Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 30 Oktober 1904 - »En färd öfver Himalaja» af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Kliché: Bengt Silfversparre.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Danserskor i Kargil.
•smala bidal, där bredden ibland knappast uppgår till
10 meter. Vi rida in i bergens tysta salar, Indus’
brus dör bort bakom oss, skymning råder midt på
dagen, endast de delar af korridoren, som ligga
lämpligt till för solen, äro belysta. Man samtalar icke i
■denna vilda, storslagna natur, man tiger och beundrar,
■och märker ofta icke hur halsbrytande och farlig vägen
är. Än för den öfver öfverhängande klippväggar, än
några tiotal meter öfver dalbottnen och är då likt en
mur upptornad af skifferskifvor och block, som stödja
sig mot bergväggen och på hvilkas krön man rider,
med en afgrund under sig. Hur lätt kan icke denna
•cyklopiska anläggning rasa! Högre upp i dalen stå
klipporna lodräta och tillåta icke anläggandet af någon
slags väg; man rider då i dalbottnen och korsar älfven
på fyra broar, mer eller mindre lifsfa liga och
fallfärdiga. Vid Surndo’s poppellund län nas hufvuddalen
och vi gå upp genom ännu en bidal af fantastisk
vildhet; smal och brant följer stigen klippväggarna eller
är ledd öfver gruskäglor, där man skyndar sig för att
undgå de stenar som tid efter annan komma
ned-dansande. Här och hvar är dalbottnen alldeles
belamrad med nedrasade stenmassor, och man ser där
uppe. på 800 mtrs höjd, de luckor de lämnat efter sig.
Slutligen blir dalen trång som en _ . _
springa mellan klipporna och vi
lämna den då för att öfver
höjderna taga oss fram till Lamajurus
dal vidgning.
Lama-juru är ett af Ladaks
berömdaste kloster; dess "gompa"
eller tämpelkomplex tronar på
krönet af en lodrät rullstensterrass,
hvars södra front på det mest
fantastiska sätt blifvit formad af
vatten och vittring. På afstånd
liknar fasaden en skog af mäktiga
•kolonner, af hvilka hvar och en
uppbär en tämpelbyggnad.
Måhända bidrar denna betäckning till
att skydda de af så förgängligt
material bestående pelarna från att
störta samman; lamas försäkrade
att deras tämpel skille stå till
tidens slut. Förr bodde här 500
munkar och nunnor, nu är deras
antal mindre. I solnedgången
framträdde ett par präster på en
altan och läto sira basuner ljuda
öfver den lilla byn där nere i
djupet. Deras instrument voro nära
tre meter långa basuner af koppar
och mässing. Underliga ljud, som
ekade i dalen denna afton liksom
under så många flydda århui
dra-den! Doft och dånande som en
kyrkorgels lägsta baspipa, ändå
genomträngande mäktigt och gällt,
smekte dessa mystiska och
melankoliska, oändligt högtidliga
basun-stöiar mina öron. Redan i konung
Acökas tid, för 2,200 år sedan,
framträngde de första buddistiska
missionärerna till Ladak och
genom årtusenden har landet
förblifvit Sakiamunis lära troget. Genom
sekler oi h nya sekler vibrera
trumpetstötarna mellan magnifika
klippväggar, en bild af det
oföränderliga. Högt öfver daibottn ns
åkerfält och alldagliga idoghet, öfver
hvardagslifvets små bekymmer,
badar denra urgamla helgedom i södersolens ljus,
en bild af förgängelsen, ty en gång måste tämplet
störta ned i sin afgrund. Jag kan icke taga mina
ögoi ifrån denna underliga tafla, där naturen och
den mänskliga förvillelsen i broderlig förening
åstal-kommit ett i alla händelser dråpligt storverk. Ekot
efter den sista trumpetstöten har dött bort och nat en
insveper de nyss så bländande hvita tämpelfasaderna
i sina mörka (skuggor.
Då Schagdur väckte mig följande morgon rådde
ännu kolmörker; ljus och brasor tändes, vi
frukosterade och drucko te, stego til’ hast och fortsatte
skyndsamt ridten upp till passet Fotu-la (4100 m.).
Bergarmarna på våra sidor aitaga i relativ höjd efterhand
som dalbottnen nalkas passet. Snömängden tilltar
och i de högsta regionerna ligger det hvita täcket
oafbrutet, beklädt med gnistrande skare; kölden är
skarp och snön knastrar så vintertrefligt under
hästarnas hofvar. Ännu ett par timmars ridt för oss
ned mot väster till byn Kardu. Öfverallt äro de
infödda platsmyndigheterna påpassliga och artiga.
Hundratals kulis ha fått order att hålla vägen klar för
mig; där snöskred ägt rum skotias passagen upp,
där vägen korsar frusna älfvar och bäckar, är isen
rv liché: Bengt Silfversparre.
EN FARD ÖFVER HIMALAJA: Invånare i Dras.
— 75 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
