Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 20 November 1904 - Bilder från regements- och repetitionsöfningarna vid infanteriet 1904. Af —l— - Gustaf Bergström † - Den svenska scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
där förtroendefulla sömnen, utan färdig att vid minsta
buller vakna. Man anar att något skall hända, men
man vet ej hvad, ty kaffekokarne hafva redan
föregående dag tillsagts att i tysthet begifva sig till
kokplatsen. Det tro de också att de göra, då de kl. 4
väcka hvarandra, uppställa sig och afmarschera, men
allmänna omdömet härom bland dem, som ännu
skulle haft tre timmar kvar att sofva, är att de
uppfört sig som en marknadsmenighet kring en karusell.
Nästa natt går det bättre och så småningom går det
utmärkt. De som skola stiga upp, blifva försiktigare
och de som för tillfället få sofva, blifva mindre
kritiska i afseende på sina arbetande kamrater.
Under de ofta ganska svåra strapatser som trupp
och befäl hafva att utstå under fälttjänstöfningarna
på grund af dels dålig väderlek, dels ansträngande
marscher m. m. stå de sig i allmänhet särdeles bra.
Härför fordras dock naturligtvis att icke blott
manskapet utan äfven btfäl och hästar hållas i träning. Den
fältkunniga ridningen har på de sista decennierna gått
mycket framåt. Då förr i världen äldste kaptenen
skulle på prof kommendera en bataljon på släta fältet
och under denna allvarliga förrättning satt på en
snäll häst, som han lånat af en välvillig beriden
kamrat lyssnade man icke så mycket till hvad kaptenen
kommenderade, utan hade fast mer sin
uppmärksamhet riktad på hur det skulle gå med honom och
hästen. Numera äro våra beridna infanteriofficerare i
allmänhet ganska goda fältryttare, och sällan ser man
någon, som tvekar vid ett måttligt hinder.
Vanligen förekommer mot slutet af
regementsöf-ningarne en större fälttjänstöfning och därmed kan
det egentliga utbildningsarbetet anses vara afslutadt.
Persedlarne inlämnas och besiktas och därefter
få de för 30 dagars repetionskurs samlade knektarne
återgå till sina vanliga sysselsättningar. Härdade
hafva de blifvit och prydligare se de i allmänhet ut
än när de ryckte in till tjänstgöring.
De fast anställda samt 1903 års klass träffas igen
nästa år, men 1902 års klass inkallas först i händelse
af mobilisering.
—I—
Kliché: Bengt Silfversparre.
DEN SVENSKA SCENEN.
ETT 25-ÅRSJUBILEUM.
Victor Lundberg, den utmärkte populäre komikern firade nyligen,
den 11 nov., sitt 25-årsjubileum som skådespelare. Född i Stockholm
år 1859, började han år 1879 sitt elevskap vid k. teatern. Han gick
i elevskolan till 1882 och var sedan engagerad på olika håll, bl. a.
vid Stora teatern i Göteborg 1888—93 och hos direktör Selander
1893—95. Han har sedermera tillhört Albert Ranfts teatrar i
Stockholm.
Liten till växten, till ytterlighet mager, med en verklig
begraf-ningsfysionomi, skulle Lundberg förvisso göra ett bedröfligt intryck,
om han icke vore så komisk! Han behöfver blott vända på hufvudet,
sucka eller slå ut med handen, för att det skall verka komiskt. Och
hans diktion är förträfflig, utan att vara på minsta sätt öfverdrifven.
Victor Lundberg är en verklig realist bland komiska skådespelare,
Han är den
svenske
sce-niske artist
bland de nu
lefvande, som
kommer Knut
Almlöf
närmast.
Onsdagen den 9 november afled Stockholms på
sin tid mest populäre komiker Gustaf Bergström.
Gustaf Bergströms namn är nära förenadt med
Södra teaterns. I icke mindre än 36 år, i olika
repriser, uppträdde han därstädes och var äfven i
åtskilliga år teaterns direktör. Fastän det i forna
da-gai var besvärligt nog att komma till Söder, knogade
dock hela Stockholm dit, för att se och höra
Bergström antingen i de tyska lustspelen, där han på ett
oemotståndligt skrattretande sätt framställde slackars
förtryckte äkte män, "brackor", som ville ut på vift,
eller i svenska folkpjäser, där han gjorde icke mindre
lustiga typer. Bergströms diktion var förstklassig,
hans mimik synnerligen putslustig, och hans förmåga
att sjunga kupletter alldeles ovanlig. Med Bergström,
som vid sin död var 66V2 år gammal, bortgick, kan
man säga, ett stycke af det hyggliga, småborgerliga
"gamla Stockholm".
H. 8 D:s S"1 UCKHO r, m sb() TO GRA F. Kliché: Bengt Silfversparre.
VICTOR LUNDBERG å jubilei-aftonen, som j»Jan-Anders».
GUSTAF BERGSTRÖM. †
— 125 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
