Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 7 Augusti 1904 - »Gammalt» af H-Dur - Lave Beck-Friis † - Det 20:de århundradet i Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Far och son omfamna hvarandra redan, så
kommer Per Magnus fram och bugar djupt för grefvinnan.
— Tillåt, min nådiga fru mamma, att för dig
presentera min trolofvade, min trogna hjälp genom
faror och sjukdom, Ellen Sidelius. —
Grefvinnan är blek om kinden, hon fattar ej
den unga flickans ödmjukt framräckta hand, ögonen
skjuta blixtar af vrede och förtrytelse, hårda ord
hota bryta fram på hennes tunga. Då faller blicken
på Per Magnus, han står där blek och aftärd, men
så beslutsam i sin hållning, hon förstår, att han
kämpat och segrat i striden mellan kärleken och
bördsstoltheten, och hon måste erkänna det, hon älskar
honom dubbelt därför. Så ser hon på den unga
flickan, som försagd och bäfvande tyckes vänta på
den dom, som hotar falla öfver hennes hufvud.
Unge grefven går fram och tar sin älskades
hand, hans blick höjes mot grefvinnan i föraktfullt
trots:
— Säg blott ut, det förmår ej ändra min
handling, jag älskar henne, — och ett par bruna flickögon
höjas bedjande mot henne, de hviska varmt: jag
älskar honom.
Grefvinnan på Ulfva lägger handen öfver ögonen.
Minnena tåga förbi hennes inre syn; hon tycker med
ens jorden blifvit så förunderligt liten, kärleken så
underbart stor.
Hon är åter Amalia Kristina, som drömmer
kärleksdrömmar i Le bouquet, men denna gång icke
om sig själf, hon drömmer om Per Magnus och hans,
— hans afbild.
— Gud välsigna, säger hon och tar de ungas
händer mellan sina. Gud välsigna. —
Så skyndar hon bort, rörelsen hotar öfverväldiga
henne. Per Magnus ler ett godt, ljust leende och
säger undrande: — Hvarför, hvarför?
Han får ej svar på denna fråga, han glömmer
den likväl snart, lyckan och kärleken taga honom
helt för sig, men i grefvinnans på Ulfva gemak, där
spinetten fått sin plats, ljuda i skymningsstunderna
veka, milda melodier, de jubla och sjunga, de gifva
svar på frågan, de tala om, att det är kärlekens
allhärskande makt, som aldrig sviker sitt höga mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
