Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 1 Januari 1905 - Fru Margrete Huitfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU MARGRETE HUITFELDT.
APROPOS DEN I DAGARNE BESLUTADE FÖRSÄLJNINGEN AF DE HUITFELDTSKA GYMMASIEHEMMANEN.
Riksarkivarien H. J. HUITFELDT-KAAS i Kristiania, af hvilken ett större arbete rörande den genom sin storartade donation bekanta
Margrete Huitfeldt med snaraste väntas utkomma, har oå red:s framställning haft älskvärdheten att till här meddelade bilder foga
nedanstående intressanta läxt. (Öfversåttning från förf s manuskript.)
I Bohusläns historia spelar det
namn som läses här ofvan, en
betydande roll, såsom knutet till den
donation till Göteborgs gymnasium,
hvilken under ett par århundraden
var den största i Sverige af
någon privat person stiftade.
Visserligen har gåfvans betydelse
och den därmed åsyftade nyttan
alltid varit erkända, men
gifvarin-nan själf, som under tiden
närmast efter sin död var föremål för
mycken loftalan och hyllades med
årliga äreminnen på gymnasiet,
blef efter hand så illa behandlad
af traditionen, att hon, ifrån att
hafva varit länets välgörarinna
snarare blef dess andra genius.
Allehanda ohistoriska och henne
fullständigt ovidkommande rykten, så
kallade sägner, återfördes
nämligen på hennes person såsom den
i traktens historia mest
framträdande, och blefvo af senare tider
kritiklöst upptagna och trodda.
Efterhand som åboarnas ställning
å de till fonden hörande godsen genom en dålig och
egennyttig skötsel af dessa, försämrades, öfverfördes
det missnöje som däraf blef en följd, på henne som
dess yttersta orsak, oaktadt hon tvärt om bevisligen
gjort allt för en human och mild behandling af dessa
"gymnasiebönder". De dumma anekdoter, som
berättas om henne, synas först ha uppstått i det 19:de
århundradet och de växte alltjämt i antal tills
slutligen en allvarligare kritik under de senaste åren har
kunnat beteckna dem som meningslösa påhitt och röfva-r
historier. Det bör derför vara af intresse att se hvad
man med historisk visshet känner om henne och
hennes stora donation.
Margrete Huitfeldt föddes den 5 nov. 1608 på
sin mödernesläkts gård Skjelbred på Eker i Norge,
där föräldrarna vid tiden för hennes födelse vistades.
Fadern, Hartvig Huitfeldt till Skjelbred och (senare)
Rommegaard på Jylland, tillhörde en gammal dansk
adelssläkt (hvilkens vapen är kändt redan från början
af 1300-talet) och var en på sin tid i Norge, där han
innehade flera förläningar, i offentliga och enskilda
angelägenheter mycket anlitad man, som bl. a. i flera
år hade varit berghöfvidsman i Norge och hvars far
var den förste af släkten som på grund af gifte med
fru Inger Ottesdatter Römers (jfr H. 8 D. n:r 2, 6:e årg.)
dotterdotter Margrete Pedersdatter Litte på allvar
bosatte sig i Norge. Margrete Huitfeldts mor hette
Berndte Schack och tillhörde en norsk år 1503 adlad
släkt. Sin ungdom tillbragte Margrete H. på
Skel-bred i Norge och senare på Rommegaard på Jylland,
hvilken gård kommit i hennes fars ägo genom
dennes andra giftermål med Maren Eriksdatter Schram,
och där han dog hösten 1637. Här stiftade hon
antagligen bekantskap med Thomas Iverssön Dyre till
Hvitstedgaard, med hvilken hon senare blef gift (i
Viborg den 15 mars 1635). Denne var född 1605, hade
studerat i Sorö och Leyden och tjänstgjorde under
Danmarks deltagande i 30-åriga kriget vid flottan
under amiral Henrik Vind. 1629—34 hade han
anställning i Konungens kansli och fick 1640 Kungabref
på Dragsmarks kloster, hvilken förläning han dock först
1644 tillträdde, för att därefter behålla den till sin död.
