
Sverige. Den energi och den arbetsförmåga hvarmed han
omsatte sina gedigna kunskaper och sin stora
praktiska erfarenhet voro outtröttliga. En massa
allmänna förbättringar i järnverken vid Bofors blefvo af
honom vidtagna. Dessutom och framför allt var det
han som löste problemet att i Martinugn framställa
ett stål, som vid gjutning blef fullständigt tätt, så
tätt, att det utan efterföljande smidning kunde
användas till så grannlaga ändamål som för kanoner. Med
rätta kan därför D. sägas vara den verklige
upphofs-mannen till Sveriges hela nuvarande
kanontillverkning, "svenska stålkanontillverkningens fader",
liksom äfven till tillverkningen af stålgjutgods i
allmänhet i Sverige. Oerhörda svårigheter mötte vid
metodens utarbetande och många voro de i både
Sverige och utlandet som ansågo problemet olösligt, men
D. var ej den som gaf sig för motgångar. Hans
arbete kröntes också slutligen med fullständig framgång,
så att sedermera, sedan D. tillträdt befattningen som
disponent vid Bofors, tillverkades kanoner i vikt upp
till 6,000 kg. (Vid Bofors tillverkas nu ännu mycket
gröfre kanoner, de gröfsta som finnas i Sverige, men
alltjämt efter D:s metod).
Våra i Sverige tillverkade kanoner af osmidt stål
ha öfver allt väckt berättigad förvåning och
beundran, ej endast därför att materialet är fullt ut lika tätt
som smidt kanonstål, utan äfven därigenom att de
fysiska egenskaperna hos stålet genom de af D.
införda behandlingsmetoderna blefvo fullt jämförliga
med det bästa smidda kanonstål.
När disponenten Danielsson öfvergick från Bofors
till Uddeholm hade han alltså en ingeniörsbragd af
mindre vanligt slag bakom sig, hvars resultat han
visste skulle för lång framtid vara den svenska
ståltillverkningen till ovärderlig nytta. Att han
emellertid icke hvilat på redan vunna lagrar, att tvärtom hans
verksamma ande och kraftiga hand lika oförtöfvadt
grepo sig an med nya uppgifter, det torde redan af den
kortfattade antydningen i det föregående ha framgått.
På samma gång en så gagnerik verksamhet som den
disp. D. ägnat vår järnhandtering helt naturligt åthonom
beredt en synnerligen framskjuten ställning och
anseende, ha hans personliga egenskaper: omutlig rättskänsla
enkelhet, anspråkslöshet och vänfasthet vunnit aktning
och förvärfvat en vän i snart sagdt en hvar som med
honom kommit i beröring.
Vid sidan af den i hög grad kräfvande ställningen
som affärsdisponent och ordförande i styrelsen för det
stora aktiebolaget har D. haft tid öfver äfven för
allmänna uppdrag. Åren 95—05 satt han som
landstingsman i Värmlands län (liksom föregående
10-års-period i Örebro län); i Värmlands Hypoteksförening
är han styrelseledamot från 99; vid
jubileumsutställningen i Stockholm var han prisdomare; af
prästlöne-regleringskommittén och kyrkomötet är han ledamot
och för Filipstads bergsskola är han inspektor.
/■■’ogrufi Klichf: Bengt Silfversparre.
RISBERC, bostad för Uddeholms aktiebolags afiärsdisponent.
— 456 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
