Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 31 Mars 1901 - Annonser - En frivillig i fara. Af Francis Gribble
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde som mätnen voro med ror, splitspikar och
änter-hakar.
Kapten Jenkins stod med spänd revolver beredd att
skjuta ned den förste, som rörde sig. Nu var tiden inne
för mig att ingripa, och jag steg fram för att stilla stormen.
■ Kapten», sade jag, idet kan ej bli tal om att kasta
mig öfver bord. Om ni tror att jag kan rädda ert skepp
genom att hoppa öfver bord, så säg endast ett ord och jag
skall göra det.»
Alltjämt bevakande de upproriska sjömännen med sin
revolver, grep kaptenen min hand och sade:
»Strongboiler, ni är en gentleman, ehuru kubaner ej
alltid luta åt det hållet. Men ombord på ett amerikansk
fartyg öfvas intet nesligt våld. Vi sjunka eller flyta
tillsammans», hvarpå han gaf order att lägga bi. Spanjoren
var redo att genast bordlägga oss. Kaptenen mötte honom
med en rytande hälsning:
»Hvad vill ni! Detta är ju britiskt farvatten, eller hur?
Jamaica är ju på tre mils afstånd och detta är Förenta
staternas postångare »Washington», kommande från Kingston,
Jamaica, till Sin Domingo. Om ni hyser tvifvel så se
igenom våra skeppspapper!»
»Ni kan visa papperen för guvernören, när vi komma
till Santiago», löd officerens svar. »Under liden är ni min
fånge och det är som sådan jag ämnar behandla er.»
Vi afväpnades allesamman och den spanska kanonbåten
»Tornado» tog årgaren »Washington» på släp och styrde
kurs direkt på Santiagis hamn.
Santiago de Kuba! att tänka s;g att denna den
älskligaste plats på Guds gröna jord skulle befinna sig i dessa
mordlystna spanjorers händer.
Det var just i soluppgången en af de vackraste morgnar
jag någonsin sett, som vi med sakta fart styrde in genom
det långa, smala naturliga hamninloppet. På båda sidor
låg en rad små kullar, krönta med mörk skog och täckta
med leende ängar, de i bjärta färger lysande tropiska
fåglarne sjöngo i trädtopparne cch här och där stack ett
boningshus fram. En fridfullare tafla lär väl svårligen kunna
tänkas, det enda som antydde fara voro de blå fenor som
syntes i kölvattnet af vår båt, angifvande att hajarne vädrade
byte, liksom anade de vårt öde.
Trots allt höll jag humöret uppe. Någon utsikt
yppar sig alltid för den som med hela sin själ spanar efter
att gripa tillfället i flykten.
Nu såg det likväl ut som vår sista stund vore kommen.
Krigsrätt hölls samma dag ombord å »Tornado» under
kubanske guvernörens general Burriels presidium. Och ni vet
hvad en spansk krigsrätt vill säga. Det är endast en
modärn form af spanska inkvisitionen. Dess ändamål är ei
att ransaka utan endast att döma, så jag hade mycket sma
utsikter att erfara någon rättvisa och ännu mindre någon
barmhärlighet. Endast i’en sak var jag fast besluten,
nämligen att hålla mitt hufvud högt och ej begära nåd.
Si kom turen till mig.
Ett angenämt suntält var utspändt öfver däck. Vid ett
bord med skrifdon på satt domstolens president. De
öfriga officerarne sutto i en halfcirkel bekvämt
tillbakalutade i hvilstolar. De drucko, rökte cigaretter och
skämtade muntert, som om denna sysselsättning att döma folk
till döden, varit den mest angenäma förströelse de vetat af.
Jag stod framför dem belagd ined handbojor och bevakad
af tvänne marinsoldater.
»Hur var ert namn, sade ni?» ljöd den första fråga,
som ställdes till mig.
»Det är ett namn, som ni alla torde känna. Jag heter
Jean Antoine Stromboli Kosnapulski.»
I hastigheten hade jag glömt att domaren hade
passagerarelistan framför sig och sökte f nna mitt namn på den.
Så godt mina fjättrar tillät det utpskade jag det pä listan,
och då, när det var för sent, upptäckte jag hvilken blunder
jag gjort.
Ett grymt, sarkastiskt leende syntes å generalens anlete.
