Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 20 Mars 1904 - På nya samfärdsleder. Af H. Szs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på nya samfärdsleder.
RESEBILDER FRÅN KEMI—TORNEÅBANAN. FÖR HVAR 8 DAG.
HVAR 8 DAG innehöll förra året en illustrerad
skildring af vår nordligaste stad vid finska gränsen,
Haparanda, i samband hvarmed äfven
grannstaden. det minnesrika Torneå, presenterades i ord
och bild. Vi vilja denna gång till galleriet af skisser
och bilder från norra gränsen foga en kortfattad
redogörelse för den nya finska kustbana, som redan för
ett par år sedan blef färdig från Uleåborg till Kemi
stad, sedermera forsattes och förra hösten öppnades
för trafik till Torneå, medan vi på svensk sida ännu
icke hunnit åstadkomma en af behofvet påkallad
förbindelse med det finska järnbanenätet. Frågan
kommer likväl före vid innevarande riksdag, där man
emellertid af några uppenbart misslyckade strategiska
skäl synes åtminstone inom ett visst parti vara
intresserad af att draga banan icke till Haparanda
stad, dess naturliga ändpunkt, utan till en obetydlig
plats, Karungi, öfver två mil uppåt Torne älf. Sveriges
nordligaste stad blefve i så fall isolerad i en
ohjälplig afkrok och all dess handelsrörelse i dessa trakter
skulle komma att söka sig öfver till Torneå.
När en resande för några år sedan hade afsikten
att från Uleåborg resa norrut — han var måhända
tjänsteman och ägde att inställa sig i Kittilä, Enare
o. s. v. uppe i Finska Lappland eller tillhörde de
kringresande internationella handelsombuden och
ansåg med firmans intressen öfverensstämmande att
göra en sväng öfver Norra Botten — hade han en
rätt besvärlig och tidsödande väg framför sig.
Afståndet till Torneå stad var omkring 15,5 mil, och
landsvägen dit passerade åtskilliga älfvar, som särskildt
vår och höst voro tråkiga och ibland riskabla att
befara. Äfventyr på färden förekommo tidt och ofta;
särskildt kunde öfverfarten af Kemi älf, denna
Pohjolas mäktiga pulsåder, vara en mycket kinkig
sak-Inrättandet af den bana, som från det gamla
minnesrika Uleå (Uhleå) leddes upp till den nuvarande
svenskgränsen, hälsades af dessa skäl med högt och
ljudligt bifall af alla resenärer, ej minst af dem som
i likhet med undertecknad haft det mer eller mindre
tvifvelaktiga nöjet att under skilda årstider efter häst
tillryggalägga här ifrågavarande väg. Tyngdpunkten
i järnvägens verksamhetssfär är emellertid banans
beskaffenhet att åt den industriella och kommersiella
samfärdseln erbjuda en bekväm och snabb
kommunikationsled, som efter hvad man vill hoppas inom ej
alltför aflägsen framtid måtte mötas af en förbindande
motsvarighet inom svenska landamären.
Resenärernas tankar må syssla med
börsnote-l ingår och transitohandel, firmanamn ur
handelskalendern och möjligheten till gynnsamma affärer eller,
opraktiskt nog dväljas kring dessa trakters historia
eller deras betydenhet i fråga om en turists
nyfikenhet och eventuella naturintressen — ingens förväntan
skall dock bli gäckad. Klagar commissvoyageuren
öfver bristande »affärsvillighet» — såsom den
dråpliga termen verkligen lyder — klagar han vanligen
dumt, och skulle den resande icke vara belåten i öf
rigt, äro å ena sidan hans kunskaper och fantasi, å
den andia sidan hans tvenne ögon icke rätt juste
råde. Här finnes faktiskt mycket att göra — à faire
cest affaire! — och mycket att intressera sig för,
Fornvännen kan gå tillbaka till den tid, då
uster-sjön var ett inhaf och konstatera att han färdas fram
öfver en terräng, som stigit ur hafsens djup sedan
den »baltiska insjötiden», då Ancylussjön afstängdes
fi ån hafvet. Låter han sina intressen begränsas af
den för historisk forskning åtkomliga perioden,
erinrar han sig bland annat, att redan år 1375 ett litet
fäste anlades på Linnansaari vid Ule älfs mynne
och att Uleå borg anlades af Johan III anno 1570
samt vidare att staden grundades 1605 och
privilegierades 1610. Io (Ii, Ijå), Kim (Kemi) och Tji o r n
(Torneå) nämnas redan i rimkrönikan. Birkarlarne,
dessa forna tiders egenmäktiga köpmän eller bor
gare, hade just i dessa trakter kring Norra Botten
sina mest betydande operationsplatser och företogo
vid några tillfällen formliga plundringståg långt in
på ryskt område. Kemi ännu kvarvarande
sockenkyrka byggdes år 1329, och vid Torne älfs mynning,
där en själfständig sockenförsamling är känd
åtminstone från 1324 och kulturplatsen säkerligen är myc
ket gammal, tillkom år 1621 en privilegierad stad
T o r n ö ö, sedermera kallad Torne och Torneå,
på finska Tor nio. I Dahlbergs »Suecia» ingår en
intressant plansch från detta gamla Tornöö, som på
sin lid blef vida beryktadt genom gradmätningsexpe-
K lif hf Benrrf Silfversparre
KEMI SOCKENKYRKA, byggd 1329.
— 398 —
FÄRGAN MELLAN TORNEÅ JÄRNVÄGSSTATION OCH TORNEÅ STAD.
Kliché: Bengt Silfversparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
