Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 7 Februari 1904 - Hugo Alfvén - En minnesutställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
deladt, att lektionstimmarnas antal från och med
detta års inbrott skulle komma att ökas på ett för
min kompositionsverksamhet alltför kännbart sätt.
Jag tvingades därigenom, att efter en tid af pinsam
ovisshet och tvekan, inlägga min ansökan om afsked.
Är minnet af konservatoriet under min elevtid
icke af det ljusaste slaget, så har akademien i stället
under de senare åren visat mig en välvilja och en
sympati, som jag sent kommer att glömma!
Att tala om mina tonsättningar är mig svårt.
Kunna de ej tala för sig själfva, må de stå sin risk!
Af större verk har jag skrifvit tvänne symfonier,
Nyårskantat för solo, kör och orkester, »Klockorna»,
dikt af Frithiof Holmgren, tonsatt för baryton, or-
kester och tvänne flyglar. »Herrens bön» ur
Stag-nelii »Martyrerna», komponerad för soli, kör och
orkester, samt en svensk rhapsodi för orkester, kallad
» Midsommarvakan».
EN MINNESUTSTÄLLNING.
HVAR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOGRAF. Klichi.- Kem. A.-R, Iten<jt Silfmrvarre Slhtm_Ghc
FRÅN GOTTHARD WERNER-UTSTÄLLNINGEN: Öfverst målarens själfporträtt.
En minnesutställning, bestående af en stor samling arbeten
af den numera aflidne svenske målaren Gotthard Werner, äger
för närvarande rum i Konstnärsföreningens lokal i Stockholm.
Det är Konstnärsförbundet, som pietetsfullt anordnat denna
exposition med hr R. Thegerström som kommissarie.
Werner, som föddes 1837, studerade vid Konstakademien i
Stockholm och vistades sedan mestadels i utlandet, framför allt i
Italien, men äfven i Egypten. De gamla mästarne blefvo i mångt
och mycket hans förebilder, men de stora taflor, hvarmed han
sökt efterbilda desse, sakna lif och ande. Bättre och stundom
riktigt bra är Werner i åtskilliga mindre taflor och studier, där
Jians färg är klar och bred.
I bl. a. den stora för Bolinderska huset målade frisen "Gul-
det och järnet", nu tillhörig järnkontoret, visar Werner emellertid,
att han hunnit långt i dekorativ konst. Denna komposition är
stort och vackert tänkt och lyckligt genomförd. En annan stor
duk, där Werner åstadkommit en präktig helhetsverkan, visar en
ökenbild. Och i den så sent som år 1900 målade stora taflan
"Eva" har Werner på ett imposant sätt behandlat den nakna
kvinnotypen.
En allvarlig sträfvan kan nog upptäckas i konstnärens hela
produktion, om också resultaten icke sällan lämna åtskilligt öfrigt
att önska. Säkert brottades Werner en förtviflad strid med sina
stora dukar, där han "inspirerat" sig af de gamle mästarne. Hans
olycka var, att han icke vågade lita mera på sig själf.
— 299 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
