Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Den 15 September 1901 - En skugga. Af —st—st— - Anarkistattentatet mot president Mac Kinley - v. Miquel †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julidagen hade varit glödande het, och aftonen
- skänkte väl skymning, men ingen svalka.
Han sjönk ned i den stora karmstolen och
lutade sig tillbaka med slutna ögon. Under den
gångna dagen hade han talat i timtal, uppgjort
planer, framställt förslag och kritiserat andras, läst
i vänners och fienders tai kar, allt under det han i
sitt hjärta fann det hela så förfärande meningslöst.
På det rymliga skrifbordet, där tvänne ljus
sparsamt belyste det med utstuderad enkelhet
inredda rummet, låg en diger packe handlingar, hvilka
han måste sorgfälligt granska, innan han fick unna
sig någon hvila; en packe handlingar, där
hvarenda skrifven rad vädjade till hai s klokhet, hans
godtfinnande, hans skarpsynthet och hans inbilskhet.
Bäst han så slet sig ur sina tankar och med
den erfarne juristens metodiska noggrannhet
genomgick handlingarne, här och där görande en
anteckning, stannade han plötsligt vid ett namn, från
hvilket han inte kunde slita sina ögon, tills han
slutligen med en suck åter sjönk tillbaka i stolen.
En skugga ... en skugga ur det flydda...
Hon var sjutton år då, en vacker, storväxt
flicka, hvilken med den allra naturligaste min i
världen täcktes taga emot den hyllning, som lades
för hennes fötter af den lilla landsortsstadens
prydligaste ungherrar.
Hon hade ständigt varit så obarmhärtig mot
honom. Hon visste, att han älskade henne, och
dock dref hon ständigt med honom för hans
spinkiga ben, för bläcket på hans långfinger, för hans
rädsla för hästar, hans klumpighet i dans, hans
ta-fatthet i umgänget.
»Du kommer att gå långt, Max», sade hon,
»men aldrig får du något roligt, och aldrig får du
någon hjärtevän, en sådan ledsam vråsittare som
du är. Bevars, du är båJe snäll och beskedlig,
men rädda gossar få aldrig några vackra flickor!»
Nå, med tiden nåde han slagit sig ned i
hufvudstaden, och hade ingenting hört från henne
förrän denna kvafva julikväll. — Och nu såg han
EN SKUGGA.
Originalskizz för HVAR 8 DAG af -st-st-.
åter hennes namn. Nu vädjade hon, den stolta
och obarmhärtiga, till hans nåd!
Sedan skulle bon naturligtvis gifta sig. Hon
skulle lefva länge och lycklig och obemärkt.
Honom själf skulle hon söka glömma eller på sin
höjd tänka på med en rysning, blandad med ett
uns tacksamhet — tacksamhet — ett besynnerligt
ord’ Själf hade han aldrig erfarit eller ingifvit
den känslan.
Och han själf! •— Ja, han skulle alltjämt vara
lika fruktad och lika hatad, lika afundad och lika
oförstådd, lika stor och lika ensam.
»Kunde jag med tio år af mitt lif köpa mig
tillbaka till den obemärkthet, hvarur jag sprungen
är, sannerligen jag gjorde det», mumlade han.
En fåfäng önskan. Han hade inga år att skänka
bort. Endast fyrtioåtta timmar senare, och hans
hand var kall.
Han gick till tftnstret, slog upp det och stirrade
ut på gatan. En kvinna gick iörbi med ett barn
på armen — en lycklig moder.
Då slog ban häftigt igen fönstret, ryckte
med en nervös rörelse åt sig ett papper, stämpladt
med en bild af det högsta väsendets guddom,
omgifven af inskriften: Frihet, Jämlikhet, Broderskap,
denna paradox, hvilken, upprunnen i en fran>k
kåsörs rymliga hjärna, i hundra år imponerat på
missnöjda samhällsforbättrare jorden rundt.
Och på detta papper raspade han med sin
lilla, hvassa stil:
»Medborgarinnan Latour-Landrys anhållan att
blifva till li I vet förskonad af.-lages härmed. Och
förständigas medborgaren Sanson att omedelbart
verkställa afrättningen.
de Robespierre.
Gifvet i Paris den 8 Thermidor år 2.»
Den 9 Thermidor guillotinerades Blanche
Marie Ajjlavaine de Latour-Landry.
Den lo Thermidor guillotinerades Maximilien
Marie Isidore de Robespierre.
ANARKISTATTENTATET MOT PRESIDENT MAC KINLEY.
i-ola. Felnberti, New-York. MAC KINLEY.
O
Z\ ter har anarkismens hundrahöfdade hydra visat
ett af sina lömska och blodiga hufvuden!
Det gällde denna gång statschefen i det fria Ame-
rikas Förenta stater, president Mac Kinley, mot
hvilken vid ett besök den 6 dennes å den
panamerikanska utställningen i Buffalo, en af dessa
förvillade galningar aflossade tvänne revolverskott. Det
ena skottet träffade presidenten å öfre delen af
bröstbenet samt studsade tillbaka mot detsamma.
Det andra inträngde däremot i underlifvet, där
kulan bl. a. genomborrade magsäcken, och trots
noggranna undersökningar, ännu då detta skrifves, ej
kunnat anträffas. Läkarne hoppas emellertid att
presidentens lif skall kunna
räddas.
Gärningsmannen, hvilken
förklarat sig vara anarkist,
är at tysk-polsk nationaltitet,
kallade" sig först Fredrik
Nie-man, men har sedan befunnits
heta Léon Czolgosz. Den
rasande folkmassan störtade
sig efter attentatet öfver
uslingen för att lyncha honom,
och endast med möda
lyckades det polisen att söta
honom — blodig och
genom-bultad — undan den
förbittrade mängden.
v. MIQUEL †
f. d. preussisk
finansminister.
Se HVAR 8 DAG N:o 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