På papperet framför honom läste han högt orden:
»John A. Strongboiler, profresande i cigarrer. Så
pekade han på mig och min lilla koffert, hvarpå stod
måladt: Jean Antoine Stromboli Kosnapulski, och tillade sakta:
»Lös fången och låt hmom öppna kofferten. Tvifvelsutan
är det hans cigarrprofver. Om den innehåller tillräckligt
antal cigarrer, så att domstolens medlemmar kan få ett
hundratal hvar, skall fången frikännas.»
Nåväl, vi vet hvad som fanns i kofferten. Bevakad af
marinsoldaterna packade jag upp dess innehåll, och i den
mån hvarje persedel kom i dagen — den plymprydda hatten,
de tunga ridstöflama och den skarlakansröäa tuniken m. m.
— skakades »Tornados» däck af skallande skrattsalvor. Ja,
för första gången i mitt lif blef jag, Jean Antoine
Stromboli Kosnapulski, skrattad rakt i ansiktet.
För ett ögonblick trodde jag dessa män skulle bevisa
mig barmhärtighet, emedan jag skaffat dem ett så godt
skratt. Jag bragtes dock snart ur min villfarelse, ty
domstolens medlemmar rådgjorde högljudt tillsammans under
skallande skratt.
»En man som reser under falskt namn —»
»Talar spanska —»
Säger sig vara amerikanare —»
»Ehur j synbarligen en polacl^ —»
Och medför uniform i en koffert.»
•Som han föreger innehålla cigarrprofver —»
Det var en mycket intressant skälm —»
»Men icke desto mindre olämplig att lefva längre.»
General Burriel gjorde ett sammandrag af det hela och
formulerade domen:
Fånge, domstolens utslag är, att ni skall skjutas i
morgon vid dagbräckningen. Soldater, fören bort fangen».
De grepo mig för att föra mig bort, men innan jag
lämnat slceppet blef jag kallad tillbaka igen.
»Fånge , sade han högtidligt, >i anseende till det
faktum att ni roat krigsrättens medlemmar, ha vi beslutat göra
en förändring i er dö i-dom».
Hoppet om räddning grep mig för ett ögonblick, då
presidenten fortsatte under ett sataniskt skratt.
»Fånge, domstolen gör er det medgifvandet, att ni får
bära er uniform tills ert sista ögonblick».
Ännu en gång brast en skallande skrattsalva lös. och
jag fördes genom den jublande hopen till fängelset i
Santiago. Härunder blef jag under förolämpningar nödgad
ikläda mig uniformen, sa stängdes dörren och jag lämnades
ensam med mina reflektioner.
Att dessa voro af mindre angenäm art kan ni lätt
föreställa er. Sedan jag nu ej hade någon utsikt få skydd under
stjärnbaneret, började jag fundera öfver huru jag på något
sätt skulle komma ombord å den britiska kanonbåten,_ som
jag iakttagit ligga för inkrad i hamnen, ty då jag
tillfångatagits å britiskt område vågade jag äfven begära skydd
under Storbritaniens flagga. Men huru skulle jag lyckas
komma ut? Det var i sanning ej ett lätt problem att lösa.
Mitt mod började sjunka.
P.ötsligt fick jag en idé och ännu en gång repade jag
mod.
Jag ställde mig på en bänk, föröfrigt den er,da möbel
som’ bestods mig, satte ansiktet helt nära fönstergluggen,
som vette ut åt korridoren och ropade på vaktknekten.
Jag är säker på att jag talade i samma tonart som jag
skulle ha gjort till en kypare på hotellet. Jag kunde ej
hjälpa det, för mitt sätt är sådant. Mannen kom, mumlande
någonting för sig själf.
»Hvad är meningen med det här?» frågade jag trumpet.
»Hvad är meningen! Med hvad?- svarade han i tvär
tonart.
»Med detta, konstapel, att jag, en fånge, dömd att
skjutas i morgon, änr.u tj mottagit besök af en
själasörjare? Äfven i Spanien skulle jag tro. att en fånge, dömd
till döden, har rätt till religionens trö*t?>
Mitt tal ljöd troligen mer likt en befallning än en bön,
men likväl gjorde det åsyftad verkan.
£lehtrfeb SStSftS:
ledarematerlel i parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco.
Ledig annonsplats
Svenska Carbid= 6c Acetylen A.=B.
—i GÖTEBORG–– ~
utför acetylcnbelysnlngslnstallatloner t alla storlekar ander
garanti.
Lager al allt till branchen börande. Kostnadaförslag och Kataloger gratis.
OBS.I l:sta pris: Landibruksulslällningen i Kungelf
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