Antagligen bosatte sigMargretes
föräldrar kort efter det de ingått
sitt äktenskap på hustruns
egendom, säteriet Sundsby på Tjörn i
Valla socken, hvilken egendom
hon, sedan hennes moder tidigt
aflidit, ärft efter sin mormor, Fru
Gurre (Gudrun) Green, en syster
till kansleren Anders Green till
Sundsby. I detta äktenskap föddes
trenne barn, af hvilka en dotter
och en son dogo före sin far,
medan den yngste, Iver Dyre
öfverlefde honom. Efter ett lyckligt
I6V2 års äktenskap afled Thomas
Dyre den 13 sept. 1651 på Sundsby
gård efter en tids sjuklighet och
begrafdes i Valla kyrka i det
grafkapell som hans änka där lät
uppföra. Den 1632 efter honom
företagna bouppteckningen utvisar
ett rikt bo och ett välförsedt
hus.
Det var nu det enda
öfverlefvande barnet, sonen Iver Dyre (f.
1644) som blef föremål för fru
Margretes hela omsorg. Efter en omsorgsfull
uppfostran i hemmet under dugliga lärare och ett par
kortare uppehåll vid Sorö, måste han i enlighet med
den svenske riksdrotsen Per Brahes råd till modren
vända om hem till Sundsby, emedan Bohuslän under
tiden blifvit afträdt till Sverige. Efter två års vistelse
i hemmet sändes han 1661 på sin egen önskan ut
på en utomlandsresa med d:r Hans Blichfeld som
præ-ceptor, och besökte Nederländerna, England och
Frankrike, där han i 15 månader, utom i språk och
vetenskaper, också utbildade sig i allehanda ridderliga
idrotter, såsom ridning, fäktning, dansning m. m. I
januari 1663 kom han till Paris och träffade här den
danske kronprinsen, Christian (V), som likaledes med
en hofmästare befann sig på utomlandsresa. Hos
denne gjorde han dagligen uppvaktning och kom
därigenom i tillfälle att i hans svit se det franska hofvet
och en hel del städer och slott. I slutet af maj tog
han afsked af prinsen och reste genom många af
södra Frankrikes städer i afsikt att utsträcka resan till
Spanien, Italien och Tyskland, men hann aldrig längre
än till Montpellier, där han sjuknade i slutet af juli,
och trots läkekonstens ansträngningar, afled den 14
aug. 1663, 19 år och 9 månader gammal. Under
sjukdomen hade hans fromhet och blida sinnelag på
mångahanda sätt tagit sig uttryck, och natten till den
11 aug. hade han bedt sin hofmästare att göra upp
utkast till ett bref till modern, däri han, utom en
del gåfvor till privata personer, bad henne "stifte en
Del af sit Gods eller en Summa Penge, saa meget
hon selv vilde, hvoraf Renten aarlig kunde gives
fattige Skolebørn og studerende Ungdom i Baahuslen,
hende og hannem til en evig Ihukommelse." På hans
uttryckliga önskan blef hans lik hemfördt och bisatt
vid sidan af hans far i Valla kyrka.
Fru Margrete Huitfeldt hade nu blifvit en
barnlös änka, och genom arf efter sin son var hon nu
ägare till hela boet, på hvilket ingen annan i släkten
gjorde några anspråk. Hennes egna närmaste
släktingar voro hennes syskonbarn, öfverste Tönne
Huitfeldt till Throndstad och dennes syster, jungfru Sophia
Huitfeldt, och fastän hon alltid stått på bästa fot med
Foto. A Hartman, Gbg. tàuu ■• Bengt sttfxnpam.
EFTER PORTRÄTT I OLJA Å
GÖTEBORGS MUSEUM.
— 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
