Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 5 Mars 1905 - Ryssland just nu. IV. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ihjäl. Men tror inte ni, att jag har litet talang i alla
fall? Bara man ville släppa mig fram.
— Och fick ni någon klarhet i frågan om
relikerna?
— Han ville inte tro mig. Han bad mig läsa
sina skrifter. Och här skall ni få se.
Han tog fram ur fickan ett litet hektograferadt
häfte, undertecknadt af Tolstoj och dateradt Jasnaja
Poljana 1904. Det var en sorts Tolstojsk katekes,
behandlade de sedliga och religiösa grundfrågorna i
sammanträngd form.
— Det här får icke tryckas. För det här häftets
skull blef han utesluten ur kyrkans gemenskap. Han
försöker i alla fall att sprida det, och jag tror, att
han lyckas.
— Och hvad talade ni om för rästen?
- Ah, vi talade om mycket. Men inte må ni
tro, att han lyckades öfvertyga mig i alla frågor.
Den underlige ynglingen talade i hemlighetsfull
ton, som sutte han själf inne med sanningen i många
kvistiga frågor, och medan släden dansade fram öfver
slätten och Tulas kyrktorn började glänsa öfver
horisonten, biktade han för mig sitt lifs tvifvel och sina
intimaste hemligheter, öppenhjärtligt som ryssen
brukar och nästan oblygt ibland. Och som en biktfader
ägnar och anstår, hörde jag på honom med den
obegränsade medkänsla och det djupa öfverseende, som
man känner inför naturbarnets naiva försyndelser och
rörande förhoppningar.
Oleg.
att flytta brickor, och han
skulle helst vilja slå spelet
öfverända med ens. Det
var hvad han hade låtit
mig veta.
När jag kom ut på
gården, stod den poetiske
ynglingen från Petersburg och
väntade på mig. Jag förstod
genast, att han ville ha plats
i min vagn.
— Ser ni, jag har gått
långa bitar af vägen från
Petersburg och hit, säger
han, medan vi åka ut från
Jasnaja Poljana, det är skönt
att sitta och hvila en stund.
— Nå, hvad sade Lev
Nikolajevitj om det ni skrifvit?
— Han sade ingenting
bestämdt, men han hörde
mycket noga på. Han
tyckte jag kunde fortsätta att
författa på mina fristunder,
men också bara då, annars
kunde jag komma att svälta
STORFURST PAUL. som på grund af sitt
giftermål med en »icke jämnbördig» hittills
varit förvisad från ryska hofvet och lefvat
i Paris, men efter storfurst Sergei’s död
telegrafiskt återkallats och rehabiliterats.
STORFURSTINNAN ELISABETH AF HESSEN.
Den dödade storfurst Sergei’s gemål.
Efter fotografi. RÖDA TORGET I MOSKVA. rClichti Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
I bakgrunden Vasilij Blasjenuijs katedral; t. h. (å bilden) Kreml med Spasskija Vorota (Frälsareporten), längre tillbaka
i Kreml (osynl. å foton), men t. h. i förgrunden ligger Senatsplatsen, där storfurst Sergei mördades.
— 370 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
